Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hittills ha, som stockholmsmotionen
framhåller, förhållandena gjort, att våra
organisationer mest fått ägna sig åt den rena
lönekampen oeh därmed sammanhängande uppgifter.
De ha därigenom utåt kommit att framstå som
rent lönepolitiska organ ungefär som de
reformistiska organisationerna. Detta måste
förändras och den framtida verksamheten måste
ges en vidgad ram, hävdade
stockholmsförsla-get.
Kirunamotionen spinner på samma
tanketrådar. SAC ”skulle ha varit en social rörelse, men
i sitt handlande har den endast varit en
facklig rörelse, med uppgifter begränsade enbart
till det fackliga området”, och den har
överlämnat åt andra att syssla med en lång rad
av problem, som den bort syssla med. Vidgad
verksamhet är därför av nöden.
Kirunamotionens formulering av ett avita
förhållande är en smula överdriven. Och
inte så litet. SAC har inte uteslutande sysslat
med fackliga uppgifter, den har också befattat
sig med kulturella och politiska spörsmål. Den
har fört en konsekvent kamp mot militarism
och krig, vilket ingalunda är ett ”fackligt”
problem. Den har genom sin press och
broschyrverksamhet fört en ideologisk kamp mot
idén om ”proletariatets diktatur”. Den har allt
ifrån fascismens framträdande fört en
energisk verksamhet för dess bekämpande,
varhelst den framträtt, såväl inom som utom
landet. Den skapade en imponerande
opinionsrö-relso i landet, i fallet Sacco-Vanzetti. Den var
verksam på samma sätt för befriandet av
svenska kamrater, som under förra
världskriget blivit ådömda hårda straff i Amerika för
sin antimilitaristiska inställning. Den var
verksam som opinionsbildande faktor i kriget med
Abessinien och i det spanska kriget 1936—39.
Den har varit verksam i många, många
inre-politiska frågor av skilda slag vid sidan av
vad, som kan kallas ”facklig verksamhet”, och
den har varit verksam i många allmänna
opi-nionsrörelser. Och naturligtvis har den
framförallt drivit ideologisk verksamhet i form av
syndikalistisk propaganda. Och i all denna
verksamhet har icke allenast
centralorganisationen varit engagerad utan även ett mycket
stort antal lokala samorganisationer, speciellt
do största och livaktigaste.
SAC har också varit ansluten till ABF och
många LS och enskilda medlemmar ha varit
aktivt verksamma inom densamma. Många
medlemmar ha likaledes varit verksamma inom
den konsumentkooperativa rörelsen på
respektive orter. Det kan också inför den
byggnads-kooperativa verksamhet, som nu upptagits av
de reformistiska fackorganisationerna, erinras
om, att det var syndikalisterna, som togo
initiativet till liknande verksamhet för åtskilliga
år tillbaka, en verksamhet som skulle kunnat
utvecklas i stor skala till gagn för
arbetarklassen och våra framtida syften, men som slogs
sönder av de reformistiska organisationernas
blockader.
Icke desto mindre är den anmärkningen
berättigad, att de syndikalistiska organisationernas
verksamhet allt för mycket begränsats till det
rent ”fackliga” området och att detta
förhållande innesluter en allvarlig fara för rörelsen,
som man måste råda bot för.
Den äldre syndikalistiska rörelsens
militanter hade i allmänhet fostrats inom den
ungsocialistiska rörelsen. Där hade de fått sin
ideologiska skolning och inriktning oeh’ den var
utpräglat socialrevolutionär. Den
syndikalistiska rörelsen bars därför också upp av en
idealism, som man icke alltid återfinner
numera. Detta konstaterande måste göras, ty det
motsvarar verkligheten. Den socialistiska
idealismen och hänförelsen har avsvalnat och
avtrubbats, delvis undanträngts, genom att de
”fackliga” intressena kommit att dominera.
Femörespolitiken, för att använda ett känt
slagord, är ofrånkomlig. Den är ett uttryck för
den nödvändiga kampen inom ramen av det
nuvarande samhällssystemet, kampen för att
avpressa arbetsköpardömet största möjliga andel
av de rikedomar, som frambringas genom
arbetarnas produktiva arbete. Den omfattar
också strävan efter en förkortning av arbetstiden,
som är nödvändig för arbetarklassens
kulturella höjande. Den är nödvändig för
motverkandet av den ständigt ökade
arbetsintensiteten, vilken medför en tidigare förslitning av
den mänskliga organismen, vilket i sin ordning
medför en tidigare utklassning av arbetarna
ur arbetsmarknaden. På många håll är det
nästan omöjligt för en arbetare, som uppnått 50
års ålder, att erhålla ny anställning. Och i ti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
