Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De tyska ockupationsmyndighetema hotade då
med utomordentliga straffåtgärder mot alla, som
vägrade ta emot marksedlar.
För att uppmuntra till privata köp ha
lönerna till soldaterna och officerarna, förlagda i
erövrade länder, höjts betydligt. De tyska
myndigheterna ordna ”invasioner” av horder av
civila, vilka som gräshoppssvärmar gå lös på
butikerna och tömma deras varuförråd. Tömda
varulager och stigande priser blir följden i de
ockuperade länderna. När priserna stiga företas
en ny uppvärdering av marken. Det är inte
sannolikt, att man kommer att släppa systemet
efter kriget, om Tyskland skulle segra.
”Falskspelare ha vanligen svårt att utföra hårt och
ärligt arbete, sedan de levt på sin finurlighet
en längre tid”, säger Einzig.
Ett nazistiskt löfte går ut på att
upprät-hålla en fast prisnivå i det nyordnade
Europa. Det gäller även för jordbruksområdet
och Tyskland lovar att köpa
jordbruksprodukterna år i förväg till fastställda priser.
Europas jordbrukare ha svårt att konkurrera med
jordbruksproducenterna i transoceana länder,
där lönerna äro lägre eller metoderna
effektivare. De äro därför till stor del beroende av
regeringsingripanden för reglering av priserna.
Nazisterna sökte redan långt före kriget att
vinna sydöstra Europas bondebefolkning och
dess regeringar genom dessa metoder. De
trissade till och med upp priserna över
världsmarknadspriserna. Det behövde inte betyda
något för tyskarna, eftersom de icke tänkte betala
varorna, eller på annat sätt hålla sig
skad^-lösa. En uppvärdering av den tyska marken
undanskaffade de höga prisernas olägenheter.
Dessutom kunde exportörerna endast få betalt
genom inköp av tyska varor, som tyskarna
själva prissatte. Systemet hade också ett politiskt
syfte: att vinna böndernas sympatier i
Sydöst-europa. Bönderna fingo sälja till höga priser
och något annat bekymrade dem inte. När
regeringarna konstaterade, att den tyska
skuldsättningen steg så enormt, att man måste hålla
igen exporten, kommo de i konflikt med
jordbrukarna, som inte kunde förstå, varför de
inte kunde få sälja till tyskarna mot höga
priser. Bönderna blevo vänligt sinnade mot
tyskarna och regeringarna måste ge efter.
Tyskvänliga politiska rörelser kommo i gång.
Systemet hade också ett annat syfte.
Jordbrukspriserna trissades upp över
världsmarknadens priser. Ju högre jordbrukspriserna
blevo, desto svårare blev det för jordbrukarna
att sälja till något annat land än Tyskland.
De blevo därför allt mera beroende av
Tyskland och Tyskland kunde uppträda som
välgörare och köpa den jordbruksexport, som icke
kunde säljas till annat land. Detta var
förkrigspolitik. När Munchenöverenskommelsen var
i ordning sökte riksekonomiminister Funk
under en rundresa i Sydösteuropa att övertala
regeringarna att sälja sina länders hela
exportöverskott till Tyskland för fastställt pris.
Regeringarna vägrade emellertid att låta sig bindas
vid fastställda priser.
Sedan Tyskland tryggat sin makställning,
behövde det icke göra anbud som refuserades.
Långfristiga kontrakt kunde nu påtvingas
jordbruket i de erövrade länderna på de villkor,
som Tyskland ansåg fördelaktiga. Det spelar
ingen roll, om Tyskland betalar höga priser
i riksmark; då riksmarken är övervärderad, bli
priserna i alla fall låga. Dessutom betalas icke
varorna av Tyskland utan av de monetära
myndigheterna i de ockuperade länderna. Det vill
säga, att do varor, som exporteras till
Tyskland, betalas av de exporterande länderna
själva. Folken bli helt enkelt plundrade och
utsugna genom ett raffinerat system.
Enligt de nazistiska planerna skall Berlin
göras till det nyordnade Europas
finanscentrum. Berlin skall vara finansiell medelpunkt
i Europa och dessutom mellanhand mellan
Europa och andra världsdelar, som ännu icke stå
under tyskt välde. Berlin skall ersätta London
som finansiellt världscentnun.
Under förra världskriget förutsade man
också, att Berlin efter en tysk seger skulle överta
Londons roll. Rikedomen vinkade. Men den
hägrande segern förbyttes i nederlag och
Tyskland förvandlades från penningexporterande
land till en gäldenärstat. Tyskland lånade utan
hejd av utlandet och skulderna ökade. Det
var under denna period Hitler proklamerade
kampen mot ränteslaveriet. De nazistiska
ledarna förklarade, att fordringsägarländema
”förslavade” gäldenärsländerna med hjälp av de lån,
de beviljade. I dag intar Tyskland en helt
annan ståndpunkt. Genom erövringarna har Tysk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
