Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag är folket så avvänjt att tänka egna tankar
och så vant att acceptera de tankar, som de
styrande hysa och som aldrig bli utsatta för
kritik, därför att det inte finns någon fri press,
ingen fri litteratur, ingen fri konst, ingen
yttrandefrihet, ingen mötesfrihet, ingen
föreningsfrihet, så att allt, som kommer från de
maktägande, godtages som riktigt. Och en vacker
dag har folket nästan oförmärkt drivits ut i det
krig, som det innerst inne är motståndare till,
så länge det kan tänka och tala fritt.
Så ha vi sett, hur alla diktaturer förberett
kriget. Staten har varit redskapet. Staten
har varit organisatören av arméerna, av
krigsmaskinerna. Staten har drillat massan i
mili-tarism, i underkastelse, i disciplin, i
självupp-givelse, i tron på auktoriteten, på de
överordnade, på staten. Staten har skapat krigsindustrin,
som förser krigsmaskinen med nödvändiga
vapen, ammunition och utrustning. Staten har
genom en plundrande beskattning skaffat
medel till allt detta. Staten är det för de
maktsjuka oundgängliga redskapet till den
mänskliga masslakten.
Kriget har släppts löst. De
storhetsdrömman-de diktaturstaterna ha trängt in i främmande
länder och underkuvat folket.
I de ockuperade länderna ha folken med hat
och hämndlystnad vänt sig mot inkräktarna.
Det skulle bli ett farligt tillstånd, om de
här-tagna folken komme i öppet uppror mot
inkräktarna. Till inkräktarnas disposition står
det åter en statsorganisation, som hjälper till
att undertrycka folket. Med hjälp av
quislin-gar av ett eller annat slag ta inkräktarna hand
om det liärtagna landet och dess statsapparat.
Det inkräktade landet har sin polis, sina
domare, sina fängelser, sina lagar, sina
bestämmelser, dekret, förordningar om ”ordningen”.
Det är för erövraren bara att ta hand om det
invaderade folkets statsapparat för att genom
denna undertrycka folket med hjälp av dess
egen statsapparat. Dödsdomar och
tukthusstraff hagla, men med hjälp av den
statsapparat, som det inkräktade folket självt skapat. Med
hjälp av denna egna statsapparat berövas det
besegrade folket den sista resten av frihet och
blir totalt undertryckt till fördel för segraren.
Så blir staten åter ett medel till slaveri.
Man talar nu om den kommande freden.
Man talar om nödvändigheten av att skapa
en ny staternas fredsorganisation för att
förhindra ett upprepande av, vad som nu inträffat,
förhindra att aggressionsstater kunna störa
freden. Yi tycka oss ha hört detta förr en gång.
Yar det icke mot slutet av förra världskriget
som samma tal gick? Wilsons 14 punkter, som
moraliskt accepterades men politiskt
saboterades. Och Nationernas förbund! Och så många
andra projekt. Och nu är man där igen. Detta
skall aldrig få upprepas! Det sade man också
1918. Men 1939 släpptes åter helvetet löst.
Inom borgerliga kretsar talas det till och med
om federalistisk fredsorganisation, om endräkt
på en frivillig samverkan mellan folken. Man
talar om en anglosaxisk federalism, om en fri
sammanslutning av fredsviljande stater.
Återigen av stater! Men man kan icke bygga en
federalistisk sammanslutning på centraliserade
stater, som till hela sin natur äro fiender till
federalismen. Bygg upp en ny internationell
fredsordning på basis av staterna, och
resultatet skall åter bli detsamma: krig mellan staterna
efter en längre eller kortare period.
Nej, det som måste övervinnas är just
staten. Staten måste bort. De nuvarande staterna
måste upplösas i federativa sammanslutningar
av landskap, regioner eller distrikt, inom vilka
folken äro självstyrande och vilka kunna fritt
federera, fritt sammansluta sig för
vakthållning kring freden, kring det ömsesidiga utbytet
av varor, tjänster, konst, kultur.
Så länge staten består, så länge består det
härskande och behärskade, så länge finns det
förtryckta och förtryckare, så länge finns det en
massa, som regeras, dirigeras, kontrolleras,
hunsas och trampas av dem, som ha makten.
Och sluter man samman statsorganisationer, där
icke frihetens idé är den förhärskande, utan
ofrihetens, icke don ömsesidiga hjälpen och
solidariteten utan de svagares betvingande av de
starkare, så kan det av en sådan sammanslutning icke
skapas en federation utan allenast en
koncentration av stater, där friheten alltid kommer att bli en
hemlös tiggare och där kriget ständigt ligger på
lur för att bryta ut vid första lämpliga
tillfälle.
Staten måste således först avlösas av det
federativt organiserade samhället, innan man kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
