Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varje gille skall å ena sidan organisera
produktionen och avsättningen oeh å andra sidan
uppmuntra det individuella initiativet.
Självstyrelsen inom industrin tar sig uttryck i det
lokala gillets relativa självständighet i
förhållande till det landsomfattande. Men
Industrikongressen är den syndikala regeringen för
det funktionella samhället. Industrikongressen
är gillelegislatur. Regeringen återuppstår
ovanför de federerade gillena.
Här skiljer sig den engelska gillessocialismen
från den franska syndikalismens teori. Den
återupprättar en central regering.
Gillesso-eialismen är ett försök till försoning mellan
syndikalismens idéer om producenternas
speciella intressen och den politiska idén om de
allmänna och offentliga intressena.
Enligt Hobson representerar staten
samhället och bör bestå intakt över de grupper, som
var för sig inkarnera en del av detta samhälle.
Staten har fortfarande på sin lott allmänna
ekonomiska frågor. Den skall vara den överste
skiljedomaren mellan gillena. Den upptar
skatter. Den beviljar krediter.
Enligt Cole uppnås jämvikt mellan
produktion och konsumtion, genom att konsumenter
och producenter konfronteras i de territoriella
kadrerna. Enligt Hobson är det staten, som
slutligt harmoniserar ekonomin. Men samtidigt
fasthåller Hobson vid självstyrelsen. Men är
självstyrelsen möjlig med en stat som högsta
instans ?
Inför dessa problem har Cole orienterat sin
gillessocialism i en smula ändrad riktning. Han
kommer tillbaka till den geografiska
kommunen. Det är i den ”kommunala andan”, säger
Cole, som man bäst finner samhället
representerat. Den nuvarande staten, ett medel till
klassvälde, representerar endast de politiska
partierna. En kommunernas federation, som
efterträder staten, skall representera
arbetarråden, vilka själva representera olika
funktionella baser. Genom de lokala kommunernas
förmedling utövas ledning över ekonomin, över
skattemekanismen oeh kreditfördelningen.
Kommunernas federation beslutar om de stora
frågor, som icke höra hemma hos de funktionella
grupperna, såsom frågan om krig eller fred
(armé och marin skola för övrigt organiseras
som gillen), gränsreglering mellan respektive
kommuner etc.
Gillessocialismen har försökt att förena
Proudhons syndikalistiska anda med den
britanniska socialismens demokratiska och
praktiska sinne. Cole närmar sig mera
syndikalismen, Hobson mera staten. Cole har en tendens
att utveckla sig mot anarkismen. Hobson har
en tendens att närma sig den demokratiska
jakobinismen. Gillessocialismen har emellertid
visat, att en fördelning av statens kulturella,
sociala och ekonomiska funktioner mellan
diverse autonoma organismer är möjlig att
förverkliga.
Utvecklingen inom den engelska
arbetarrörelsen efter kriget har gått dithän, att
fabianis-men alltmera förlorat i betydelse, alltmera
förlorat kontakten med fackföreningsrörelsen,
alltmera sökt sin tillflykt till parlamentarismen.
Makarna Webb ha mer och mer gått över till
bolsjevismen, vilket för övrigt är logiskt,
efterhand som Ryssland mer och mer förverkligat
deras idé om statssocialism.
Två tendenser kunna under senare år noteras
inom trade-unionismen eller
fackföreningsrörelsen. De karakteriseras av två namn:
Harold Clay i Transport Workers Union och
Herbert Morrison, numera medlem av den
engelska regeringen. Harold Clay representerar
den traditionella syndikalismen, Herbert
Morrison tenderar till en halvt syndikalistisk, halvt
korporativistisk uppfattning. Det kan vara av
intresse att sätta deras åskådningar emot
varandra beträffande vissa fundamentala frågor.
Klasskampen: Clay betraktar
klassmedvetandet som betingelse för arbetarnas fackliga
aktioner. Strejken och andra former av facklig
aktion har till uppgift att i stora drag
utveckla klasskampen. Morrison avvisar
klasskampen, i den mån den endast tar sikte på att
tillfredsställa en del av nationen, arbetarna.
Han tänker sig socialismen som något som
förverkligas i hela nationens intresse. Han
accepterar syndikalismen i form av offentliga
korporationer.
Samarbete med staten: Statssocialismen
förkastas samtidigt av Clay oeh Morrison men av
skilda motiv. Clay och hans riktning förkastar
samarbete med staten, därför att denna ieke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
