Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna metod inbringar mer än materiella
framsteg. Dessa människor kunna fritt
utforma sina värden och leva efter sina egna ideal.
De äro inte bundna av de bojor, som fängsla
många, vilkas huvudmål är rikedom och många
ägodelar. Tankefrihet leder absolut inte till
anarki, försäkrade generalen sitt borgerliga
auditorium. Om det är saligare att giva än att
taga, så kanske man röner större lycka av att
leva för det gemensammas bästa än blott för
sitt eget.
Dessa kollektiva kolonier öka i antal och
välmåga med varje år. Tidigare lämnade många
arbetare dylika kolonier — de hade fritt val.
Nu stanna de flesta kvar, och sönerna följa
ofta nog i faderns fotspår eller äro själva med
om att grunda nya kollektiva kolonier.
Vad är nu orsaken till denna enastående
framgång? Den är framför allt att söka hos
pionjärerna och kolonisterna själva — i deras
mentalitet. De äro fyllda av övertygelsen om,
att de bli lyckligare genom att föra ett enkelt
liv, än om de skulle deltaga i den allmänna
världskampen för allt större rikedomar. Men
välståndet växer naturligt fram med den
fortsatta utvecklingen.
Det är icke bara på jordbrukskoloniemas
område, de judiska arbetarna göra sina
insatser, de kasta sig också över andra
arbets-uppgifter. Koloniseringen av allt större
områden och behovet av förbindelseleder
nödvändiggjorde anläggandet av stora chausséer. Det
fanns inga privata företagare i landet, som
utförde dylika uppdrag. Fastän arbetarna icke
kände till dylikt arbete, sammanslöto de sig
likväl i kollektiva grupper och övertogo ansvaret
för byggandet av vägarna.
De skapade ett särskilt byggnadsföretag på
kollektiv grund, som länge dominerade landets
byggnadsverksamhet i städerna. De anskaffade
själva byggnadsmaterial, hade egna stenbrott
och egna verkstäder. Och så på många
områden.
Det är uppenbart, att det till denna
socialistiska byggnadsverksamhet, mitt i en eljes
kapitalistisk miljö, kräves ett människomaterial
med utpräglad solidaritetskänsla och
offervilja, människor som äro beredda att hellre
giva än taga under den period, som är upp-
byggandets. Ty endast under offer och möda
kan det skapas en ordning, som småningom
växer till trygghet och slutligen välstånd och
hög kultur.
Speciellt till grundandet av dessa kolonier
behövs det ungdom med hänförelse och ideal.
Mångenstädes skolar och fostrar man den
ungdom, som reser dit för att ta del av
nyskapandet. Också här i Sverge finns det i Dalarna
én koloni på ett trettiotal judiska ungdomar,
ungefär hälften flickor och hälften pojkar,
vilka fostra sig själva till värdiga medlemmar
av det framtida samhälle, i vilket de vilja
in-mäla sig.
Vid Runnsjön utanför Falun ligger en
gammal herregård, Hälsingegården, som den
judiska ungdomskolonien förhyrt. Denna grupp
av judiska ungdomar kallar sig själv ”Gruppen
på väg” (till Palestina). Det är ungdom, som
kommit hit över från Tyskland på grund av
judeförföljelserna. Den väntar nu på tillfälle
att komma fram till målet, en gång kriget gör
det möjligt.
Under tiden förkovra de sig här oeh leva i
kommunistisk gemenskap. De ha redan varit
här över 2 år. Ursprungligen svarade mosaiska
församlingen i Stockholm för deras uppehälle,
men numera klara de sig i det närmaste själva
och efterträva att icke ligga till last. De ha
ett trädgårdsland, som de odla, de hålla
husdjur: grisar, höns och kaniner. Dessutom
utbilda de sig i olika yrken: skomakare,
bilmekaniker, konditor, snickare, etc. Dessutom
arbeta ungdomarna, pojkar som flickor, under
sommaren på gårdarna, i trakten och lära sig
därvid jordbruk. Under vintern äro en del av
dem timmerhuggare i skogarna. Några av
flickorna ta om vintrarna plats som hembiträden
i Falun. Man har också upprättat en liten
verkstad för tillverkning av leksaker, som
försäljas.
Kolonien har gemensam kassa för alla
inkomster och utgifter. Dit går allt vad, som
förtjänas gemensamt eller individuellt. Alla
intjänta arbetslöner gå till den gemensamma
kassan för att bestrida de gemensamma
behoven. Fickpengar för veckan erhåller var och
en av samma storlek utan hänsyn till, vad han
eller hon tillfört den gemensamma kassan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
