Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hov. Trots detta påvisar Laval, rent statistiskt,
att den spanska agrariska produktionen så som
den är, i genomsnitt räcker för landets egna
behov. Dessutom, bli en stor del av
produkterna exporterade: mängder av olivolja,
apelsiner, ris, vin, frukter, mandlar, nötter oeh
grönsaker. Majs importeras, för övriga
sädesslag räcker den inhemska produktionen.
Sädesodlingen tar in 14 miljoner hektar,
olivodlingen 1,7 milj. och vinodlingen 1,34 miljoner.
Fruktodlingen, framför allt då apelsiner,
utgör 0,45 miljoner.
Republiken av 1931 förstod, att något måste
göras i jordfrågan. Naturligtvis utan att
skada storgodsägarnas ”berättigade intressen”.
Så lagstiftades det fram en agrar-reform.
Enligt lagstiftarnas mening skulle expropriation
endast förekomma mot full ersättning och
skadeslöshet. Dessutom skulle endast godsägarnas
s. k, personliga andelar träffas av dessa
åtgärder. Detta förde med sig långa oeh besvärliga
efterforskningar i aristokratins historiska
akter oeh öppnade portarna för sabotaget. I
republikens första etapp, de s. k. röda två åren,
1931 till 33, fördelades bland lantarbetarna
endast 164,000 hektar, varav den största delen
inte alls var gammal feodaljord, utan
stats-eller kommunalegendom. Då den 10 augusti
1932 general Sanjurjo gjorde den första
kuppen mot republiken, beslöto Cortes — spanska
riksdagen — att ”avväpna republikens fiender”
genom skarpare användning av jordreformen
gentemot generalens kumpaner, vilka alltså
skulle få sina gods exproprierade utan
ersättning. Men, dessa beskedliga åtgärder
upphävdes, då de ”röda två åren” voro slut och
reaktionen åter höll sig framme. En mer aktiv
etapp synes förestå efter folkfrontssegem
1936 — ty under den korta tidsetappen mellan
16 februari oeh 19 juli 1936 fördelades 712,000
hektar — flera gånger mer än, vad som förut
åstadkommits på två år.
Men trots allt, på den vägen var
jordreformen ett program för oändliga tider. Canovas
Cervantes, oavhängig federalist oeh bekant
medarbetare i den syndikalistiska pressen,
pekar på de verkliga siffrorna: i statsbudgeten
var en summa på 50 miljoner pesetas årligen
avsedd för ”exproprieringen”. Då installeran-
det — d. v. s. jordköp, redskapsköp o. s. v. —
av en lantarbetare på ett småbruk kostade från
10.000 till 25,000 pesetas, kunde per år högst
5.000 installeringar göras. Hela processen
hade på det viset dragit ut på tiden ända till över
ett halvt årtusende! Den stora franska
revolutionen konfiskerade utan ersättning de feodala
länderiema och skapade således på kort tid 8
miljoner småbrukare. Så bråttom hade inte
den spanska republiken oeh därför kunde
storgodsägarna oeh deras generaler i lugn och ro
konspirera mot republiken. Den 19 juli 1936
kastades agrarreformen över ända i halva
Spanien med ett enda slag oeh den utveckling, som
beräknats taga en tid av drygt ett halvt
årtusende, genomfördes på få dagar. Ett av dessa
under som revolutionen framskapar. Men i
motsats till den stora franska revolutionen oeh
ävenså i motsats till vissa marxistiska
teoretiker, vilka endast tillerkänna det spanska folket
en ”borgerlig revolution”, så hade
agrar-revolu-tionen av 1936 en utpräglat socialistisk
karaktär.
\Taturligtvis skulle det vara fel att påstå, att
IN dessa massor som genomförde denna
revolution alla skulle vara syndikalister. En stor del
av dem var socialdemokrater, en del inte alls
organiserade. Men det står fast, att denna
socialistiska agrar-revolution inte påbörjats,
om det inte funnits syndikalister i landet. De
voro motorn, som satte massorna i rörelse. De
ställde sina praktiska uppbyggnadsidéer till
lantbefolkningens förfogande. .
Diego A. de Santillån skriver i sin bok
”Revolution oeh krig i Spanien”: Den
internationella socialismen, född i den industriella
koncentrationens atmosfär, har inte förstått
lantbefolkningens själ.” ”Lantarbetaren och
ar-rendatorn ha som högsta illusion att bli ägare,
inte av drift att berika sig, utan därför att de
hänga fast vid sin jord, söm -vid hustru och
barn.” Författaren fordrar, att man måste
förstå denna inställning, att man erkänner
lantbefolkningens kärlek till jorden och söker
förena den med kollektivistiska ideal för
jordbrukets effektiva bedrivande. De spanska
syndika-listerna ha därför aldrig dragit den slutsatsen,
att på grund av landets agrara struktur en
socialistisk revolution skulle vara omöjlig. De ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
