- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1941 /
51

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vart går

socialdemokratin?

Den socialdemokratiska rörelsens utveckling
har gjorts till föremål för en analys av
mer än vanligt intresse i Göteborgs
Handels-oeh Sjöfartstidning (3 mars). Artikeln
utmärker sig för ett träffsäkert bedömande, oeh vi
tro, att den kan intressera även våra läsare,
varför vi ta oss friheten att referera densamma.

Socialdemokratin såsom samhällsåskådning
oeh partiet såsom valapparat, skriver
författaren, uppstodo som kapitalismens naturliga
barn. Den egna negationen, som av den kapi-

talistiska produktionen frambringades med en
naturprocess nödvändighet, födde — enligt
Karl Marx — också kapitalismens dödgrävare,
socialdemokratin, socialismens fanbärare.
Socialdemokratins ursprungligen revolutionära
ideologi förvandlades doek snart till en
evolu-tionär syn på samhallsut’veeklingen, fastän det
socialistiska målet bibehölls. Ej minst bidrog
därtill tvillingbroderns, fackföreningsrörelsens,
snabba frammarsch. Denne arbetarklassens
sociale förkämpe var tvungen att hålla sig till
samhälleliga reformer, som duggade tätare, ju
mer kapitalismen förlorade sin manehesterliga
klädnad och ju mer deu växande
nationalinkomsten medgav ökad andel i denna, även för
arbetarparten. Med den statliga
socialpolitikens omfång förkovrades även
fackföreningsrörelsens statsbejakande hållning.
Fackföreningsrörelsens övergång till evolutionär
samhällsuppfattning underlättades också av
motpartens förändrade ställning till de fackliga
problemen. Den tekniska revolutionen oeh
framåtskridande driftskoneentrationen
fordrade rationalisering även i lönehänseende.
Avtalen medförde tryggad kalkylationsmöjlighet
oeh nästan lagenlig fred inom produktionen.

tunister, men oekså män, vilka bejaka den av
Nazityskland proklamerade ”nyordningen” som
överensstämmande med deras egna ideologier
och aspirationer. Inte att undra på, att här
finns män som Déat oeh Doriot, ursprungligen
arbetarklassens ideologer oeh följeslagare på
vag mot social rättvisa oeh ekonomisk
nyordning. Dessa män oeh’ de, som i dag följa dem,
ha ingivit arbetarklassen tvivel på en
självständig revolutionär aktion från det arbetande
folkets sida. De ha prutat på sina ideal och
gärna tagit nazismen-statskapitalismens
framsträckta hand. I Vichy söka Pétain och hans
män rädda vad räddas kan av Frankrikes
”ära”. Symboliskt har marskalken ersatt
revo-lutionsparollen ”Frihet, jämlikhet, broderskap”
med ”Arbete, familj, fosterland”.
Pétain-frak-tionen vill rädda den franska nationens själ —
så som den förstår den. Den är nationell på
sitt sätt, och den vill dekorera diktaturen med
patriarkaliska åthävor. Klicken i Paris är långt
mera framskriden på den bana, som den
internationella fascismen-nazismen utan prut krä-

ver. Tvekampen mellan Vichy oeh Paris
bringar tvekampen mellan Hugenberg- oeh
Hitler-riktningen före nazismens makttillträde i
Tyskland i erinran. Då segrade Hitler som den mest
hänsynslöse. Nazityskland åser motsättningarna
mellan Vichy och Paris som en spännande
tävlan i uthållighet.

Både Vichy oeh Paris tyckas räkna med en
utveckling i Europa, som sätter folkviljan,
som en gammalmodig institution, nr funktion.
Utvecklingen i Frankrike är oavgjord. Klart
är endast, att i ett på axelsätt nyordnat Europa
det inte finns livsrum kvar för nationell
självständighet, endast för stöveltramp efter
stortyska prineiper. Paris är berett att slå in på
sistnämnda väg. Men även Viehy-herrama
skola snart bli tvungna att abdikera eller —
fullborda sin ”nationella revolution” i Berlins
spår. Det andra alternativet — resningen —
kräver ett historiskt initiativ, som inte kan vara
Pétain-regimens, då det har just motsatta
samhällsmål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:46:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1941/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free