Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan leda till det eftersträvade målet. Clays
riktning ansluter sig till den franska
syndikalismens antistatliga inställning. Även Morrison
förkastar statssocialismen. De offentliga
korporationerna, som han accepterar, böra vara
autonoma. De böra vara organiserade som en
nationell funktion eller tjänst och böra därför
icke vara underkastade de ministeriella
fluktuationerna. Men de skola icke därför vara i
händerna på arbetarna. Arbetarna skola inom
dem ha vissa rättigheter, men de skola icke
dirigera dem.
Arbetarkontroll: De engelska syndikalisterna
kräva arbetarkontroll. Clay deklarerar: ”1 ett
fullständigt socialistiskt samhälle bör industrin
förvaltas av dem, som äro sysselsatta inom
industrin”. Och vidare: ”Arbetarna böra ha
kontrollen genom rätten att tillsätta de ledande
posterna .. .” Morrison tar avstånd från detta
program. Men de allmänna korporationerna,
exempelvis korporationen för
transportväsendet, skola kontrolleras av arbetarna beträffande
löner och arbetsvillkor. Det är hans
antikapitalistiska ståndpunkt.
Autonoma syndikat eller offentliga
korporationer: Det är en hel livsåskådning som
skiljer Clay-riktningen och Morrison. Clay ser
i arbetarnas organisationer medlet att störta
förtryckaren staten för att ersätta den med
arbetarklassens makt. Under tiden vill han inom
företagen få arbetarrepresentanter i ledningen
tillsatta. Morrison invänder, att denna idé om
klassrepresentation egentligen är kapitalistisk
till sitt ursprung. Jag arbetar däremot, säger
han, för ett klasslöst socialistiskt samhälle. Att
stereotypera klassrepresentationen och
klassintresset i de offentliga företagens ledning
förefaller mig vara grundväsentligt mera
kapitalistiskt än socialistiskt.” Enligt Morrison skola
de offentliga korporationerna dirigeras av
teknikerna, de enda som duga att förvalta
företagen. Avkastningen skall fördelas mellan
arbetarna, men det finns intet skäl för, att
arbetarna skola bli en privilegierad klass. Man
skulle komma fram till en kollektivistisk
produktionsordning i nationens tjänst med en
avkastning, som blev överlägsen det
kapitalistiska samhällets. Ty, säger Morrison, ”det är
av vikt för socialismen, att det nationella
ägandet visar sig effektivare än det privata”.
Det pågående kriget kommer helt visst att
sätta djupa spår i det engelska
samliälls-väsendet och även verka nydanande. Det
England, som går ut ur kriget, blir icke detsamma,
som gick in i kriget.
Redan före kriget har det försiggått en viss
utveckling i riktning av korporatism eller
stats-reglerad hushållning. Detta var förhållandet
exempelvis inom gruvindustrin, lufttrafiken
och andra områden. Inom kolindustrin hade
denna utveckling påverkats och påskyndats av
förhållandena i Tyskland. Där var
kolproduktionen redan samlad under statens kontroll.
Den fria konkurrensen med den tyska
kartellen kunde inte med fördel fortsättas. Det
krävdes en sammanfattande organism även i
England för att England skulle kunna uppträda
som en enhetlig och likvärdig konkurrent mot
den enhetliga tyska kartellen. Och man fick
bevittna, hur i mars månad 1939 det ingicks
ett avtal mellan den engelska och den tyska
kolindustrin om en uppdelning. 65 proc. skulle
tillfalla England och 35 proc. skulle tillfalla
Tyskland av de 80 procent av Europas totala
kolexport som kom på de båda ländernas andel.
De återstående 20 proc. kom från Polen,
Holland, Frankrike och Tjeckoslovakien.
Naturligtvis har denna tendens påskyndats
av kriget. Fullständig statskontroll har införts
över valutahandeln och utrikeshandeln. Allmän
priskontroll har införts. Industrin har
samordnats för inordning i ett systematiskt
övervakande i krigföringens intresse o. s. v.
Daily Herald skrev redan den 6 juni 1940:
”Den sociala evolution, som redan är på
väg och måste komma, blir så genomgripande
att den väl kan förliknas vid en revolution”.
Att denna med en revolution jämförbara
evolution kommer att gå i korporatismens tecken är
på förhand givet. Men frågan är, huruvida
arbetarklassen skall kunna påverka denna
riktning exempelvis enligt Morrisons
halvsyndika-lism, vilken som ovan skildrats avsevärt skiljer
sig från statssocialismen, eller om det blir de
kapitalistiska elementen, som helt komma att
stämpla utvecklingen.
Times skrev en gång i juni månad 1940 cn
artikel, i vilken den undrade, om den härskande
klassen, om den ställdes mot väggen, inte före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
