Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de som bekant en stark social karaktär, de
föddes inte ur bourgeoisiens ”nationella”
strävanden, utan ur de mexikanska arbetarnas sociala
krav.
Med ett ord kan sägas, att trots hela
pan-amerikanismen, så bestå självklart
klassmotsättningarna oförändrade och förblir den
sociala frågan olöst som förut. Det betyder:
den revolutionära arbetarrörelsen har att gripa
sig an med sin uppgift på denna verklighets
mark. De fackliga reformisterna och
stats-soeialisterna se i dag sitt ideal endast i ett
vittgående samarbete mellan staten och
arbetarorganisationerna, i samarbete mellan utsugare
och utsugna. I dessa frågor äro de
amerikanska socialdemokraterna och fackföreningarna
trogna kopior av sina undergångna europeiska
broderorganisationer. De göra i officiell
pan-amerikanism och identifiera sig med Roosevelts
politik och hans till en viss grad
statskapitalis-tiska tendenser. Denna inställning kom klart
till uttryck på den 1938 i Mexico hållna stora
kontinentalamerikanska
faekföreningskongres-sen, då en gemensam konfederation av alla
amerikanska reformistiska
fackföreningsorga-nisationer skapades just på den linjen.
Annorlunda är syndikalisternas och
anarkisternas riktning. De äro framför allt levande
i Latinamerika. Sedan 1929 äro ett flertal
syd-oeh mellanamérikanska syndikalistiska
organisationer sammanslutna i
Kontinentalamerikanska Arbetar-Åssociationen (ACAT), vilken
organisation förra året efter en period av
förfall på grund av 30-talets reaktions- och
diktaturtider, åter trädde i funktion och nu, 1941,
kunde utvidga sin aktionsradie genom
nybildandet av en syndikalistisk landsorganisation
i Mexico. Vid sidan av dess, i ACAT officiellt
förenade sektioner av den syndikalistiska IAA,
bestå i många länder också starka strömningar
av syndikalistisk karaktär, i form av
oavhängiga syndikat och industrifederationer: Detta
är framför allt fallet i Uruguay och
Argentina. Och ytterligare vid sidan av dessa finns
i många länder anarkistiska grupper av olika
storlek och betydelse. Dessa rörelser stå på de
frihetliga idéernas och de syndikalistiska
aktionernas mark. Men självklart äro deras
aktioner och propaganda betingade av det särskilda
läget och de speciella problemen i de olika
länderna och på kontinenten i dess helhet. Ingen
soeialrevolutionär rörelse lever i ”lufttomt
rum”, utan den utvecklar sig alltid i kontakt
med de sociala nödvändigheterna och
möjligheterna, genom vilka de i och för sig
internationella och abstrakta idéerna och
uppfattningarna av revolutionen och socialismen
antaga en speciell livsform. Vid tiden för
grundandet av ACAT stodo de latinamerikanska
arbetarna under starkt inflytande av de
revolutionära idéutvecklingarna i Ryssland och
Europa. I dag blir Amerika allt mer hänvisat
till sig självt, de socialistiska idéerna uppträda
i given amerikansk ram. Den europeiska
arbetarrörelsen är för närvarande försvunnen
från den internationella skådebanan och de
amerikanska revolutionära organisationerna
komma tvångsmässigt att sluta sig intimare
samman och utnyttja och försvara sina
kontinentala möjligheter. I denna anda kan man,
om man’ uppmärksamt följt yttrandena från
våra latinamerikanska kamrater sedan något
år, fastställa, att de i stigande grad försöka
intaga en positiv ställning till
panamerikanis-mens problem. D. v. s. de kritisera den
officiella regeringspanamerikanismen och ställa
mot densamma en amerikanism med
socialistiskt innehåll och med antiimperialistisk
karaktär, som inte skall vara fientlig mot Europa
eller andra världsdelar utan universell.
Vår spanske kamrat, Manuel Villar, en av de
bästa kännarna av spanska och
latinamerikanska frågor, gjorde oss redan tidigare
uppmärksamma på de särskilt gynnsamma
villkoren i Amerika för den socialrevolutionära
saken. Detta skedde i hans broschyr
”Betingelserna för en revolution i Amerika” (Buenos
Aires 1932). I denna skrift säger Villar, att
parallellismen i den historiska utvecklingen för
alla amerikanska folk är en mycket positiv
faktor för den sociala revolutionen. ”Till samma
betingelser höra lika nödvändigheter. Europa
är uppdelat i alltför många språk, splittrat av
nationellt hat oeh delat av en mängd andra
frågor av historisk och ras-natur.” I Amerika
kommer en revolution, som utbryter i ett enskilt
land, att motsvara de omedelbara behoven i de
övriga delarna av kontinenten, säger Villar
vidare. Dessutom är enligt hans mening den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
