Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där ser man, säga de, som tro på
demokratins och frihetens fortbestånd, hur
verkligheten korrigerar teorierna. Den brittiska
imperialismen hade naturligtvis föro kriget med
Japan gjort upp omständliga planer på, hur
situationen skulle bemästras, utan att man
behövde räkna med några reella eftergifter gent
emot de färgade folken. Men händelsernas
lavin sopade undan alla dessa planer, som agnar
sopas bort av vinden. Nu återstår ingenting
annat än att finna sig i det oundvikliga. Så som
det kommer att gå beträffande Indien, så
kommer det också att gå i andra avseenden. Inte
minst hemma i lordernas eget land. Englands
arbetare, som ända tills nu ha stått utanför
varje faktiskt inflytande över produktionen
och de ekonomiska förhållandena, komma en
dag att med kraft och allvar säga ifrån:
antingen medinflytande eller slut på lojaliteten!
Hitler och hans kollega i söder, Mussolini,
komma att ställas inför motsvarande situation.
Deras drillade eller duperade undersåtar
komma att resa krav, som i realiteten innebära
diktaturens dödsdom. Sak samma om kraven inte
godvilligt uppfyllas, ingen diktatur i världen
kan bestå i strid mot både det egna folket och
fienden utanför gränserna.
När denna situation är för handen, då skola
vi tala om demokratins framtid, förklara
teorins anhängare. Då skall det visa sig, vilket av
systemen, frihetens eller förtryckets, som har
den största inneboende livskraften.
Ja, så te sig i stora drag de båda
menings-riktningar, som i detta nu brottas med
varandra, inte bara utefter partigränserna utan
också inom de olika partierna och rörelserna.
Vem har då rätt1? Yi skulle för vår del vilja
svara: båda två! Båda ha onekligen starka
grunder för sitt ställningstagande. Båda
argumentera på ett logiskt oangripbart sätt, båda
hämta ur verkligheten stöd, som inte kan
vederläggas.
Detta vårt påstående, att tvenne till synes
absolut motsatta uppfattningar kunna vara
lika riktiga, låter förstås paradoxalt. Men det
paradoxala ligger blott däri, att man tar
ordet ”rätt” i alltför absolut bemärkelse. Vad de
båda motsatta meningsriktningama peka på
är tendenser, som båda existera sida vid sida
i nuet. Tvekluvenheten är icke någon produkt
av ideologisk förvirring, den är blott en
återspegling av en faktiskt förefintlig motsättning
i verkliga livet. Frihetens förintande och det
långsamma framväxandet av krafter, som en
gång kunna bli till frihetens räddare,
försiggå samtidigt inför våra ögon. Den ene
iakttagaren stirrar blott på den förstnämnda
företeelsen och förskräckes därav, för honom
framstå de frihetsfientliga krafterna som
giganter, mot vilka ingenting i längden kan hålla
stånd. Den andre däremot spanar efter tecken
i den motsatta riktningen och inte heller han
har svårt för att upptäcka en hel del, som
tyder på, att hans uppfattning är den riktiga.
Låtom oss nu i stället för att söka väga de
båda meningsriktningama mot varandra
och på den vägen söka komma till klarhet om
deras sanningshalt, taga upp spörsmålet om
demokratins, eller borde man kanske i stället säga
frihetens, framtid från en annan utgångspunkt.
Det som sker i nuet är för oss syndikalister
icke någon överraskning. Det är blott och bart
den för oss självklara bekräftelsen på
riktigheten av uppfattningar, som vi i årtionden fört
till torgs. Vi ha hävdat, att det demokratiska
systemet ovillkorligen måste segla in i en kris,
där dess vara eller icke vara ställes inför
avgörandet. Det är denna förutsägelse, som nu
håller på att gå i uppfyllelse — man kan nästan
säga till punkt och pricka!
Demokratin sådan den i nuet existerar eller
rättare sagt, sådan den existerade före kriget,
representerade själv lång ifrån något absolut.
Den är en kompromissprodukt, ett hölje av
politiska fri- och rättigheter kring en kärna av
ekonomisk diktatur. Däri ligger ju demokratins
stora svaghet och fröet till dess undergång. För
dem, som voro fångna i den politiska tron,
fram-stodo dessa politiska fri- och rättigheter såsom
inkörsporten till det socialistiska samhället. Men
i verkligheten blev förhållandet helt annorlunda.
Demokratin, som skulle bryta kapitalets välde,
visade sig i praktiken själv vara så svag, att
den tvangs till oupphörliga kompromisser med
den ekonomiska maktens innehavare för att över
huvud taget kunna bestå. Demokratins reträtter
äro ingen företeelse enbart av i dag, de äro
jämngamla med det demokratiska systemet
självt.
Kompromissandet har gått demokratin i blo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
