Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
SJ.-I
■ri"
m
på dessa tider, så tyckas oss dessa
föreställningar endast vara vidskepelse. Dessa tiders
”andehimmel’’ sopades ren, säger Landauer, och
besattes, av vårt århundrades naturvetenskap, med
tallösa st järn världar.
Pritänkarna oeh de naturvetenskapliga
upp-lysama under 19: de århundradet, voro
be-gejstrade över detta, ty de ansågo att
avskaffandet av ”andehimlen” måste verka befriande
på människorna. Landauer förnekade detta.
Resultatet visar i stället en den enskildes
rotlöshet och förtvivlan, vilket allt finner sitt
uttryck i den kapitalistiska allas kamp mot alla,
i undertryekande och slaveri. Men Landauer,
säger också, att vi måste finna oss i att uppleva
denna utveekling. Yad det gäller trängtan till
sanning, viljan till världsåskådning och filosofi,
så äro vår tids människor vordna ensamma.
”Varje försök att på grund av andlig
överensstämmelse grunda kyrkor, sekter, församlingar
eller föreningar av någon art, leder, om inte
till osannhet och reaktion, så dock till ’snatter
oeh bjäfs’.” Socialismen är för Landauer en
andlig rörelse, men dess uppgift är för den
skull inte att fabricera en ny världsåskådning
eller religion.
Det är klart, att en sådan uppfattning måste
föra Landauer i skarpaste motsättning till
den metod, som utanalyserade socialismen
endast som immanent tendens av den
kapitalistiska utvecklingen. Därför gällde Landauers
lidelsefulla protest främst marxismen,
"veten-skaps-svindeln”. Det
"historiskt-materialistis-ka” påhänget i den gamla socialdemokratin
hade från socialismen bannlyst allt, som
liknade ”ungdom, vildhet, våghalsighet, kätteri,
originalitet och säregenhet”. Allt det, som går i
samma anda som "eldnaturema Proudhon på
uppbyggandets, Bakunin och Garibaldi på
destruktionens oeh kampens fält, allt romanskt,
allt keltiskt, allt som ser ut att likna frisk luft,
vildhet oeh initiativ”, säger Landauer i sitt
"Upprop till socialism”. För honom är
socialismen en kulturrörelse, en kamp om skönhet,
storhet oeh folkens fullkomning. "Socialismen
är ingen statsform, utan folkens
uppvaknande ...” Vår tid, säger Landauer, är förfallets
oeh undergångens tid. Men skall livet återigen
bli fritt oeh skönt, få en mening, så behöva vi
i dag framför allt en sak: socialismen:
"Rättvisans anda i gemenskapslivets jordiska ting.
Vi äro folket, att rädda det, att bringa det till
kultur går endast genom socialismen”. Det rör
sig om kultur oeh mänsklighet, vilka måste
finna sitt uttryck i en rättvis samlevnadsform.
I slutet av "uppropet” heter det, att vi tala så
mycket om hushållningen, därför att den är
grundvalen för vårt liv och en gång skall bli
det på ett sådant sätt, att det inte skall behöva
talas så mycket därom. I en uppsats, "Wahn
und Staat”, skriven 1910, heter det: "Livets
oeh världens betydelse finna vi inte, sökande
äro vi. Men ett kunna vi i alla fall finna, vad
som hjälper oss att leva, vad som tjänar oss:
den ändamålsenliga aften av
människoföre-ning, för nyttans oeh kulturens skull.”
Gustav Landauer trodde på revolutionen.
Inte på den revolution som kunde tjäna
det plötsliga införandet av en ny ordning. En
sådan uppfattning höll han för en illusion, en
överföring av religiösa konceptioner på den
sociala processen. Han avsåg i stället den
"permanenta revolutionen”, som åter och åter
driver folken till uppror mot ofrihet och
orättvisa och ur vars skapande anda stora ansatser
till social och kulturell förnyelse framgå.
Naturligtvis var självbedrägeri fullkomligt
främmande för den historiskt skolade tänkaren
Landauer. Han betraktade det senaste
århundradets utveekling mycket kritiskt oeh kom
till det resultatet, att den sociala
förnyelseprocessen skulle bli mycket smärtsam oeh
återförandet av folken till kultur mycket svårt. "Förr
var förnyelse av förfallande kulturer ofta
identiskt med nya folk, som framstego ur lugn
oeh kulturblandning, eller med nya länder. Nu
finns det föga hopp om en sådan förnyelse
utifrån eller utåt.” I dag finns det en
"mänsklighet”, jordklotets alla delar äro helt oeh
hållet kartlagda oeh förenade genom tekniken.
Landauer frågade sig, om inte primitiva,
utvilade folk skulle kunna ge en ny kulturell och
social utveckling en puff. Men något sådant
är föga troligt. Undergång i fullkomligt
för-ytligande, teknisering oeh imperialism är
däremot mera möjlig oeh trolig. "Om det ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
