Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eipiella inställning lika mycket betraktade den
kapitalistiska staten som kapitalisterna och
deras sammanslutningar som arbetarklassens
fiender, så avvisade visserligen den
reformistiska fackföreningsrörelsen, American
Federation of Labor, statens ingripande utan att
principiellt vara fientligt inställd mot staten. Dess
ställning var snarast denna, att arbetsköparna
och företagarna fritt finge organisera sig,
liksom arbetarna skulle fritt organisera sig.
Slutligen skulle intressemotsättningarna mellan
produktionens båda parter genom fortsatt
organisering och fortsatt kraftmätning finna sitt
eget jämviktsläge i en kommande harmoni. I
detta avseende är den senfödda fascismen
endast arvtagare till denna reformismens
uppfattning.
ji r 1929 bröt krisen in över Amerikas
eko-x~\ nomiska liv. Och efterhand som dess
verkningar blevo hårdare och hårdare, framstod
statens reglerande ingripande mer och mer som
en nödvändighet. Det enda, som kunde ställas
som alternativ, var en social revolution, men
det saknades en samlande idé bland arbetarna
och någon resning kom inte. De reformistiska
organisationerna uppgåvo sitt motstånd mot
statens ingripande på arbetslivets område och
arbetsköparna blevo småningom tvungna att
göra detsamma. Statsingripandet växte snabbt
till i omfattning. Och slutligen kom National
Recovery Act i juni 1933.
Denna verksamhet dominerades av tanken
om sammanslutningens nödvändighet och
välgörande inflytande, men en sammanslutning
som tempererades och kontrollerades av staten.
Denna tanke innebar ett bestämt avsteg från
demokratins traditioner. Den förutsatte också
den suspendering av Sliermanlagen, som följde.
Sammanslutningen av företag och företagare
inom samma bransch, även om utrikeshandeln
berördes därav, betraktades icke längre som
kriminell utan tvärtom önskvärd. Men man
vidtog åtgärder för att förhindra skapandet av
ett faktiskt av det offentligas kontroll
oberoende monopol. Det ekonomiska livets
centralistiska organisering betraktades som nödvändig,
men initiativet därtill och fördelarna därav
skulle icke helt avstås till de privata
intressenterna.
Det Rooseveltska initiativet avsåg dock icke
att skapa denna näringsorganisation genom
statens omedelbara tvångsingripande. Det var
en allt för vansklig uppgift att genomföra på
ett sådant sätt. Staten inbjöd företagarna
inom respektive branscher att sammansluta sig,
där de icke redan voro sammanslutna, och att
utarbeta regler för lojal konkurrens, vilka alla
industriella företag skulle underkasta sig.
Majoritetsbeslut skulle vara gällande och staten
skulle respektera dessa beslut, sedan den
godkänt dem.
Om de industriella företagarna inom en
bransch ådagalade dålig vilja eller icke kunde
komma till en överenskommelse, gav lagen
presidenten rätt att påtvinga dem en lösning
genom laga bestämmelser. Maximum av
initiativ var på detta sätt från början reserverat för
gruppen.
De regler för industriellt samarbete, som
kunde antagas, måste emellertid innehålla vissa
i lagen av den 16 juni (NRA) inneslutna
bestämmelser: förbud mot barnarbete under 16
år, minimilön, maximiarbetstid samt slutligen
den beryktade arbetsklausulen, vars innehåll är
följande:
Lönearbetarna ha rätt att sammansluta sig
och underhandla kollektivt genom
representanter, som de behaga välja, befriade från varje
inblandning eller tvång från arbetsgivarna
eller deras ombud vid val av representanter i
den organisation, de skapa sig och i all annan
överenskommen verksamhet för kollektiva
förhandlingar eller ömsesidigt beskydd. Ingen
arbetare och ingen person, som söker anställning,
skall som anställningsvillkor föreskrivas
anslutning till en företagsfaekförening (company
union) eller avhållelse från anslutning till
arbetarorganisation efter eget val, att bilda en
sådan eller medverka därtill.
Samtidigt som NRA således upphävde
hindren för företagarna att sammansluta sig,
har den åtminstone teoretiskt erkänt arbetarnas
absoluta rätt att - sammansluta sig fritt. Den
ena såväl som den andra parten förbli fria,
med undantag att de förpliktas att underkasta
sig de regler, som stiftats av myndigheterna.
Detta ingripande från statens sida tar
sålunda sikte på att befrämja organiserandet - av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
