Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärares och föräldrars sida alstrade hos Erich
en motspänstighet och en trotsig lättja, som
vållade honom många obehag. Han var dock ingen
inåtvänd drömmare, som dränkte sig i
”Welt-schmerz” — å nej, han var med om busstreek
och upptåg, precis som andra pojkar. I
gymnasiet försiggick saker, som inte tilltalade den
blivande anarkisten. Han skickade rapporter
om händelserna till den socialistiska tidningen
och blev därför relegerad ”för socialistiskt
intrigerande”. Han fortsatte då studierna ett år
i Parchim, en stad i Mecklenburg, och kom
sedan tillbaka till Liibeck som apotekarlärling.
Rätt snart började han flacka omkring i landet,
arbetande som farmaceut. Han hamnade så
småningom i Berlin och ”där beslutade han att
överlåta pillertrillandet åt andra”, som en
minnestecknare i en Saarbriickentidning skrev.
Detta skedde strax efter sekelskiftet och
Miih-sam kom så i kontakt med Berlins litterära och
socialistiska kretsar. Där föddes framför allt
den betydelsefulla vänskapen med Gustaf
Landauer och Miihsam säger själv, att det var
Landauer, som kom honom att klarna vad det gällde
anarkismen.
Med det fria skriftställarskapet följde
naturligtvis ett bohemliv. Han gjorde resor till
Schweiz, Österrike, Frankrike och Italien och
hamnade sedan i Miinchen, då Tysklands
andliga huvudstad, centrum för litteratörer,
konstnärer och bohemer.
Det var i Miinchen, som Miihsam fick sitt
litterära genombrott och blev en diktare, som
man räknade med. Främst gjorde han sig
bekant genom vassa och högklassiga kabaré-visor,
ofta föredrog han dem själv från estraden. En
lustig liten figur, i stor slokhatt, med tovigt
skägg och rufsigt hår, fullkomligt okänslig för
etikettens krav. Den store tyske tecknaren
Heinrich Zille har gjort en festlig
porträttstudie av Miihsam från den tiden. Och han var
ett tacksamt objekt, det måste medges.
Det var en krets av betydande diktare och
konstnärer han rörde sig i. Bland sina vänner
räknade han den även här i landet kände
dramatiske författaren Wedekind, skådespelerskan
Adéle Sandrock (död för några år sedan),
diktare som Carl Rössler, Peter Altenberg m. fl.
Men framför allt var det Gustaf Landauer, som
var Miihsams vän och vapenbroder, ända tills
socialdemokraterna läto de vita gardena mörda
Landauer, denne ståtlige gestalt i anarkismens
och revolutionens historia.
Under denna första Miinchenperiod gav han
ut tre diktsamlingar, fyra teaterpjäser. 1911
började han utge månadstidningen ”Kain —
tidskrift för mänsklighet”.*) Denna tidskrift
väckte stort och berättigat uppseende och var av
stor betydelse, just för dess revolutionära
hållning. Tidskriften fortsatte att utkomma ända
till världskrigets utbrott. Då kriget hållit på
ett par år, hamnade utgivaren och redaktören
Miihsam i fängelse, därför att han vägrat att
delta i ”fosterländskt hjälparbete”. Så kom då
revolutionen 1918. Självklart var Muhsam på
sin post. Tidskriften Kain kom åter ut, då som
rent revolutionsorgan. Muhsam stod så i
spetsen för revolutionen och rådsrepubliken i
Bayern — ett avsnitt som i detta sammanhang inte
ska behandlas, ty det kräver en artikel för sig.
För sitt deltagande i den bayerska revolutionen
dömdes Muhsam till 15 års fästning och han.
satt där nära 6 år — han slapp ut julafton
1924.
Under denna fängelsetid skrev liaii flitigt.
Framför allt intresserar hans rapport om
rådsrepubliken (”Von Eisner bis Leviné”). Vidare
ett stort, arbetardrama, ”Judas”. Diktboken
”Brennende Erde” tillkom också under
fängelsetiden.
Efter frigivningen 1924 fortsatte Muhsam sin
verksamhet. Han var en rastlös agitator,
talade åt vem som ville anlita honom, men det
var främst anarkisterna och syndikalistema,
som han ägnade sina krafter, och då speciellt
unganarkisterna. (Till en av de mest populära
tyska vandrarsångmelodierna, ”Wilde Gesellen”,
skrev han en speciell unganarkistemas sång. (Se
Syndikalistiska Ungdomsförbundets sångbok,
där sången finns i svensk översättning.)
Tidskriften ”Fanal” började utkomma, den hade
på sin tid en del läsare även här i Sverge. Han
skrev också ett analyserande verk, ”Samhällets
befriande från staten”, samt strödde litterära
essäer omkring sig i bl. a. den förnäma ”Vos-
*) Förut hade han gett ut en veckotidning med den
chockerande och typiska titeln ”Der arme Teufell”.
(”Den stackars saten”, eller ”Den fattige fan”.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
