Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myrstacken — icke till andra. En myrstack
vill aldrig vara i familj tillsammans med en
annan myrstack, ieke utan i särskilda
tillfällen, exempelvis när en stor fara hotar båda
gemensamt. På samma sätt skola sparvarna i
en park, som ömsesidigt understödja varandra,
på ett förbluffande sätt föra krig mot
sparvarna från en annan park, som våga sig in på
deras område. En vild människa skall betrakta
en annan människa av en främmande stam
som ett väsen, på vilket stammens sedvanor
icke tillämpas. Det kan vara tillåtet att sälja
till honom (att sälja är alltid att mer eller
mindre stjäla från köparen; av dessa två är
det alltid den ene som blir bedragen), men det
skulle betraktas som en förbrytelse att sälja
till medlemmar av sin egen stam. Till den
egna stammens medlemmar skänker man utan
att hålla räkning på det. Och den civiliserade
människan, som till sist fattar den nära
släktskapen med den lägst stående vilden, vill allt
mer utsträcka dessa ömsesidighetsprinciper till
varje mänskligt väsen. Tanken vidgar sig, men
grundlaget förblir alltid detsamma.
A andra sidan ändras uppfattningen om
gott och ont efter graden av förmågan att
fatta eller efter förvärvade kunskaper.
Den primitiva människan kunde finna det
mycket bra, d. v. s. mycket nyttigt för släktet
att äta upp sina gamla föräldrar, när de blevo
en börda (i grunden en mycket tung sådan)
för stammen. Hon kunde också anse det vara
bra — det vill fortfarande säga nyttigt för
sitt samhälle — att dräpa sina nyfödda bam
och bara uppföda två eller tre för varje
familj, för att modem skulle kunna amma dem
ända till treårsåldern och ödsla sin ömhet på
dem.
Nu har uppfattningen förändrat sig;
medlen till skaffandet av uppehälle äro ieke längre
desamma som i stenåldern. Den civiliserade
människan befinner sig icke längre i samma
ställning som den vilda familjen, som hade att
välja mellan två onda ting: antingen äta upp
de gamla föräldrarna eller att alla få näring
och snart nog finna sig varken kunna föda de
gamla eller de unga i familjen. Det är
nödvändigt att försätta sig till gångna tider, som
vi blott med yttersta möda kunna frammana
i vår fantasi, för att förstå, att under
dåvarande förhållanden kunde den halvvilda
människan tänka ganska logiskt.
Tänkesättet kan förändras. Uppfattningen
om, vad som är nyttigt eller skadligt för
släktet kan förändras, men grundvalen förblir
densamma. Och om man vill sammanfatta hela
denna livsvisdom från djurriket i en enkel
sats, skall man se, att myrorna, fåglarna,
näbbmusen och människan äro eniga i en sak:
De kristna sade: ”Gör inte mot andra, vad
du ieke vill, att andra skola göra mot dig.”
Och tillfogade: ”Eljes blir du sänd till
helvetet !”
Den morallära, som framstår genom
iakttagelserna av hela djurriket, högt överlägsen den
föregående, kan formuleras så: ”Gör mot
andra, vad du skulle önska, att de gjorde mot
dig under liknande omständigheter.”
Och den tillfogar: ”Lägg väl märke till, att
det bara är ett råd, men detta råd är frukten
av lång erfarenhet om de djurs liv, som leva
i samhällen. Och hos den stora massan av
dessa, människan däri inberäknad, har det
blivit en vana att handla enligt denna princip.
Förutan detta skulle intet samhälle kunna
bestå och ingen ras hade kunnat övervinna de
hinder i naturen, man haft att kämpa mot.”
Är det då denna enkla princip, som
framspringer av undersökningen av de i samhällen
levande djuren samt det mänskliga samhället1?
Är den brukbar? Och hur stämmer denna
princip överens med de förhandenvarande
sedvanorna, och hur utveeklas den? Det är detta,
vi nu skola undersöka.
Y.
Tanken på gott och ont finns hos
mänskligheten. Varje människa, vilken grad av
mänsklig utveckling hon än uppnått, hur
fördunklade hennes föreställningar än måtte vara
av fördomar och egenintressen, betraktar i
allmänhet som gott det, som är gagneligt för det
samhälle, vari hon lever, och som ont det, som
är skadligt för samhället.
Men varifrån kommer denna uppfattning,
som ofta är så obestämd, att man knappast
kan skilja den från en känsla? Det finns ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
