Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket intressant sätt grundvalarna för
utvecklingen i dag. Han skrev, beträffande det
nuvarande kriget, i sammanfattning ungefär
följande: ”Förr betraktade vi — och med rätt
— kriget som en följd av den kapitalistiska
konkurrensen, som medel i rivaliserande
ka-pitalistgruppers uppgörelser. Stat och politik
voro för oss endast instrument i händerna
på de besittande klasserna. Patriotismen var
en penningpungens angelägenhet. Nazismen har
vridit om förhållandet. Stat, vilja till makt,
krig och förslavande av folken har blivit till
självändamål, till livsinnehåll för en ny,
upp-åtklättrande klass. Staten är inte längre
kapitalismens tjänare, utan kapitalismen är en av
den absoluta statens tjänare.” Så långt
Sa.n-tillan.
Det betyder inte, att de gamla socialistiska
uppfattningarna i dag äro falska. De ha
emellertid blivit till relativa sanningar. Det
väsentliga i förhållandena är i dag något annat. Även
nazismen upprätthåller skillnaden mellan
ägande och egendomslösa, men den enbart besuttne
är inte längre den politiske herren. Även han
blir kommenderad.
Att i denna situation nöja sig med att
alltjämt använda de för 40, 80, ja, 100 år sedan
utbildade agitationsparollema, det skulle vara
att tröska tom halm. Vår kamp för de gamla
idealen, frihet och social rättvisa, måste föras
lika intensivt som någonsin tillförne. Men de
omedelbara uppgifterna, dagens praktiska mål,
ha växlat med förhållandena. Varje generation
har sin egen uppgift.
Uppgiften för de frihetliga socialisterna av
i dag är det mest aktiva deltagande i den
allmänna frihetsrörelsen mot totalitarismen. Hur
illa de gamla klichéerna härvidlag passa, visar
sig med en enda blick på Europa. I Polen, t. ex.,
sträva de tyska erövrama efter att utrota
adeln, prästerskapet, bourgeoisin och
intelligensen. Kvar skall endast bli en slö, ovetande
och från varje kulturell och nationell tradition
avskuren massa av arbetsslavar. Nå, även
socialismen tvingades nödvändigtvis att kämpa
mot såväl adel och bourgeoisi som prästerskap.
Men de parollerna kan man då inte säga äro
aktuella för det polska folket av i dag!
Snarare kommer det att hos polska folket härska
sådana stämningar, som bäst kunna uttryckas
med, vad den medvetne socialisten och
internationalisten Bakunin skrev för mer än 70 år
sedan: ”Levo Polen! Och död och skam över
alla dess fiender ...” Som socialist kan man
helt visst inte utan reservation acceptera en
sådan rent nationell paroll. Men lika litet kan
socialisten förbli indifferent gentemot de
undertryckta folkens nationella frihetskamp eller
försvarsviljan hos de folk, som se sin
självständighet hotad. Alla historiska nationella
befrielsesträvanden av denna art voro samtidigt
strider för demokratiska rättigheter och
författningar. Den frihetliga socialismen är i
högsta grad intresserad i dessa strider, utan att
själv vilja blanda sig i statspolitiken.
Dessutom, det brutala förintandet av ett lands
nationella kultur, såsom nazismen bedriver det i
Polen, ligger inte i socialismens anda eller
intresse. Utan anknytning till den gamla kulturen
kan proletariatet inte komma till eget
medvetande, vetande eller tekniskt kunnande.
Socialismen är rotad i den europeiska
kulturtraditionen — denna tradition måste socialismen
försvara mot det totala barbariet. Just för att
från grunden kunna förnya den.
På liknande sätt som i Polen ligga
förhållandena för tjeckerna, för judarnas olyckliga
folk, för norrmännen. Den norske republikan,
som i dag som lösen ville ställa ”kamp mot
kung Haakon och den norska dynastin”, vore
konservativ, inte revolutionär. Den norske
matrosen kan helt enkelt inte föra ”klasskamp”
mot do av nazis inspärrade norska redarna,
därför att han inte vill gå Berlins ärenden.
Republiken och arbetarklassens försvar mot
utsugning och utsugare äro naturligtvis i dag
så goda och nödvändiga som alltid. Men den
allmänna utvecklingen har förskjutit
fronterna. Nödvändigheten av kamp för friheten har
skapat nya kombinationer av sociala krafter
— kombinationer som självklart inte komma att
vara i evighet. Men endast deltagande i denna
allmänna frihetskamp kan sätta de frihetliga
socialisterna i stånd- att förläna striderna ett
maximum av socialistiskt innehåll och
försvaga de reaktionära och arbetarfientliga
intressen, som äro med i spelet. Senare kommer
socialismen återigen att starkare kunna träda
fram för sin egen sak — kanske med ett
djupare mänskligt innehåll, med mera avgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
