Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lisera” vilket våldsdåd som helst. Man tänker
på alla de offer, totalstaternas polisåtgärder
ha krävt. Här äro vi framme vid den
nytto-betonade, ändamålsenliga ”sanningen”, som
luktar dels ”nyordning” dels hjämskakning:
Ieke mördarna — de mördade äro skyldiga!
Vid slutet av denna mentalitet står med
obotlig logik en ”blott administrativ åtgärd”: den
fysiska likvideringen av de för den rådande
regimen obekväma meningsriktningarna.
Sedan urminnes tider har mordet på den
motståndare, som misstänkts för att störa den
rådande regimens maktutveckling, varit ett
gynnat surrogat för debatt. ”De döda tiga” är ett
argument, som visat sig vara långt mera
effektivt än rättvisans och humanitetens ramaskri.
”Höljd av skam, tvingad i stoftet,
färdig att dö . .
Läsaren tycks nu vara tillräckligt förberedd
på att ta del av den märkliga litterära
gärning, som den engelske korrespondenten A.
Koestler ■— densamme vilken satt som
dödsdömd i ett av Francos fängelser och berättat
sina upplevelser i mästerverket ”Spanskt
testamente” (Federativs Förlag) ■— presterat
under titeln ”Darkncss at noon” eller på svenska
”Natt klockan tolv på dagen” (Tidens Förlag
1941). ”Personerna i denna bok äro
uppdiktade. De historiska omständigheterna, som
bestämde deras handlande, äro verkliga. N. S.
Rubashovs liv är en syntes av alla de
människors liv, vilka blevo offer för de så kallade
moskvarättegångama. Författaren kände flera
av dem personligen.” Hans roman låter
läsarna ta del av de omständigheter, som göra den
trogne komintern-ledamoten Rubasliov till
regimfiende. Vi uppleva med Rubasliov hans
sista månader i livet, vilka tillbringas dels i
fängelsecellen dels i förhörsrummet, där
väl-tränade GPU-specialister ”uppmjuka” den
redan politiskt dödsdömde, som slutligen inte är
mera än en trasa och en skugga av sitt eget
jag. En själslig tortyr av oerhörda mått, en
politisk rannsakning med hjälp av en lampa
med pinande ljusstyrka plus brist på sömn och
fysisk utmattning, där allt ”bara är en fråga
om kroppskonstitution”, föregår GPU:s seger
över offret. Offret vid namn Rubashov är
färdigt att bekänna: ”Höljd av skam, tvingad i
stoftet, färdig att dö, tänker jag visa för er
en förrädares sorgliga bana, på det att den
må vara till en varning och ett avskräckande
exempel för vårt lands miljoner...” Så lyda
Rubashovs ord inför domstolen —• ord som
partifolket och den stora massan sluka och
idissla med en blandning av kättja, häpnad
och förfäran.
Innan revolutionären är fallfärdig, mogen att
som sista tjänst år partiet förnedra sig
offentligt och ge ett mönsterexempel för
politisk masochism, sätter Koestler oss in i de
uppgifter, f. d. medlemmen i centralkommittén
Rubashov genomfört och de synpunkter han
anammat i partiets tjänst. Boken är ett epos
i ocli med att den med psykologisk skarpblick
berättar tragedin om en revolution, som
urartat till ett politiskt maskineri, i varje
ögonblick färdigt att förgöra sina egna. Av en
pinande självrannsakning, där Rubashovs eget
jag tycks vara söndrat i partifunktionären
och den revolutionäre individen, samt av de
till filosofisk debatt utvecklade förhören med
de skickliga GPU-”samvetena” förkroppsligade
i Ivanov och Gletkin framgå skakande-
upplysningar om den klyvning i medvetandet och
själen, som utmärker det ryska systemet att
döda friheten ”i frihetens namn”.
Individens motiv angår inte rörelsen
>> FA artiet kan aldrig missta sig”, sade
Ru-r bashov. ”Du och jag kan göra ett
misstag. Inte Partiet. Partiet, kamrat, är förmer
än du och jag och tusen andra sådana som du
och jag. Partiet är förkroppsligandet av den
revolutionära idén i historien. Historien
känner ingen tvekan och inga skrupler. Sakta och
ofelbart flyter den mot sin bestämmelse. Vid
varje krök av sitt lopp lämnar den slammet,
den fört med sig, och do drunknades kroppar.
Historien vet sin väg. Den gör inga misstag.
Den som inte tror fullt och fast på historien,
har inget att skaffa, i Partiets led.”
Dessa ord, väl att märka, falla i ett
replikskifte mellan Rubashov, som för tillfället
befinner sig i Nazitvskland för att där utan knot
genomföra centralens åtgärder och paroller,
och en illegal tysk kommunist, som häpen åhör
centralens ståndpunkt —• blottad som den är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
