Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom, den tredjes brustna förhoppningar — ja
framförallt de brustna förhoppningarna — ge
de sig stilla i lag med sitt arbete och söka att
först och främst genom uppfostran bemäktiga
sig ungdomen.
Barnets sinne är mjukt. Det är lätt att
bringa det till underkastelse genom skrämsel. Det
är detta de göra. De injaga fruktan, och så
tala de till det om helvetets fasor, de förespegla
det de fördömda själarnas lidande, begagna
ett övergrepp från revolutionens sida till att
göra barnet till ”anhängare av ordningen”.
Prästen vänjer det vid tanken på lagen för att
lättare få det att lyda det, man kallar den
gudomliga lagen. Och juristen talar till det om
den gudomliga lagen för att lättare få det att
lyda lagbokens bestämmelser. Det kommande
släktledets tankar anta då dessa religiösa
formler, dessa samtidigt överhetsdyrkande och
slav-präglade vanor — ämbetsmakt och slavsinne
gå alltid hand i hand — detta skick att
underkasta sig, som vi så väl känna till hos våra
samtida.
Under dessa sömnens tidsrum dryftar man
sällan moraliska spörsmål. Religiösa
övningar, juridiskt hyckleri träder i moralens ställe.
Man kritiserar inte, man låter sig ledas av
vana och likgiltighet. Man låter sig varken
hänföras för eller emot den uppställda moralen.
Man gör vad man kan för att till det yttre
anpassa sina handlingar efter den bekännelse,
man säger sig omfatta. Och samhällets
moraliska nivå sjunker mer och mer. Man hamnar
i det sedliga tillstånd, som härskade under
romerska kejsartiden och under Ludvig XIV och
XV i Frankrike.
Allt vad som finns av gott, stort,
ädelmodigt, oavhängigt hos människan förslöas
småningom, rostar som en kniv, som icke brukas.
Lögnen blir en ny dygd, det simpla blir plikt.
Att rikta sig, att njuta ögonblicket, att slösa
bort sitt förstånd, sin hänförelse, sin kraft,
likgiltigt på vilket sätt, blir en lösen för de
välmående klasserna, liksom för största delen
av de fattiga, vars strävan är att efterlikna
medelklassen. Så blir förfallet hos de styrande
— domaren, prästen och de mer eller mindre
välställda — så upprörande, att pendeln
börjar en ny svängning.
Ungdomen frigör sig småningom, den kastar
fördomarna överbord, kritiken kommer
åter fram. Tanken vaknar först hos några
enskilda, men omärkligt griper väckelsen den
stora mängden. Resningen kommer.
Omvälvningen välter fram.
Och var gång kommer frågan om moralen
på tapeten. — ”Varför skall jag följa denna
hycklande morals regler?” är det spörsmål den
ställer sig, som frigjort sig från den religiösa
skräcken. — ”Varför skulle det vara
nödvändigt med någon som helst morallära?” Man
söker då att göra denna moralkänsla klar för
sig, som man möter vid varje steg utan att
ha fått någon förklaring på den och som man
aldrig kan förklara, så länge man tror, att
den är ett privilegium för det mänskliga
väsendet och så länge man inte vill gå ned till
djuren, till plantorna, till svamparna för att
förstå den. Man söker emellertid förklara den
för sig enligt den för tillfället härskande
vetenskapen. Och behöver jag säga det — ju
mer man undergräver grundvalen för den
bestående moralen, eller rättare det hyckleri, som
trätt i moralens ställe, desto mera höjes
ge-nomsnittsmoralen i samhället. Det är särskilt i
de tidsavsnitt, då man kritiserar den och
förnekar den, som den moraliska känslan gör de
snabbaste framstegen, det är då den växer,
höjes och rensas.
Man såg det under det adertonde
århundradet. Ända från 1723 gjorde Mandeville,
en anonym författare, som väckte förargelse i
England genom sin ”Liknelsen om bien” och
de förklaringar han tillfogade, ett direkt
angrepp på det sociala hyckleriet. Han visste, att
de så kallade moraliska sederna inte voro
något annat än en hyckleriets mask, att de
lidelser, man tror sig bli herre över genom gällande
moralbud, tvärtom ta en så mycket farligare
riktning på grund av alla de inskränkningar,
dessa påbud innebära för friheten. Liksom
Fourier senare gjorde, krävde han fritt spelrum
för lidelserna, utan vilket de sjunka ned och bli
lika många laster, och genom att han kommer
till korta på grund av sin tids bristande
kännedom om djurlivet, det vill säga, genom att
han glömmer djurens moral, förklarar han
upprinnelsen till människans moraliska
uppfattning som ett utslag av, att föräldrar och le-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
