Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
proe., främst beroende på minskad
utdelnings-inkomst från Trävaru A.-B. Dalarne ocb Gimo
A.-B., två av koncernens dotterbolag.
Ja, så skulle vi kunna fortsätta uppräkningen
spalt upp och spalt ned, om vi ville plocka
med alla de företag, som passera revy, när man
ger sig in på det kapitel, som vi här sysslat
med. Men de anförda exemplen få räcka, ty
en mera fullständig lista skulle i alla fall inte
förändra totalbilden. Det återstår dock några
kommentarer att göra, innan vi gå att
sammanfatta slutsatserna av det anförda.
Anmärkas bör sålunda, att det ständiga talet om
skatteökningarnas ruinerande inverkan på
bolagens ekonomiska ställning inte på något sätt
vinner bekräftelse, när man studerar bolagens
egna berättelser. Vinsterna ha ju utan
undantag framkommit, efter det betryggande
avsättningar gjorts för skatteändamål. Som ett
genomgående drag kan för övrigt noteras, att
bolagen i gemen föra vad som på affärsspråk
benämnes en sund utdelningspolitik, d. v. s. man
pressar aldrig resurserna över hövan utan ser
till, att det finnes något över för de magra
åren — om det nu över huvud taget kan tänkas
bli några sådana!
Den bild, vi av undersökningarna över 1940
års resultat fått fram, torde i huvudsak stå sig
lika bra i dag. De förhållanden, som gjorde sig
gällande under förra året, ha ju inte i större
grad förändrats. Förskjutningar kunna
inträffa åt det ena eller andra hållet, men
totalbilden torde bli i stort sett lika. Ett studium
av rapporterna från börsen, denna barometer
för spekulanternas och profitörernas
bekymmer oeh förhoppningar, ger belägg för, att man
på profitörhåll trots världens ve och vånda
motser framtiden med det behärskade lugn,
som är den borne finansmannens
karakteristiska egenskap — n. b. när han vet, att
affärerna gå som de skola och att han är trygg
mot obehagliga överraskningar.
Så ha vi då funnit svaret på den fråga, som
vi i början ställde upp: hur fördelas
bördorna i kristidens Sverge? Vi ha funnit, att
kupongklipparna så gott som över lag stått
skyddade mot ovädret, som rasar över världen
och som ständigt pressar den stora massan allt
djupare ner i armod oeh elände. Det är inte
nödvändigt att göra upp något slags bokslut
för alla de kategorier av arbetare, som skapat
fram de rikedomar, som figurera i
bolagsberät-telserna, för att få klarhet i, hur bördornas
fördelning tar sig ut för deras eget vidkommande.
Ni som läsa detta, ni järnarbetare, ni
textilslavar, ni skogsproletärer, ni som knoga i
gruvornas mörka schakt eller ni som föra skeppen
fram över de hav, som nu på grund av
mänskligt vanvett äro mångdubbelt farliga mot förut,
ni behöva ingen finansvetenskaps hjälp för att
räkna ut, hur er ställning är i dag jämfört
med för ett eller två år sen. Ingen av er, som
är hänvisad till att leva av sitt eget arbete,
kan konstatera, att den ekonomiska ställningen
för eget vidkommande är oförändrad, långt
mindre att den är förbättrad. Det privilegiet är
uteslutande till för dem, som njuta frakterna
av vad andra skapat. Ni veta också, att den
kompensation för levnadskostnadernas
förhöjning, som ni med rätta anse er kunna göra
anspråk på, blivit till en parodi just därför,
att man tagit all möjlig hänsyn till de
profitörer, som, allt tal om samhällssolidaritet oeh
bördornas fördelning till trots, aldrig ett
ögonblick glömma att tänka på sitt. Det återstår
för er blott att även i handling draga den
konsekvens, som varje studium av de ekonomiska
förhållandena i våra dagars samhälle pekar
hän emot: de vackra fraserna äro blott avsedda
att få arbetarna att glömma bort dagens
realiteter. Att lyssna till dem är att aceeptera ett
tillstånd, som gör de fattiga ännu fattigare,
medan de rika ständigt formera sin rikedom —
som i sin tur måste "förräntas” genom
slavarnas svett och blod. Arbetarklassen får aldrig
mer, än vad den förmår kämpa sig till, och
därför måste den också organisera sig för
kamp. Kamp för slutgiltigt förintande av det
profitsystem, som nu dessa svältens, lidandets
och fasornas år frodas såsom sällan tillförne.
Utan kapitalismens likvidering ingen
människovärdig tillvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
