Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiska uttydningar av statens möjliga roll.- Vi
inregistrera blott oeh bart statens påtagliga
utformning i det moderna, av nazifascismen
lyek-liggjorda borgerliga samhället — som i vissa
stycken redan upphört att vara borgerligt,
eftersom den i dagens totalitära samhällen
dominerande typen är en eondottiere-typ av
”heroiskt” avmoraliserad kvalitet med ganska liten
förankring i en klass och. snarare en blandning
av alla klassers dr ägg.’
Till vår, medborgarnas, stora olycka ha den
borgerliga demokratins statsmän, framförallt
de socialdemokratiska, aldrig tagit sikte på
detta statens väsen, aldrig velat begripa, att i
den kapitalistiska ordningens yttersta kris
statsapparaten blir till en väldig
nödvämsor-ganisation mot folket. Nödvärn? Jo, den
nazi-faseistiska totalstaten är ingenting annat än ett
uttryck för det nödläge, som uppstått for ett
ordningssystem, som inte är mäktigt att
garantera människorna en dräglig tillvaro oeh som
därav härleder rätten att ieke förty genom
brutala tvångsåtgärder tvinga folk att inte bryta
sig ut ur statens ”nödvändighet”.
Statsapparatens, statsmaktens, herrar på
kommandobryggan förbjuda sina undersåtar att hålla utkik
efter en räddning ur denna fullkomligt
vansinniga situation, de befalla sitt folk att lydigt
gå under tillsammans med det så påtagligt
oförmögna statssystemet! Vilken osmaklig åsyn
bereda inte dessa ”liberala”, ”sociala” demokrater,
söm under alla dessa år av nazifascistisk
uppluckring oeh förgiftning inte ha märkt statens
koncentration på denna enda uppgift: att
förslava individerna till den grad, ätt deras
frigörelse inte längre kan vara deras eget verk
utan att de måste omhändertagas av — staten’
för att ”befrias”, omhändertagas av staten för
att ”i den europeiska civilisationens” namn slå
ihjäl oeh förinta människan och vad denna
skapat. Hopplöst förblindade eller skurkaktiga
”demokrater” låna sig till att underlätta detta
statens förödelseverk. De lovade kanske någon
gång i sin ungdom att bli det kapitalistiska
klassamhällets dödgrävare, men vad ha de
slutligen ^blivit: medhjälpare till dödgrävarna av
alla samhälleliga utvecklingsmöjligheter
.överhuvud. Det imperialistiska kriget har i
nazi-fascistisk make-up antagit karaktären av de
enskildas utrotande med rötterna. Vad blir
kvar på, ruinerna? En karikatyrtyp som
visserligen fortfarande kallar sig människa — men
endast i avsaknad av en annan oeh mera
slående beteckning.
Om det behövs något ytterligare bevis för
mänsklighetens eller nogare uttryckt: de
samtidas förfäande, för samhällets upplösning
i små oansvariga, vilseledda, illa underrättade,
lätt eldade-och mycket, hatiska grupp-öar.— i
Karin Boyes roman heter denna ö-typ
konsekvent ”medsoldat” —, så är nazismens
framfart med sin antibolsjevikpropaganda oeh de
arma mänskliga varelsernas, nej,
medsoldater-nas hänförda berusning i denna-propagandas
tecken kanske det bästa och färskaste exemplet.
Ett exempel jämväl för den grad av oförmåga
till eget kritiskt tänkande, som är ett av de
resultat av medborgerlig ”uppfostran” den
moderna staten har presterat––ieke bara i de
nazifascistiska länderna utan likaså i s. k.
demokratier som skryta förfärligt med sin
folkbildning. Nu skrida eller, mera tidsenligt,
marschera alla goda européer, bland dem
grönkö-pingsbon oeh folkhemsrepresentanten hr
Medel-svensson, i takt efter Horst Wessel Lieds
melodi bakom propagandabanéret ”Europas
räddning från kommunismen-bolsjevismens barbari”.
Tåget är så långt att de marscherande
dumbommarna i sin eivilisatoriska hänförelse icke orka
att se. fram ända till täten. Och väl är det för
täten att de, som följa med i yrseln, äro
närsynta — t. o. m. så närsynta, att de redan
fullkomligt glömt bort anförarnas gärningar, som
även de’ fullbordats i barbarismens tecken.
Kanske någon sundare mänsklighet i en bättre
framtid förfärad skall fråga sig, hur det t. ex.
varit möjligt att i Skandinavien i början på
1940-talet hetsa upp folk till enhetsfront med
en rörelse som grundmurat sina segrar på
skövlandet av medborgares fri- oeh rättigheter —
även på nordisk mark. Endast då
forsumpningen av all samhällelig och mänsklig solidaritet
har nått höjdpunkten, kan sådant vara möjligt.
De olika soeialrevolutionära ideologiernas oeh
krafternas avväpning och jämväl avkoppling
från varje faktiskt inflytande på dagens
samhälle illustrerar ytterligare breda massors
slaviska beroende av borgerligt tänkesätt både i
små och stora frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
