Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miljoner oeh åter miljoner mänskliga väsen,
som aldrig bekymrat sig med en enda tanke på
mänskligheten. För det mesta känna de
ingenting annat av den än stammen eller familjen,
sällan folket — mycket sällan mänskligheten
— hur kommer det sig då, att de kunna
betrakta som gott det, som är gagneligt för
mänskligheten, eller komma fram till en känsla
av sitt ömsesidiga sammanhang med stammen
trots sina oerhörda egoistiska instinkter?
Detta förhållande har mycket sysselsatt
tänkarna under alla tider. Det fortsätter att
sysselsätta dem, och det går inte ett år, utan att
det skrives böcker om det. Yi skola också
bidraga med vår syn på saken. Men låt oss först
säga, att om förklaringarna på detta
förhållande kunna vara mycket olika, så är
förhållandet självt icke desto mindre obestridligt.
Och även om vår förklaring icke skulle vara
den riktiga eller inte helt riktig, kommer detta
förhållande och dess följder för
mänskligheten dock att bli bestående. Yi kunna ju
heller inte helt förklara för oss upprinnelsen
till planeterna, som kretsa kring solen;
planeterna kretsa icke desto mindre kring solen,
och den ena för oss själva med sig i
rummet.
Vi ha redan talat om den religiösa
förklaringen. Om människan skiljer mellan ont och
gott, säga de som dyrka religionen, så är det,
därför att gud ingivit henne denna tanke.
Nyttigt eller skadligt — man har bara att lyda sin
skapares tanke. Låt oss icke stanna vid denna
förklaring — frukten av den vildes skräck och
okunnighet. Låt oss gå vidare.
Andra, som Hobbes, ha sökt förklaringen i
lagen. Det skulle vara lagen, som hos
människan skulle ha utvecklat känslan för det rätta
och det orätta, det goda och det onda. Läsaren
förstår själv betydelsen i denna förklaring. De
veta, att lagen helt enkelt har dragit nytta av
människans sociala känslor för att behändigt
bringa henne, att — förutom de
moralföreskrifter hon uppfostrats i —- erkänna det
rättstillstånd, som är nyttigt för mindretalet av
utsu-gare, mot vilka hon hävdar sig. Lagen har
fördärvat rättfärdiglietskänslan i stället för att
utveckla den. Låt oss alltså gå vidare.
Låt oss heller ieke stanna vid dem, som på-
stå, att människorna handla moraliskt av
personliga intressen. De glömma bort känslan av
samband med hela släktet, en känsla som
består, vilket ursprung den än har. Det finns ju
en smula sanning i deras förklaring, men det är
icke hela sanningen. Låt oss alltså gå vidare.
Det är det adertonde århundradets tänkare
äran tillkommer att åtminstone delvis ha
anat. moralkänslans upprinnelse.
I ett glänsande verk, kring vilket
prästsläktet skapat tystnad, ett verk som i verkligheten
också är föga känt av de flesta tänkarna, även
de antireligiösa, har Adam Smith satt fingern
på den verkliga upprinnelsen till
moralkänslan. Han söker inte att finna den i religiösa
eller övernaturliga känslor — han finner den i
den blotta och bara medkänslan.
Du ser exempelvis en man slå ett barn. Du
vet då, att barnet lider. Din inbillningskraft
kommer dig att själv känna det onda, som
tillfogas barnet. Eller det lidande lilla ansiktets
tårar säga dig det. Och om du inte är en feg
stympare, kastar du dig över mannen, som slår
barnet, och rycker det ifrån omänniskan.
Redan detta exempel förklarar nästan varje
moralisk känsla. Ju starkare din
inbillningskraft är, desto bättre kan du föreställa dig,
vad den lider, som tillfogas något ont, och desto
innerligare är din moralkänsla. Ju längre du
låter dig ryckas med i att sätta dig in i den
andra mänskliga varelsens ställe, oeh ju äktare
du känner det onda, man tillfogar den andre,
den fömärmelse som tillfogats honom, den
orättfärdighet han fallit offer för — desto
mera känner du dig också driven till handling
för att förhindra ogärningen, förnärmelsen
eller orättfärdigheten. Och ju mera du av
omständigheterna, av din omgivning eller av
styrkan i ditt eget sinne och din egen känsla
vänjer dig att handla i den riktning, som din
tanke och inbillningskraft driver dig — desto
mera kommer denna moralkänsla att växa i dig,
desto mera kommer den att bli en sedvana.
Det är detta Adam Smith utvecklar med ett
överflöd av exempel. Han var ung, då han
skrev denna bok, som står oändligt högt över
hans ålderdoms arbete ”Samhällets välstånd”.
Fri från varje religiös fördom, sökte han
förklaringen till moralen i det mänskliga väsen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
