- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1942 /
73

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

land nu lämnat proletärstadiet och hoppas bli
ett internationellt finanscentriun med hjälp av
pengar, som det roffat från andra länder. Det
har ingenting emot att förvandla andra länder
till ränteslavar.

För att Berlin skall kunna bli ett
internationellt finanscentrum, måste det förvandlas från
ett gäldenär- till ett fordringsägarecentrum.
Man har sina metoder och är mycket hoppfull.
Redan under den kommersiella framstöten i
sydöst före kriget var Tyskland villigt bevilja
långfristiga krediter för att möjliggöra
vapenleveranser och kapitalinvesteringar. Under
samma tid lånade Tyskland från samma länder i
form av importöverskott. Detta paradoxala
förhållande förklaras därav, att det icke låg i
Tysklands intresse, att dess underskott på
ele-aringkontot försvann, ty det skulle försvaga
dess kommersiella och politiska grepp om dessa
länder.

Berlins uppgift som finanscentrum kommer
huvudsakligen att bestå i att till de besegrade
länderna låna ut pengar, som stulits från dem.
Sedan Tyskland minskat sin utländska skuld
genom att inställa betalningarna och vägra fylla
sina förpliktelser eller genom att köpa tillbaka
lån under pari, kommer det att utvecklas till en
fordringsägarenation, under förutsättning att
den nya ordningen varar tillräckligt länge, för
att det skall kunna förverkliga sin ärelystnad.

Clearing innebär ju en uppgörelse mellan
två länder, att importörerna i vartdera
landet i stället för att betala direkt till det andra
landets exportörer, genom att överföra
betalningsmedel, måste sätta in köpesumman på ett
clearingkonto, ur vilket det egna landets
exportörer få betalt. Om clearingavtal slutits
mellan t. ex. Tyskland och Sverge, sätta sålunda
do svenska importörerna in köpesumman på
clearingkontot med Tyskland i svenska
riksbanken i stället för att översända den till de
tyska exportörerna. Ur den så bildade fonden
få de svenska exportörerna betalt för, vad de
sälja till Tyskland. Omvänt sätta de tyska
exportörerna, som köpa från Sverge, in
köpesumman på clearingkontot med Sverge i tyska
riksbanken och dessa fonder användas för
betalningar till tyska exportörer, som sälja till
Sverge.

Systemet började användas 1931 således
redan före nazisternas övertagande av makten.
Det var egentligen först 1940, som nazisterna
lade beslag på det som ett nytt lockbete i
propagandan för ”nyordningen”.

När systemet började användas, var det till
fördel för alla parter, men när nazisterna
övertogo regeringen, började de tyska
myndigheterna missbruka det till egen fördel. De sökte i
största möjliga utsträckning öka inköpen från
de länder, med vilka de had.e clearingavtal.
Detta satte dem i stånd att förskaffa sig stora
utländska krediter vid en tidpunkt, då intet land
skulle haft tanke på att frivilligt ge Tyskland
kredit. Då de berörda länderna förstodo, vad
som hänt, hade de fått stora infrusna överskott
på det tyska clearingkontot.

Ett annat nazistiskt favoritknep var att köpa
varor från länder, som Tyskland hade
clearingavtal med, och sälja samma varor mot
betalning i valuta i andra länder, där valutahandeln
var fri. Tyskland sålde således mot kontant
do varor, det köpt på kredit.

Efter den tyska invasionen i olika länder har
Tysklands skuld på clearingkontot stigit i
betydande grad. Exempelvis ha de stora tyska
uppköpen i Danmark bringat Tysklands skuld
i närheten av två miljarder, en synnerligen
betydande summa för ett så litet land. Då de
danska exportörerna icke kunna vänta i det
oändliga på betalning, måste deras monetära
myndigheter ge dem förskott. I praktiken
betyder detta, att det är de ockuperade länderna,
som få betala de tyska uppköpen av varor.

Detta system medför en annan fördel för
Tyskland. Som ett resultat av Tysklands ökade
import från de erövrade eller ockuperade
länderna erhöll den tyska riksbankens
clearingkonto betydande summor från de tyska
importörerna. Samtidigt minskades betalningarna till
tyska exportörer från clearingkontot till följd
av nedgången av den tyska exporten. De
medel, som sålunda uppsamlades på
clearingkon-ton, blevo tillgängliga för tyska
finansdepartementet.

Nazisternas propagandaprogram omfattar
också internationell arbetsfördelning. Att varje
land skall koncentrera sig på produktion av de
varor, som det kan framställa under de mest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:46:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1942/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free