Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara själva jorden, utan också produkterna,
produktions- och transportmedlen — allt är dessa
koloniers gemensamma egendom.
Ingen individ äger där ett fält, en ko eller en
höna; ingen arbetare uppbär någon lön, ingen
får någon vinst av den frukt han skördar; ingen
kvinna förtjänar på mjölkning av korna. Men
allt, som var och en behöver, delas lika mellan
kolonisterna, och överskottet säljes till förmån
för de kollektiva kolonierna själva.
Alla vuxna arbeta sina åtta timmar om
dagen och mera, utom sabbaten, vilken hålles som
mycket nödvändig vilodag. De föra en
strävsam tillvaro, och eftersom kvinnorna arbeta ute
på fälten tillsammans med männen,
omhändertagas barnen i krabbor av utbildat folk; de unga
pojkarna och flickorna tillbringa dagen med
sina lärare, ända tills kvällen kommer och
dagens arbete är slut, då de åter få träffa sina
föräldrar. Jag har ofta varit vittne till dessa
möten, då barnen med glädjeskrin omfamna sin
mor och på allt sätt visa, att den dagliga
skilsmässan från föräldrarna under arbetstiden på
intet sätt minskar tillgivenheten från
någondera parten. Jag är tvärtom övertygad, att
känslan av samband mellan föräldrar och barn är
synnerligen stark och lycklig i dessa kollektiva
kolonier.
Varje år utses en kommitté, som skall avgöra,
hur den gångna säsongens förtjänst skall
användas och vilka uppdrag, som skola tilldelas
varje arbetare under det kommande året. En
kolonis första sparmedel användas i regel för
att bygga skolan och barnkrubban, typiskt för
dessa kollektivs intresse för den uppväxande
generationen.
Under de påföljande åren skaffar man
ekonomibyggnader och utrustning, traktorer,
nya hjordar, man planterar nya fruktodlingar
— allt tillskott till kolonins
produktionskapacitet. De kolonister, jag här talar om, betrakta
inte rikedomen som en farlig snara, utan som
en illusion i vad den angår lyckan.
Givetvis föreligger intet tvång. Var och en
kan fritt sluta sig till antingen en kollektiv
koloni eller en sådan, där privat äganderätt
bibehållits. Skulle en person efter någon tid finna,
att det kollektiva livet inte passar honom och
hans familj, har han rätt att flytta.
Vi kanske tycka, att dessa människors syn
på ekonomiska ting är fantastisk, men jag kan
försäkra, att den är synnerligen mänsklig. Om
en ung man till exempel skulle känna lust att ta
sig ledigt några dagar och vill göra en resa,
får han medel av kolonins kassa och sin
ledighet — förutsatt att han inte alltför ofta
återkommer med sådana krav. Om en flicka, som
är en duglig arbeterska, behöver en ny klänning,
så får hon en. Semester på en vecka å tio
dagar är för övrigt normal i dessa kolonier.
Det är lätt att förstå, att svårigheterna äro
mycket stora inom en nygrundad koloni.
Arbetet är strängt, lyx eller komfort finnes knappt
ännu. Kolonisterna leva, inte för att skyddas
från faror utan för att utan fruktan se dem
i ögat. Umbäranden äro deras klädnad, men
ihärdighet deras sköld. Deras livsföring tvingar
dem till ståndaktighet och avhållsamhet. Intet
folk utför så noggrant och troget Talmuds ord,
som säger, att den, som icke lär sin son ett
yrke, lär honom att stjäla. Sedan man offrat
personlig förmögenhet och en gång för alla
frigjort sig från all egendom och äganderätt,
måste alla nödtvunget arbeta, och barnen få
lära sig arbetets nödvändighet och ära.
M en allteftersom åren gå, odlas landet upp,
konstbevattnas efter behov, grönsaker
odlas i större utsträckning, och kolonins resurser
växa. Då kan kolonin ha råd att bygga ett
bibliotek eller en samlingslokal för möten,
konserter, föredrag eller danstillställningar. En
koloni kan givetvis bjuda större lockelser efter
ett tiotal år av arbete och ständig odling, än
då den först grundades av pionjärerna.
Det är lätt att förstå, hur mycket
självuppoffring, som kräves för detta sätt att leva, och
hur mycket var och en måste ge avkall på för
att kunna dela detta gemensamhetens liv. Men
utan att ha träffat dessa kolonister och talat
med dem personligen, kan man inte göra sig en
föreställning om, hur mycket de vinna genom
sitt oberoende av personlig egendom och
förmögenhet.
De frakta ingen brist; de avundas ingen
annan hans egendom; om arbetet är mödosamt,
så är det å andra sidan regelbundet; det finns
ingen arbetslöshet, och livsuppehälle kan
garanteras varje familj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
