Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan några år helt annorlunda. De
latinamerikanska länderna uppträda i sina ekonomiska
förbindelser med Nordamerika med större
självständighet och med bättre möjligheter att
värna sina intressen, än vad som någonsin förr
varit fallet. Panamerikanismen är i begrepp
att få ett nytt innehåll. Naturligtvis är denna
process ingalunda avslutad, men man kan inte
förneka, att läget har börjat förändra sig i den
riktningen.
Den brutala öppenhjärtigheten hos vissa
”dynamiska” makter bringade i varje fall
de amerikanska länderna till klarhet om den
stora faran. ”Peruanerna, liksom bolivianerna,
ecuadorianerna, ehilenerna och överhuvud alla
latinamerikanska folk äro etnologiskt, kulturellt
och moraliskt mindervärdiga, odugliga, ja,
t. o. m. farliga för utvecklingen samt
mänsklighetens och kulturens framåtskridande”,
förklarade öppenhjärtigt general Camoratta, chef
för en italiensk polis-mission i Peru. för några
år sedan. Peru befann sig då ekonomiskt och
politiskt under vittgående italienskt, japanskt
och tyskt inflytande. De senaste åtgärder som
vidtagits i detta land, visa emellertid, vilken
evolution som sedan dess försiggått. Även det
sista försöket till europeiskt inflytande på den
amerikanska kontinenten, den
katolsk-falangis-tiska hispanismen, som vårdas i det nuvarande
Spanien och som försöker få de
latinamerikanska makterna till att intaga kampställning mot
den ”anglosaxiska imperialismen” och ta parti
för axelmaktema, tycks också ha misslyckats.
De latinamerikanska länderna se sin mission i
den panamerikanska saken. Naturligtvis
betyder inte detta, att mellan de amerikanska
länderna råder idel fred och endräkt. Till följd
av de olika politiska och sociala
utvecklingsgraderna och -tendenserna blir det nya
differenser mellan länderna. De härskande
klassernas och regeringarnas officiella
”antitotali-tära” och ”panamerikanska” trängtan är något
helt annat än det, som de antifascistiska eller
liberala, kulturellt intresserade och
framstegs-vänliga kretsarna vilja. För att nu inte tala
om de soeialistiska och revolutionära
strävandena och dessas ofrånkomliga motsatsställning
till den kapitalistiska ordningens intressenter.
Betraktar man de nuvarande politiska
formerna i de latinamerikanska länderna, så kommer
man till det resultatet, att endast i Mexico oeh
Chile samt en eller två små obetydliga
mellanamerikanska republiker kan det bli tal om en
egentlig demokratisk regim. Andra stater, som
Argentina oeh Uruguay, äro visserligen
konstitutionellt och parlamentariskt regerade, men
visa en så stark autoritär tendens att väsentliga
förutsättningar för demokratisk frihet felas.
Åter andra stater, som Brasilien, äro rent
fascistiska. Det tycks emellertid, som om
fascismens frammarsch i Latinamerika i viss mån
skulle ha stoppats genom det interamerikanska
läget. Kuppfaran i vissa länder är betydligt
mindre nu än förr, detta kan sägas t. ex. om
Mexico och Chile. I Mexico var man 1937—38
nästan säker på, att i händelse av nederlag
för de spanska antifaseisterna skulle också i
Mexico en fascistisk regim komma till makten.
I dag är denna fara fullkomligt borta och
detta mera genom den utrikespolitiska
konstellationen än genom det inre läget. Ett annat
intressant exempel är Peru, vars diktatoriska
regim genomfört ändringar, som ge den
demo-kratisk-antiimperialistiska oppositionen nya
möjligheter.
Trots detta måste man betrakta de sociala
utvecklingstendenserna utan någon som helst
illusion. Det är bekant, att i USA har
parollen om hjälp åt England och demokratins
försvar, givit vissa skarpt socialreaktionära
kretsar vatten på deras. kvarn, I
rustningsprofi-tens intresse kräva många kapitalister
energiska åtgärder mot arbetarnas rörelsefrihet. Inte
endast kriget självt, utan redan
krigsförberedelserna oeh produktionens inställning på
rust-ningsändamål betyder under varje slags regim
ett stärkande av autoritära, extremt
eentralis-tiska tendenser. Om panamerikanismen i sin
nuvarande form betyder ett politiskt framsteg
för många latinamerikanska länder, så måste
å andra sidan de socialt framåtskridna
länderna betala detta med tillbakagång. Så i
Mexico — ty överenskommelsen med de
nordamerikanska oljekapitalistema t. ex. betyder
koncessioner till en utsugargrupp, mot vilken
man med största skärpa gick fram under
Cår-denas’ regim. Dessa koncessioner äro
nackdelar för de mexikanska arbetarna, beskära
deras rättigheter och sänka levnadsstandarden.
Exproprieringsåtgärderna under Cårdenas ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
