Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der av bristande arbetstillgång få till och med
fyrtioåringarna vidkännas samma förhållande.
Förkortningen av arbetstiden är vidare
berättigad som en arbetsfördelande åtgärd och
framför allt som ert erövring, som måste tillkomma
arbetaren till följd av teknikens allmänna
utveckling, genom vilken produktiviteten
oavbrutet ökas. ”Femörespolitiken” är en nödvändig
och ofrånkomlig del av de syndikalistiska
organisationernas uppgifter. Men den får lätt
en tendens att bli dominerande, och efterhand
som den blir dominerande, undantränger den
den socialistiska idealism, som måste vara
själva grunden för den syndikalistiska
verksamheten. Och det är här faran ligger, och det är
denna fara, som måste motarbetas.
Det kan icke förnekas, att den syndikalistiska
propagandan under cn viss period
dominerades av kritiken mot den reformistiska
fackföreningsrörelsens bristande effektivitet att
tillvarataga ”femöresintressena”, dominerade på
ett sådant sätt, att man för mycket glömde bort.
syndikalismens socialrevolutionära uppgifter.
Att sätta fingrarna på denna ineffektivitet var
både berättigat och nödvändigt, men när denna
kritik för mycket undanträngde den
socialistiska idealismen, så var den icke enbart av det
goda. En till ”femörespolitiken” begränsad
verksamhet måste få en benägenhet att ensidigt
utveckla do mera egoistiska instinkterna. Den
kan i sin ensidighet verka dithän, att den
framalstrar en rent kapitalistisk mentalitet hos
arbetarna. Och där den gör detta, är den
absolut av ondo. Människorna måste ha ett ideal
att leva och verka för, och utan att
arbetarrörelsen fyllos av en socialistisk idealism, förmår
den aldrig likvidera det bestående och skapa
en bättre, en etiskt högre, en rättfärdigare och
en broderligare samhällsordning.
Det är väl delvis känslan av detta, som
varit motivet för Stockholms- och
Kirana-motionornas krav på en vidgad verksamhet, ock
de böra därför hälsas med odelad
tillfredsställelse. Den begränsning av arbetsområdet,
vartill det finns en viss tendens, måste således
brytas och ramen för verksamheten vidgas. Det
påpekades under kongressdebatten, att en stor
mängd av våra mindre lokala organisationer
angripas av tvinsot på grund av bristande ar-
betsuppgifter, just på grund av en för snäv
gränsdragning. Det påvisades, hur det kundo
finnas många offentliga lokala angelägenheter,
där LS kunde ta initiativ eller påverka
opinionen och därmed också bryta den isolering, som
do reformistiska organisationerna eftersträva
att genomföra för syndikalisternas
vidkommande. En vidgad verksamhet, som gav de lokala
organisationerna flera arbetsuppgifter, skulle
därför kunna aktiviscra rörelsen i dess helhet.
En del kamrater voro benägna att i detta
se en misstänkt tendens till att engagera oss
i stats- och kommunalpolitik och de ville vara
på vakt mot en sådan tendens. Andra, som
accepterade den vidgade verksamheten, sågo i
förslagen någonting principiellt nytt. Men
något principiellt nytt fanns inte i förslagen. När
den syndikalistiska rörelsen har till syfte att
åstadkomma en likvidering av kapitalismen och
den nuvarande samhällsordningen, när den vill
basera produktionen på sammanslutningen av
producenter, när den vill ersätta det nuvarande
centralistiska systemet med en frihetlig på
federalismens principer fotad ordning, så
omfattar detta syfte eller mål en omvandling av
nästan alla nuvarande samhälleliga organ. Om
detta är förhållandet, så kan det knappast
finnas ett enda samhälleligt, ekonomiskt,
kulturellt eller politiskt problem eller funktion, som
kan få vara främmande för syndikalisterna.
Det måste ligga i deras intresse att känna till,
hur det nuvarande samhällets organ fungera i
alla sina olika detaljer. Det krävs, att
syndikalisterna tränga in i den nuvarande
produktionsordningens mekanism för att kunna ange,
hur den framtida produktionsordningen ieke
skall konstitueras och hur den skall
konstitueras. De måste vara insatta i de nuvarande
kommunala institutionernas konstitution för
att kunna få ett klart begrepp om, hur de skola
förändras eller varmed de skola ersättas.
Strängt taget får ingenting i det bestående vara
dem främmande, för att do rätt skola kunna
uppgöra planer för den framtida ordningen.
Do böra tränga in i alla dagens problem för att
kunna öva kritik och motivera förändringar
eller nya metoder och principer. Den
syndikalistiska rörelsens område är således så långt
ifrån begränsat till det ”fackliga”, att det
egentligen icke finns några gränser alls för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
