Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på varandra, från önskan till handling, från
idé till förverkligande, sammanfallande i en
och samma företeelse.” Dessa idéer har Reclus
förkunnat i alla sina skrifter och dessa ha i sin
tur spelat en stor roll i den fransk-,
spansk-och engelskspråkiga frihetliga propagandan.
Så långt det var möjligt lät han dessa tankar
också komma till uttryck i sina geografiska
skrifter, änskönt förläggaren här drog snävare
gränser för sådana ting. Men ändå måste man
säga, att han i sina vetenskapliga verk låtit
sin anarkistiska uppfattning klart komma till
uttryck. Hans egen uppfattning om sin
verksamhet som propagandist var dock blygsam.
Han påstod sig bara så där vid sidan om och
indirekt syssla med de revolutionära
angelägenheterna.
Det var Reclus avsikt att avsluta sina
geografiska verk med socialgeografiska
helhetsframställningar, och i viss mån kan man
säga, att i hans sista verk, ”Människan och
jorden”, föreligger ett sådant arbete. ”Jag
ställer mig på den mänskliga solidaritetens
ståndpunkt!” utropar han på ett ställe och
hävdar desslikes, att ”ingen utveckling i
folkens liv kan skapas på annat sätt än genom
individuella bemödanden. I den mänskliga
personen, samhällets primära element, måste man
söka. samhällets impulsiva stöt, som är
bestämd att omvandla sig i frivilliga handlingar,
till spridande av idéer och för deltagande i
handlingar, som förändra folkens gång...
’Klasskampen’, sökandet av harmoni och
individens suveräna avgörande — det är de tre
rader av fakta som studiet av den sociala
geografin avslöjar för oss ...”
Betraktar men Reclus samlade verk, så
måste man säga, att han försökte vara en
fostrare till frihetens idé. (Erzieher zur Idee
der Freiheit). Och om han inte avlidit så snart,
hade han säkert fått vara med om att
praktiskt fostra i frihetlig anda: Ett år före sin
död besöktes han nämligen av Francisco
Ferrer, som utbad sig Reclus’ medverkan till
startandet av ”La Escuela Moderna” — den
fria skolan.
Denne fostrare till frihet, i högsta grad en
toleransens man, yttrade sig om de anarkistiska
attentaten på 90-talet på följande sätt:
”Vreden har sitt berättigande, sin dag och sin
timma. Men långsamt genomträngande av
tänkande, medelst ord och böjelser, har en helt
annan makt.” De våldsamma medlen äro bra,
varje förtrytelse mot undertryckandet är en
rättvis handling. ”Men att säga, att de
våldsamma medlen är de enda verkligt allvarliga
medlen, det skulle betyda, att man påstod
vreden vara det allvarligaste argumentet i en
diskussion...”
Man kan säga, att han själv definierade sin
roll i, vad han ungefär vid samma tid skrev:
”Jag inskränker mig till att säga, att varje
god, av kärlek uppfylld människa måste ställa
sin kraft, även sin fysiska, i det godas tjänst;
att personligt och kollektivt försvar är
legitimt och att resignationens teori förefaller mig
omänsklig... Jag säger, att jag är och
förblir till för de besegrade och undertryckta, vad
namn de än bära, vilken nation de än
tillhöra ... Jag säger, att jag, lugn mitt i tidens
upprördhet, vill fortsätta mitt studium av
sanningen, mitt sökande efter rättvisa, och bedriva
min glada propaganda för den mänskliga
solidariteten.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
