Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppställd. Den praktiska kristendomen har i
varje fall förnekat den kristliga grundtanken.
Trots detta består den ”etiska processen” i
naturen. Mänskligheten har genomlevat stora
katastrofer, men den i all stillhet verkande
lagen om ömsesidig hjälp och känsla för
medmänniskorna har trots allt hållit sig, precis
som hos ”myran, murmeldjuret och den vilde
tsehuktschen, vilka inte läst vare sig Kant,
Moses eller ens de gamla kyrkofäderna”, men
ändå öva en social etik, som uppehåller dessa
arter och stammar.
Krapotkin ville framför allt befordra den
moral, som inneslöts i hängivenheten för den
allmänna saken. Målet för socialismen skulle
vara ett samhälle, inom vilket människorna inte
längre beräknade nyttan med sitt sociala
förhållande*, och kampen för socialismen fordrar
samma mentalitet. En ny etik kunde också,
stödjande sig på iakttagelser i naturen,
komma den konstlade motsatsen mellan egoism och
al truism att falla. Vore den enskildes väl
verkligen i motsättning till det allmännas väl, då
skulle det mänskliga samhället rakt inte
existera, anser Krapotkin. Ingen djurgrupp hade
då kunnat uppnå det utveeklingstillstånd, den
i dag har.
Den nya moralen har därför att utgå från
människorna, men inte från människor som
beräknande, övervägande, individuellt kännande
enskilda, utan som sociala varelser. Denna
moral kan och måste vara frihetlig, d. v. s. den
kan inte erkänna vare sig religiösa föreskrifter
eller statliga befallningar som sedligt
pådrivande eller utslagsgivande för de sedliga
ändamålen. Den nya moralen kommer att förkunna den
naturliga rättvisan, men samtidigt säga: den
som vill nöja sig med en monoton, färglös
levnad, utan starka intryck, utan härliga
njutningar och utan stora smärtor, han finner i
”rättvisan” en basis för sin lycka. Den
kraftfulla oeh starka människan är — följande
naturens inspiration —• därutöver tapper och
ädelmodig. Dessa tankegångar utvecklar
Krapotkin framför allt i anslutning till Jean Marie
Guyau, den franske författaren till ”Sedlighet
* Förhållande, här tolkat mera i betydelsen
”uppförande”.
utan plikt”, som utgick ifrån det faktum, att
människan besitter ett överflöd av moralisk
kraft, vilken endast begravts genom falska
auktoritära ordningar oeh århundradegamla
irrläror. I Guyau såg Krapotkin en av de
mest betydelsefulla förkämparna för en
frihet-lig-socialistisk etik. Tyvärr har Krapotkin inte
själv nått att systematisera denna etiska lära,
vi finna endast en antydan därom i hans skrift
”Anarkistisk moral”. Slutligen är emellertid
Krapotkins hela verk, varje hans enskilda
skrift, intet annat än. en glödande appell till
de skapande moraliska krafterna, på vilka han
trodde oeh vars existens han påvisade. Därför
är det fullkomligt missvisande, då en
författare, (Holmö, i ”Socialismens etik”) uppställer
påståendet, att Krapotkin ställde njutningen
före skapandet.
Krapotkins ”kommunistiska anarkism” som
nationalekonomisk princip, det som skiljer
honom från de övriga anarkisterna, det är en sak
som kan och skall undersökas utifrån nyktert
ekonomisk synpunkt, men hans etiska lära kan
inte förkastas, bara därför att man avböjer en
av hans ekonomiska satser. Krapotkins hela
tendens framgår klart oeh tydligt ur
fordringen: Räkna inte! Giv mer än du tager, sök
din lycka däri, att du slösar med dig!
XTaturligtvis förnekade inte Krapotkin på
nå-i i got sätt förekomsten av känslor, vilka
motsäga dessa etiska instinkter. Inom människorna
finns det två led av varandra motsatta behov,
säger han i inledningen till sin Etik.. Det ena
driver människan till att göra andra människor
underdåniga, i förment eget intresse, det andra
däremot till att för allas nytta förena sig med
de övriga människorna, ja, t. o. m. att ställa
allmän-nyttan över egennyttan. Det gäller bara
att fastställa, vilken av dessa krafter, som är
den befrämjande, utforska den och göra den
medveten för människorna och sätta den i
aktion. Elände och katastrofer — till följd av
bristande förbindelse mellan intressena — samt
ömsesidig kamp, det är förvisso också en del av
vår existens, säger Krapotkin. Men alltjämt
finns det en kärna av rättvisa oeh ömsesidig
hjälp hos folken, i de offentliga såväl som i de
privata förbindelserna. Denna kärna gäller det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
