Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall förvandlas till dött sådant, d. v. s. inte
längre ge någon arbetsfri inkomst.
Följaktligen kunna vi sammanfattningsvis säga:
kapi-. talisten är berättigad till arbetsfri inkomst, just
emedan lian löper risken att en vaeker dag
stå utan arbetsfri inkomst!
Hoppas att problemet nu ligger klart. Skulle
det emellertid finnas någon läsare, som tycker,
att hela detta bevis för profitmakeriets
berättigande liknar ett abrakadabra, så kan jag
endast ge honom rådet att flitigt studera modern
nationalekonomi — han kommer då
sannerligen att få lära sig att svälja värre saker än
så utan att blinka!
Efter denna lilla utvikelse återgå vi till det
ursprungliga ämnet.
Ett företag, som i med- oeh motvind synes
bereda sina kupong-klippare en odelad glädje,
är Höganäsbolaget. På relativt kort tid har
det inte mindre än tre gånger kunnat höja
utdelningen, senast vid årsskiftet 1940’—41, då
utdelningen steg från 7 till 8 proc. Förut hade
den höjts från 5 % till 6 oeh från 6 till 7 proc.
När vi i papperen träffa på det välkända
Skånska Cement, stegras vårt intresse
ytterligare en smula. Här ha vi ett föx-etag, som
först och sist är beroende av den nödlidande
byggnadsindustrin. Här måtte finnas bördor
att fördela, alltså utsikter för oss att få ett
vältaligt svar på den fråga, vår lilla
undersökning gäller.
Ja, bolaget för sin del hade i varje fall fått
bruttovinsten ökad, trots att
eementförbruk-ningen nedgått med nära nog hälften, och
aktieägarna fingo som året förut sin lilla 7
procents riskpremie. Men vad ha arbetarna fått?
Även därpå ger bolagets berättelse ett ganska
gott besked. Vi få sålunda veta, att en
genomgripande rationalisering av cementfabriken i
Limhamn medfört en avsevärd besparing i
driftkostnaderna. Vidare har cementfabriken i Visby
nedlagts. Bolaget håller för övrigt på att
koncentrera driften till de bäst belägna fabrikerna,
upplyses det. En ny modern fabrik i Köping
har kommit i gång, varigenom rationaliseringen
av bolagets drift förts ytterligare ett stycke
framåt. Var och en, som vet vad ordet
”rationalisering” betyder, han kan också göra sig en
liten föreställning om arten av den bördornas
fördelning, som lyser fram i Skånska Cements
berättelse för nådens år 1940.
Att varken exporthinder eller minskad
avsättning inom landet till följd av stagnationen
på byggnadsmarknaden behöver medföra, att
kupongklipparna nödgas draga åt
svångrem-men, visas för Övrigt av det årsresultat som
Mo & Domsjö kunde framlägga. Koncernen
äger ju bl. a. Mo & Domsjö Tretexfabrik samt
Sandviks ångsåg, båda företag som äro
synnerligen kraftigt berörda av de nuvarande
dåliga marknadsförhållandena. Icke desto mindre
kan koncernen utdela 8 proc. eller samma som
föregående år. Av särskilt intresse är att
notera, att Sandviks ångsåg haft ökad
bruttovinst.
Bergvik & Ala rapporterade, att trots de
genom spärren kraftigt minskade
avsättningsmöjligheterna har vinstsaldot blott i obetydlig
mån minskats. Skogsvinsten hade nämligen
ökats i så pass stor omfattning, att
vinstreduceringen från fabriksrörelsen kunnat
neutraliseras. Till följd av vissa extrakostnader i
samband med en omfattande rationalisering av
såg-verksdriften såg man sig emellertid nödsakad
att sänka utdelningen från 13 proc. till den
mer ”blygsamma” storleken 10 proc. Men dot
är ju vackert så!
XJddeholmsbolaget är i likhet med ett flertal
andra av de stora bolagen ett biandföretag,
som man har litet, svårt att inrangera under
någon bestämd kategori, dess produktion
omfattar nämligen’inte blott trävaror utan oekså
massa, papper samt tackjärn, göt
och’elektrokemiska produkter m. m. Även här möta vi
samma företeelse som hos övriga bolag som
bedriva skogshantering: trots minskad
avverkning ha inkomsterna kunnat ökas. I
berättelsen konstateras vidare, att ökningen av
råvarupriser och arbetslöner tillfullo kompenserats av
de stegrade priserna på bolagets alster.
Utdelningen höjdes från 6 till 7 procent.
Wifstavarf klarade sina 10 proc. till
aktieägarna nu liksom 1939, trots att även detta
bolag har haft samma bekymmer som de övriga:
minskad avsättning med påföljd att
anläggningarna blott kunnat utnyttjas till en viss del
av sin kapacitet. Korsnäsbolaget däremot
orkade inte riktigt hålla takten utan såg sig
nödsakat att minska utdelningen från 7 till 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
