Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kampen om friheten
Av Ivar Bergegren
Enligt Lenin är friheten en borgerlig fördom.
Enligt vår uppfattning är friheten
grundvalen för socialismen och allt framåtskridande.
Till och med i dag, 1942, har kravet på frihet
blivit till kampparoll för en omfattande, bred
och fullständigt ny front av hela
mänskligheten. Utveckling i frihet eller återgång till
barbari, det är dagens problem. Även om
socialistiska rörelsens omedelbara mål koncentrerar
sig på kampen om friheten i ordets mest
allmänna betydelse. Men därmed rycker
socialismen in på en position, som i flera avseenden
har helt andra grundvalar än de sociala och
revolutionära striderna före nazismen, före
Hitlers seger över Europa. Den fruktansvärde,
mäktige och hittills segerrike fienden till de för
frihet kämpande folkmassorna i alla länder är
i dag nazifascismen, den tyska imperialismen i
totalitär dräkt. Gentemot denna företeelse
komma vi inte långt med den traditionella,
mestadels av marxistiska inflytanden präglade
socialismen. Enligt do flesta socialisters
ursprungliga uppfattning var fascismen och
nazismen endast en ny kapitalismens
utvecklingsfas. Anhängare av den hegelianska-marxistiska
dialektiken sågo i denna ”fas” t. o. m. den nöd-
för att rädda sin politiska demokrati. Finns
däremot viljan och förmågan till ekonomisk
kamp, så finns också möjligheter till att bryta
den ödesdigra cirkelgång, inom vilken hela den
sociala, politiska och ekonomiska utvecklingen
rört sig under de senaste 25 åren.
Att göra denna sanning levande för varje
arbetare må bli den syndikalistiska propagandans
uppgift just nu.
vändiga ”sista etappen”, som kapitalismen hade
att genomgå, innan den slutgiltigt slog om i sin
”anti-tes”, socialismen. Problemet kampen mot
fascismen var, utifrån den ståndpunkten sett,
endast och helt enkelt en klasskampsfråga.
Kapitalisterna gingo in för fascismen, mot
kapitalisterna och mot fascismen kämpade ”de
revolutionära arbetarna”. Men denna vackra
konstruktion har visat sig vara allt för primitiv.
Låt oss se fakta i ögonen. De sociala och
politiska analyser, på vilka den moderna
socialismen vilar, byggde på förhållanden, som
rådde för upp till hundra år sedan. Yi måste
utgå från förhållandena 1940 och inte från
dem, som rådde 1840, för att kunna finna
tidsenlig vcrkningsmöjlighet för socialismens
gamla ideal. Så öppna vi för socialismen vidare
horisonter än, vad den hade före Plitler.
Nazi-fascismen är inte helt enkelt en kapitalismens
utvecklingsfas. Den har t. o. m. till en del
förstört den gamla kapitalismen, den har förintat
talrika små-, medel- och storkapitalister eller
gjort dem till sina dödsfiender. Den har också
skapat nya besuttna, men framför allt — och
där ligger problemets kärna — skapat en art
av statskapitalism, om än i annan form än,
vad bolsjevikerna gjort. Det väsentliga hos
na-zifaseismen är utbildandet av en fullständigt
ny härskarklass, vars kännetecken inte är
kapitalbesittning, utan utövandet av absolut
makt. De gamla kapitalisterna stå, liksom
arbetarna, i denna nya kasts tjänst. Det är det
omvälvande i vår tid. Och mot denna moderna,
absoluta stat är en ny frihetsfront i vardande,
som inte precis sammanfaller med den av Marx
påvisade klassfronten. På denna front kämpa
och falla inte endast socialister. Inte heller
uteslutande proletärer. Och likväl delta vi i denna
stora allmän-mänskliga kamp. Vi måsto
genomsyra denna kamp med det bästa och djupaste i
våra frihetligt-soeialistiska uppfattningar. Det
gäller ett mänsklighets- och kulturintresse.
”Vetenskapliga” socialister, som endast kunna
tänka och tala i de av marxismen uppställda
kategorierna, må ursäkta denna ”utopiska” eller
”borgerliga” terminologi.
Den spanske anarkosyndikalisten D. A. de
Santillån analyserade för några månader
sedan (i ”Studi Sociali”, Montevideo) på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
