- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1941 /
101

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Varför vi härda ut

Av Erik Landelius

i.

”Människa!” sade jag. ”En sådan
mystik folk har byggt upp omkring
det ordet! Som om det i och för sig
vore något aktningsvärt, att man är
människa! Människa! Det är ju ett
biologiskt begrepp. Där det är något
annat, gjorde man bäst i att avskaffa
det så fort som möjligt.”

Karin Boye, Kallocain.

Vi. Vem är det egentligen? Den
allomfattande mänskligheten? Nej, jag skall
förklara det med detsamma: ”Vi”, det är en liten
krets sammansvuma, en blygsam grupp
människor med ganska vaket sinne, ett mindre antal
samtida som sätta värde på andlig lyftning.
Sam-mansvurna? Ja! Har ni kanske inte lagt
märke till att det snart kommer att bli ansett
som otillbörligt att vilja ha fri debatt, kritik,
upplysning? Att vår lilla minoritet i
samhället håller på att bli söndermalen av frenetiska
fraseologers ihärdiga tjut? Är det inte
någonting märkvärdigt, ja, sjukligt över en tid, då
det lilla fåtal klarvakna som inte tänka gå med
i de stora propagandavargarnas ledband, som
äro illa berörda av likriktnings- och
anpass-ningsmanin och de unkna samhälls- oeh
stats-lögnema i ”nationell” eller ”statsbejakande”
klädsel, snart måste be om förlåtelse att de
ännu finnas till? Utvecklingen även i vårt land
har faktiskt gått så långt att man är tvungen
att särskilt stryka under, att man inte enbart
är svensk, utan — som en orädd kämpe har
uttryckt sakeri på rätt sätt — svensk oeh
människa. Jo, vi ha hunnit så långt att en stor del

personer omkring oss i oeh med svenskhetens
bevarande med berått mod ha glömt bort eller
rentav kastat över bord människans bevarande.
Sjukdomen i fråga är en internationell
företeelse, den finns likadant hos tyskar, italienare,
japaner, rumäner, finnar, spanjorer, m. fl., m.
fl. ”Som om det i och för sig vore något
aktningsvärt, att man är människa!” säger den av
totalstaten fullkomligt tämjde
medsoldat-under-såten i Karin Boyes ”roman från 2000-talet”
med tydligt förakt i rösten. Och han förordar,
att där människa är något annat än ett
biologiskt begrepp, borde det avskaffas så fort som
möjligt.

Det var bara en författares nyck, att till år
2000 fördatera en roman om den totala
statens tvåhundraprocentiga förverkligande, som
skrivits år 1940. Man håller ju redan på med
att avskaffa människan som dristar sig vara
något mer än det rent biologiska begreppet.
Den stora uppgörelsen, även benämnd
”nyordning”, är i gång, den stora räfsten med de
olycksaliga kvarlevorna av en människotyp som
vägrar att anamma en tes som låter: ”Ett
eländigt oeh osäkert liv, fullt av ångest. Sådant
måste livet bli, en ständig ångest och fara, när
man flyr undan det stora sammanhanget,
Staten.” (Boye, Kallocain.)

Konstigt nog äro just de för sent ute, som
hela tiden påstått sig hålla på med
uppbyggandet av ett krisfritt demokratiskt samhälle i
folkhemmets tecken. De ha hela tiden yvts med
att vara liberala demokrater — i motsats till
de radikala demokrater, som kantänka önska
samhället nydanat på ett revolutionärt sätt och
som i sin förmätenhet vägrat att se mellan
fingrarna, när det gäller att med klara
värdeomdömen och ställningstaganden karakterisera
det borgerliga, kapitalistiska samhällets
ansvarighet för folkens olyckliga belägenhet. De ha
”vuxit in i staten”, som det heter, blivit ett med

densamma –––-oeh under tiden har samma

stat verkat i den riktning som bestämmer dess
väsen: att organisera människorna — de
underlydande — till grupper av väpnade förbund
med den uppgiften att, efter förintandet av
misshagliga i det egna landet (misshagliga för
Statens prestige), förinta de misshagligas
meningsfränder i andra länder. Här intresserar
oss, för att förebygga missförstånd, inte filoso-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:46:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1941/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free