Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastlandet, genom det berömda
nio-makts-fördraget av februari 1922. I detta gåvo sig de
fördragsslutande makterna lika rätt
beträffande handel med Kina (den s. k. öppna dörrens
politik) och förpliktade sig samtidigt att till
alla delar respektera Kinas suveränitet och
integritet — sålunda också det av Japan som
första kolonisationsobjekt eftersträvade
Man-churiet.
Efter dessa tungt vägande bakslag blev det
regimförändring i Japan. För att komma
ut ur isoleringen och värva nya vänner, gick
man tillbaka till de gamla liberala kretsarna,
d. v. s. de av de stora koncernerna ledda
skikten, vilka voro mera intresserade av fredlig
handel och profit än av krig och bojkott.
Denna tillmötesgående hållning var inte minst
föranledd därav, att den kinesiske grannen stärkts,
och därför bjöd klokheten att då inställa
vålds-politiken.
Men mot slutet av 20-talet nådde
eftergiven-hetskurvan botten. Den begynnande
ekonomiska världskrisen gjorde sig starkt kännbar även
i Japan och rubbade förtroendet till en
statsledning under ekonomers inflytande. Därtill
fingo de nationalistiska kretsarna vind i seglen
genom den nyaste utvecklingen i Kina. Där
hade de nationella strömningarna blivit allt
starkare under de senare åren, man
opponerade sig mot alla utländska inflytanden i
näringslivet, men starkast mot den yngste och
mest fruktade inkräktaren, Japan! Särskilt i
Manchuriet tilltogo sabotagen mot och
förstörandet av japanska företag. Då vädrade de
militaristiska kretsarna morgonluft; de
hetsade mot Kina och mot de ”lama” regeringarna
under de senaste åren; som inte med stark
hand grepo in och krossade sådana övergrepp
redan i deras linda.
Kallt och klart beräknande väntar man bara
på det gynnsamma ögonblicket för att slå till.
Sommaren 1931 är Kina åter försvagat genom
starka inre konflikter (strid mellan ”de röda”
och ”de vita”). Å andra sidan äro
västmakterna tillräckligt sysselsatta med sina egna
politiska och ekonomiska problem (världskrisens
höjdpunkt, England lämnar guldstandarden,
miljoner av arbetslösa i USA och i Europa, inre
oroligheter i de av massarbetslöshet träffade
länderna), så att Japan knappast kunde
räkna med energiskt motstånd från det hållet.
Det gick så, som de skrupelfria erövrarnu
hade tänkt sig: de kunde i lugn och ro
överfalla Manchuriet, utan att stöta på annat
motstånd från de världsbehärskande
stormakterna än pappersprotester. Och då Manchuriet
förklaras som ”självständig stat”, som man
nådigt ger en ”regent” i den kinesiske
ex-kai-serns, Pu Yi, gestalt, och man hösten 1932
sluter en ”militärallians” med denna
marionettregering — en allians vars viktigaste
innehåll går ut på, att Japan har rätt att hålla
japanska garnisoner i Manchuriet —, inte ens
då reser sig Nationernas Förbund till en
gemensam aktion för att rädda en av
medlemmarna och för att bestraffa den hänsynslöse
angriparen! Så blir det japanska imperiets
födelsestund till dödsstund för den institution,
som skapats för att förhindra ett upprepande
av världskriget, skapats för att säkra världen
en varaktig fred!
De följande fem åren betyda ett viktigt
utvecklingsskede till den japanska
imperialistiska och totalitära statsbildningen av i dag.
Utåt föreställer perioden ett väldigt, med
stora offer av kapital och mänsklig kraft
genomfört försök till explatering och kolonisering av
Mancliuriets väldiga område. Inrepolitiskt
utvecklar sig kejsarriket allt mer till en
diktaturstat. Militärkamarillan kräver det
fullständiga avskaffandet av den knappast någon gång
förhandenvarande ”demokratin” och den, som
inte frivilligt fogar sig, avfärdas helt enkelt
genom mord. (Åren 1932/34 karakteriseras av
en mystisk massdöd bland parlamentariska
ledare!) Januari 1936 utbryter ett väpnat
uppror i Tokio. Detta blir kvickt nedslaget, men
militärens makt växer.
November 1936 avsluta de nationalistiska och
militaristiska kretsarna antikominternpakten,
med vilken man vill på en gång hota två
fiender: det ryska riket, som alltsedan
tsartiden anses vara Japans arvfiende, och
kommunismen, vilken i ett av sociala konflikter
skakat land utgör en hotande inre fara. På våren
1937 kasta diktatorerna den sista masken. Ty
änskönt de konservativa och liberala kretsarna
tillsammans erövra nästan alla platser vid
valen, bildas en regering, som förkastar varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
