- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1940 /
152

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Krigsmoralen

människan

Av Folke Fridell

Krigen rasera alla moraliska begrepp, det är
ett konstaterande, som historien givit oss
en mångfald bevis för. Krigen skapa förakt för
människan, som ändock är och måste vara det
centrala i all livsvilja. Visserligen ha krigets
organisatörer under alla tider påstått motsatsen
och det sista upprepandet av denna markanta
lögn är frasen om ”kriget som ett luttrande
stålbad”, ur vilket en renad och högre
mänsklighet skulle stiga fram. Cynismen i den frasen
är bottendj.up och uppenbar för alla, som inte
äro fullt förblindade, och behöver för den skull
inte närmare analyseras. Vare nog att
konstatera, att krig är brott mot det högsta, vi känna
i världen: människan och mänskligheten. I
humanismens, moralens och mänsklighetens namn
kan man endast föra ett krig, kriget mot kriget
och krigets orsak.

Krigets största demoraliserande verkan
ut-göres av förhållandet, att det går ut över
oskyldiga människor och utövas av likaledes
oskyldiga människor. De verkligt ansvariga — detta
gäller såväl krigets initiativtagare som dem,
dessa säga sig vilja komma åt och förinta —
klara sig säkerligen i de flesta fall undan
krigets direkta verkningar. Maktsjuka människor
kasta folkens massa ut i ett krig, som denna
själv inte har något intresse av.

Härav följer ett förakt för människovärdet.,
som, om inte starkare krafter ’gripa in,
kommer att rasera ali kultur och all humanitet i
det mänskliga umgänget. Kriget är ett.- medel,

som tillgripas endast, när förnuftet fått vika
för maktbegär. Krig är högsta ofömuft och
den moral, som bygger på krig, blir i samma
stil.

Krigens demoraliserande verkan träffar alla
utan undantag. Ett krig av den omfattning som
det nuvarande sträcker sina moralfördärvande
gifttentakler långt ut över hela världen; ingen
enskild individ undgår att känna och påverkas
av krigets följdföreteelser. Naturligtvis träffar
det de aktivt deltagande människorna hårdast-;
soldaterna bli omedvetet en del av det
fruktansvärda mordmaskineriet: förintandet av
medmänniskor blir en daglig oeh banalt vanlig
gärning, som inte längre oroar. Dödandet blir
ett dagsverk, en yrkesutövning, liknande vilken
annan som helst. Kring avlivandet av
medmänniskor skapas en ny ”moral”, som inte har.
någon respekt för människovärdet.

Men även icke-soldatcr gripas av
krigsmora-lens verkningar. Hatihetsen mot
fiendefolken skapar fram förnuftsvidriga idéer om
folkkamp, .som endast okunniga eller
propagandistiskt påverkade oeh suggererade
människor kunna acceptera. Några månader i krig
hinna med att bryta ned en rättsuppfattning
och ett. moralbegrepp, som det tagit
århundraden att bygga uipp. Långt in i de länder, där
ännu fred råder, tränger detta förakt för
människovärdet in som giftgas i folkens psyke.
Likgiltigheten inför den enskilda människans
tragedi och livsöde är en fullgod mätare på den
brutaliserande krigsmoralen. Miljontals
människor världen runt lyssna i dag helt
ointresserat och förstrött till etervågornas dagliga
budskap om döda och sårade, om sänkta fartyg,
nedbrunna byar och städer i miner. Vanans
makt gör folken immuna och att tusentals
oskyldiga människor varje dag få släppa till
livet under de mest fruktansvärda förhållanden,
betraktas som en helt naturlig företeelse.

Under sekler av bitter erfarenhet har
mänskligheten tillkämpat sig vissa fundamentala
moralregler, vilka höjt människan från djurets
nivå, oeh den viktigaste av dessa regler var
respekt för människovärdet. Man kan kanske
diskutera, huruvida denna moralregel
framsprungit ur ”känslotänkande” eller ur
förnufts-idén om, att vad den enskilda människan kräver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1940/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free