Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De små neutrala staternas roli
Ioch med den tysk-ryska pakten hade hoppet
om en upprepning av Tysklands inringning
gäckats. Om engelska regeringen trots detta
med anledning av överfallet på Polen förklarade
Tyskland krig, så skedde det bland annat
därför, att den hoppades att på detta sätt alla de
små nationerna i Europa, vilkas självständighet
hotades genom den hitlerska expansionen,
skulle sluta upp på dess sida. Den polska
bourgeoi-sin vågade verkligen också, med schlachtans
(den polska adelns) gamla mod och lättsinne,
ett hundraprocentigt försvar — och förlorade
allt. Warszawa förstördes, de polska
godsägarna och en stor del av den industriella
bour-geoisin exproprierades, de emigrerade
balttyskarna trädde i deras ställe. Polens öde ställde
bourgeoisin i alla medelstora och små stater i
Europa inför valet att antingen vid Englands
sida riskera allt, att ta upp kampen mot Hitler
på liv och död, eller att genom att underkasta
sig Hitler eventuellt rädda 75 procent av den
egna profiten. Det sista alternativet var desto
mera lockande, som ju hitlerherraväldet
erbjuder de bästa möjliga förutsättningarna att
gott-göra förlusten på bekostnad av det egna landets
arbetare. Monopolkapitalet är ingenstädes
intresserat av att försvara de demokratiska
friheterna. Ingen vet detta så bra som Hitler och
ingen förstår som han att dra alla möjliga
fördelar av detta faktum. Även där det gäller att
”förvandla det imperialistiska kriget till ett
inbördeskrig”, har initiativet övergått till
Hitler. Den så kallade ”femte kolonnen” i Hitlers
tjänst, vad är den annat än det egoistiska
intresset hos en del — och för det mesta den
utslagsgivande delen — av bourgeoisin att till
priset av det egna politiska underkuvandet
rädda och säkerställa sin ställning som ekonomisk
slavherre? Den danska bourgeoisin beslöt sig
fullkomligt självklart för denna lösning och
den ”socialdemokratiska” regeringen lydde som
vanligt.
För den norska bourgeoisin, som genom sina
sjöfartsintressen är starkt förbunden med
England och den brittiska världshandeln, föll sig
avgörandet svårare, och den beslöt sig för en
halvmesyr. Den hade icke för avsikt att genom
motstånd till det yttersta gå miste om Hitlers
gunst, men den ville ej heller gå miste om sina
chanser vid en eventuell engelsk seger. Sä
gjorde den båda delarna: kapitulerade och
gjorde motstånd. Alla norska partier, inbegripet
det regerande arbetarpartiet, föllo den 9 april
sönder i två fraktioner, av vilka den ena från
första början ställde sig till de tyska.
invasions-truppernas förfogande, under det att den andra
förde krig under två månader och slutligen
överflyttade till England. Det berättas en
anekdot om, att en till oxfordrörelsen hörande
hustru till en ledande medlem av arbetarpartiet och
tidigare medlem av regeringen på kvällen den
9 april låg på knä och bad till Gud, att han
måtte hjälpa hennes man att satsa på den rätta
hästen. Man behöver väl inte tillägga, att
mannen satsade på hästen Adolf. Frontväxling från
den ena fraktionen till den andra, och då enligt
sakens natur främst från den engelska till den
tyska, hörde också under hela kriget ingalunda
till sällsyntheterna. Personer, som för ett par
månader sedan hade undertecknat regeringens
och arbetarpartiets upprop öm att göra
motstånd till det yttersta, skrevo i dag sina namn
under petitioner till kung Haakon, att han
”frivilligt” skulle avstå från tronen.
Holland kapitulerade efter fem dagar, Belgien
efter tolv. Att göra motstånd till det
yttersta, revolutionärt folkkrig — därpå kunde den
holländska och belgiska bourgeoisin lika litet
tänka som den skandinaviska. Och efter
ytterligare fyra veckor, under vars lopp den
franska pressen i alla tonarter smädade den
belgiske kungen, Leopold, var även den franska
bourgeoisin mogen för kapitulation. Även
Co-mité des Forges hade förlorat hoppet om
Englands slutliga seger och skyndade sig att
avkläda, sig den demokratiska dräkten och finna
sig tillrätta i ett fascistiskt Europa under
Hitlers egid. Det franska nederlaget gav upphov
till den löjligaste och kraftlösaste bonapartism,.
som världshistorien hittills har kunnat
uppvisa: den ålderdomssvage marskalken Philippe
Pétains och den skrupelfrie opportunisten
Pierre Lavals diktatur, hämnd över den egna
nationens vanlottade, detta är i alla underkuvade
länder bourgeoisins rop.
Någon illusion är inte längre möjlig: Europa
kommer under den närmaste historiska perio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
