Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försörjningen. Detta inte endast för
flygplans-tillverkningen så nödvändiga utan också som
ersättningsämne för koppar vid bil- och
brandbombfabrikationen så viktiga material, kan
”Neuropa” framställa i obegränsade mängder.
Tyskland var ju självt förut den största
aluminiumproducenten i världen, 1938
överträffade landet USA:s produktion med 70,000 ton
(Tysk produktion: 180,000, USA: 110,000 ton.)
Nu förfogar landet inte enbart över den
högtut-vecklade franska och norska produktionen
(43,000 respektive 26,000 ton) utan också över
Europas rikaste råmaterial-källor! Frankrike
producerade 677,300 ton, Ungern 444,444,
Italien 380,391, Jugoslavien 352,167 och Grekland
108,000 ton.
Men i händelse av ett långt krig förblir den
tyska oljeförsörjningen ett olöst problem.
Tyskland är den enda stormakt, som varken i
det egna landet eller i kolonier förfogar över
beaktansvärda petroleumkällor. Utgående från
denna brist uppfanns antagligen sagan om
Tyskland som ”proletär” stat. Men just därför
har man tidigare och med mer energi gått in
för byggandet av den inländska natur- och
ersättningsol je-framställningen. Allt sedan Hitler
tog makten, har denna framställning
under-stötts och gynnats med jättelika summor från
statens sida och i fyraårsplanen ställdes den
på ”trängande behovs” nivå, med fullständig
självförsörjning som mål. Så har det 1937
påståtts i en publikation från
Konjunkturforskningsinstitutet, att ”tidpunkten, då
självförsörjningen med bensin skall vara ett faktum,
är som bekant fastställd genom en förklaring
av der Fuhrer”. 1938 skulle man ha
producerat 1,1 miljoner ton, 1940 redan 2,6 och 1941
upp till 3,4 miljoner ton. Då enligt
amerikanska fackmäns utsagor dessa planer till och med
1939 verkligen höllos, då därtill årligen några
hundratusen ton motorsprit framställdes ur
potatis, måste man räkna med c:a 3 miljoner ton
konstgjort motorbränsle för detta år. Lägger man
därtill de 450,000 tonnen i Tyskland och
Österrike framställd naturolja per år och de 100,000
tonnen i Jaslo-gebitet, så börjar Stortysklands
balans i andra krigsåret med över 3 l/2 miljon
ton inländsk olja. Därtill komma så
införselmöjligheterna från Ryssland och Rumänien,
varvid siffrorna för det förra landet endast
röra sig med sexsiffriga tal, medan de
rumänska källorna, vilka till våren 1940 endast
exporterade c:a 60,000 ton månatligen till
Tyskland, nu stå helt under axelmaktemas kontroll.
Exporten uppgick under de senaste åren till
ungefär 4 miljoner ton. Vad Tyskland kommer
att här sätta igång, hur mycket man kommer
att ge åt sina allierade, hur mycket som
reserveras för de andra europeiska länderna, det kan
man nu inte överblicka. Betraktar man
mekaniskt divergensen mellan införsel och
försörjningsmöjlighet i Europa under de senaste åren,
så kunde man antaga, att axelmakterna någon
gång de närmaste månaderna skulle bringas
att sträcka vapen, just på grund av
bensinbrist. 18,9 miljoner ton mineralolja, därav 4,4
bensin, importerades t. ex. 1936 av alla länder
(utom Spanien och Portugal, vilka ju än i dag
kunna få från andra sidan Atlanten). Faktum
är, att fredsförbrukningen var mindre än, vad
som framgår av importsiffrorna, då alla
stormakter i åratal köpte ocli lagrade stora förråd.
Denna förminskning av behovssiffrorna står
— åtminstone nu för ögonblicket — mot en
höjning av försörjningssiffrorna. På grund av
de tyska truppernas snabba frammarsch var
det inte möjligt för väststaterna att förinta
sina lager, på så sätt funno erövrarna i
Frankrike cirka 5 miljoner ton* samt motsvarande
mängder i Belgien och Holland, under det att
Italien ända till sitt inträde i kriget köpte så
onormalt stora mängder av olja (f. ö. också
metall, gummi och bomull), att enligt engelska
uppskattningar bör Italiens behov för 6—12
månader vara täckt.
Dessutom kan förbrukningen av olja för
drivändamål inskränkas kolossalt.
Tyskland skar ner den privata biltrafiken till 15
proc., andra länder, däribland också Sverge,
tillgrepo liknande drastiska åtgärder. Vidare
hade Frankrike redan före kapitulationen satt
igång med fabrikation av ersättningsmedel,
trots att teoretiskt stodo ju de båda imperierna
Amerikas och Englands omätliga förråd till
landets förfogande. Sedan juli 1939 måste en
del av alla offentliga trafikmedel gå med gen-
* Sedan 1926 inlagrades enligt lag lika
mycket som förbrukningen i fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
