Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övertygad om det stora värdet i den
amerikanska rasblandningen. De fattiga och enkla
sydamerikanska republikerna såg han som
blivande vägvisare för mänskligheten. (Det är
betecknande, att en modern forskare och
författare som B. Traven är inne på samma
tankebanor och med kraft hävdar och
vidareutvecklar dessa Reclus’ ras-teorier och hans
spådomar om Sydamerikas enkla folk som de, vilka
en gång skola visa mänskligheten på rätt väg.
Red:s anm.) De latinamerikanska ländernas
stora fördel såg Reclus framför allt i bristen
på ”undertryckta nationer”, i det
gemensamma språket och i rasblandningen. Han såg en
stor nation av kontinentalt omfång i
vardande, en förebild för det söndertrasade Europa.
Efter hans återkomst från Amerika uppstod
snart en intimare anknytning till den
socialistiska rörelsen. Tillsammans med Élie slöt han
sig till den kooperativa riktningen. Bröderna
Reclus bildade tillsammans med några andra
socialister ett sällskap, som kallades
”Arbets-kredit”, vars mål var befordrandet av
konsumtionsföreningar och produktiv-kooperativer
i anslutning till Proudhons idéer.
Experimentet misslyckades, på grund av att
kapitalbristen bringade företaget i skuldsättning. Efter
denna period av praktisk verksamhet ägnade
sig Reclus åt mera allmän propaganda. ITan
kom med i den intimare Bakuninska
vänkretsen. Bakunin hade då nyss återvänt från
Stockholm 1864 och sökte anhängare för sitt
Internationella Broderskap, i vilket han utom
bröderna Reclus också upptog — George
Clémenceau! Bakunin hade det bästa intryck
av de båda bröderna. Han skrev senare om
dem: ”De båda bröderna Reclus är två lärda,
men på samma gång de enklaste, ädlaste och
mest oegennyttiga män.” Han tillfogade, att
dessa män äro bevis för, att man samtidigt kan
vara ”ateist, men ändå djupt religiös”. Och
särskilt framhöll han deras rakryggade hållning
under Pariserkommunen. Naturligtvis avvek
Bakunins temperament från de båda
brödernas. Två år efter Kommunen yttrade Bakunin
sig därom, helt öppet: ”Élisée Reclus har
kanske inte så helt och hållet fan i kroppen, som
det vore önskvärt, men det är en
temperamentssak. Han är helt och hållet en av de
våra!” I verkligheten stå Bakunin och Reclus
emot varandra som två revolutionärer av helt
olika andlig typ, men fallet visar, att dessa
motsatser inte behöva utesluta, utan mycket
väl kunna komplettera varandra. Reclus var
mera en det uppbyggande arbetets man än
nedrivandets och angreppets, men även hans
vetenskapliga tänkande gällde städse frihetens
idé och den sociala förnyelsen.
För fullbordandet av sina vetenskapliga
arbeten för firman Plachette, måste han
företaga många och långa resor i olika länder. Och
alltid förenade han sina geografiska
forskningsresor med studiet av de politiska och
sociala frågorna. Folkpsykologiska iakttagelser
av stort värde finnas i hans manuskript och
arbeten. (Han yttrade sig ytterst negativt om
den frihetliga sakens utsikter i Tyskland, men
begeistrades för Gaxibaldi och den italienska
enhetsrörelsen.) Hans resor företogos på
enklaste sätt. Som en folkets man vandrade han
omkring och han säger själv på ett ställe: ”1
Frankrike höll man mig för lantbrevbärare,
men i Spanien trodde man, att jag var
desertör, vilket gjorde, att de spanska bönderna
kommo emot mig med stor sympati...”
Naturligtvis utnyttjade lian sina -resor till
att deltaga i den revolutionära rörelsens
för-anstaltningar. Sålunda var han med på
Freds-och Frihetsligans kongress i Bern 1868, där
Bakunin och hans vänner voro särdeles aktiva.
Här uppträdde Reclus för första gången
offentligt som anarkist. Han höll ett längre
föredrag till diskussionspunkten ”Federalismen’’.
Det var förresten i Schweiz, som han efter
sina fängelseår riktigt kom i personlig kontakt
med den revolutionära frihetliga rörelsen och
blev medarbetare i den offentliga
propagandan. Här anslöt han sig till den berömda
Jura-federationen, inom vilken den tidens alla
frihetliga krafter koncentrerades, och hans
samarbete med Bakunin blev mera intimt. Reclus
stod Bakunin nära hela livet och, då den store
ryske revolutionären dog 1876, talade Reclus
vid graven. Han tillhörde också en kommitté,
som sökte förverkliga ett utgivande av
Bakunins samlade verk. En samlad upplaga lyckades
man aldrig åstadkomma, men det var Reclus’
initiativ, att den första upplagan av ”Gud
och staten” kom ut. Ty det var Reclus som
tog hand om materialet och gav manuskriptet
dess bekanta titel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
