Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De döda tiga
Av Karl Mörne
Misstänkliggörandet av den fria debatten
såsom tillhörande en förlegad demokratisk
tidsålder är ett av de främsta ”andliga vapen”,
vilka de totalitära staterna bruka använda i
syftet att utrota de tänkande
samhällsmedlemmarna. Kanske detta låter paradoxalt. Men
sanningen är, att både den fascistiska, den
nazistiska och den stalinistiska regimen ha
skaffat sig några standardiserade och till
statsta-bu upphöjda slagord resp. skällsord. Dessa,
använda med tillräcklig vrede i strupen och
ledsagade av ett grovt målföre (vilket gärna
uppreklameras till ”proletär rättframhet”),
tjäna till att för det första befria
vederbörande från mödan att sakligt granska och
bemöta motståndarens argument, för det andra att
förta motståndaren lusten att fortsätta
kritiken. Mödan i fråga tarvar nämligen en smula
intellektuellt förkovrade ansträngningar. Är
det då inte lättare att avfärda
meningsrikt-ningar, som inte äro villiga att likrikta sig
enligt den totalitära våldslärans tvetydiga
anvisningar, med grova ord, som ta all heder från
den sturske opponenten? ”
Judiskt-plutokra-tiskt” å ena sidan, ”trotskistbyket” å den
andra ha under årens lopp fått karaktären av en
dylik statligt skyddad och av den resp.
regimen upphöjd politisk insinuation. Vad
beträffar kominternsektionernas ledande och
penn-förande inpiskare, så brukar deras ”kamp”
mot i Moskva icke som tillåtliga resp.
ändamålsenliga avstämplade socialistiska
menings-riktningar inskränka sig till att med ett
vederstyggligt skäll idissla den centrala ledningens
politiska avrättningsparoller. Otidigheter och
baktal utgöra den bannstråle, som träffar de
kritiker, vilka våga tvivla på de resp. husbön-
dernas politiska nytta för arbetarklassen och
som äro nog förmätna att yttra tankar och
åsikter bortom det ytterst begränsade ”andliga
livsrummet”, som komintern behagar anvisa
sina trogna.
Totalstaten och det totala statspartiets
undersåtar och underhuggare få inte veta, vad
som rör sig utanför deras inhägnade råmärken.
Detta är förutsättningen nummer ett för att
säkra enväldets bestånd. Det är därför de
totalitära härskarna så i grund och botten frukta
en fri och demokratisk debatt. Bemötande en
sanningsenlig granskning av den stalinistiska
regimen från socialistiskt håll har det svenska
kominternorganet ganska nyligen stått till tjänst
med följande insinuanta toppargumentation,
som måste anses utgöra höjden av cynism:
"Det skulle ha passat Hitler och hans
generaler om Tuehatjevskij suttit kvar i den militära
ledningen och Sinovjev, Kamenjev, Bucharin
m. fl, funnits kvar på framträdande poster.”
Läsaren skall snart märka de intima
släktskapsband, som förena denna sorglustiga
ur-artning av all verklig politisk diskussion med
de förhållanden kring Moskva-processerna,
vilka den ungerske journalisten Arthur Eoestler
gjort till föremål för en bärande och skakande
litterär och psykologisk djuplodning. Att en
process, som i allra högsta grad liknat
våldförande, och några kulor ur
GPU-gevärsmyn-ningar slutat de mäns liv, som — om man nu
underkänner den stalinistiska
historieskrivningen och håller sig till fakta — uträttat mycket
för oktoberrevolutionens lyckande, denna
grymma processparodi och denna knall ur
exe-kutionsplutonemas salvor utgöra stödjepelarna
i den kominternfromma bevisföringen! Cynisk
självtillfredsställelse under parollen ”De döda
tiga!” har därmed nått sin höjdpunkt.
De döda tiga, detta är sant. De döda tiga
— både i Ryssland, i Tyskland, i Italien,
men även i Norge och Frankrike och på
Balkan, i Polen och överallt där maktens stövlar
gått fram utan förbarmande med varken
människor (resp. klasskamrater) eller deras
åsikter. Har denna infama mentalitet, som med
övertygelsens bröstton ryter, att de döda tiga,
först genomsyrat samhället, då går det
lekande lätt att rättfärdiga och till och med ”lega-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
