Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nationalinkomst och militära utgifter i
amerikanska dollar. April 1940—
mars 1941
Land Nationalink. (i miljarder) Militära utgifter1 (i miljarder) j 1 Proc, av
nationalinkomsten Nationalin- j komst pr capita, dollar Militära utgifter pr capita dollar [-Civilkonsumtion-] {+Civilkonsum- tion+} pr capita dollar
Förenta st. 77,0 5,4 7 588 41 547
Storbritan. 23,4 10,1 43 488 211 277
Tyskland . 29,1 16,6 57 364 207 157
Japan . . . 6,1 1,8 30 84 24 60
Så långt ha vi tillåtit oss citera Sven G.
Strands artikel, och dessa sifferuppgifter
visa tydligt, och klart, att världen är i färd
med att förinta sig själv. Här raseras enorma
värden och naturtillgångar och framtidens
generationer komma att i långliga tider få lida
för nuets vansinne och förstöringslusta. För
varje dag, ja för varje timma som går slukar
kriget väldiga summor.
Givetvis kan man också i viss mån göra sig
en föreställning om vem eller vilka, som
komma att gå som segrare ur detta krig, då det väl
i det långa loppet är just de ekonomiska
resurserna, som bli de utslagsgivande, men det
är just nu inte denna sak, som intresserar oss,
utan i stället vilka, som skola betala
krigskostnaderna. Alldeles självfallet drar det nu
pågående kriget stora växlar även på framtiden och
den kapitalistiska världen kommer att vara
skuldsatt upp över öronen, när kriget en gång
är slut.
Vi se redan nu, att varje nation i hela
världen —■ även den som inte är direkt engagerad i
kriget — åsamkar sig ständigt växande
statsskulder. Vad som ur arbetaresynpunkt är en
synnerligen intressant fråga, är följaktligen,
huruvida dessa statsskulder skola behandlas
efter kapitalistiskt mönster även efter kriget.
I så fall kommer detta i sin tur att innebära,
att det til syvende og sidst blir de arbetande
massorna, som få betala hela krigskostnaden.
Redan nu finnes det kapitalister och
kapitalistiska koncerner, som hösta in profitens
mångfald som en följd av kriget. För dessa är
kriget en direkt rikedomskälla. Do ha placerat
sitt kapital i kriget och räkna nu med vinst -—•
och hög vinst — på dessa placeringar. De
av-staterna upplånade miljardbeloppen förräntas
nu, och det torde vara en allmän och utbredd
uppfattning, att så skall förfaras även i
fortsättningen — även efter kriget. Kommer
världen att följa den linjen, så innebär det, att
kapitalisternas kapitalplacering i detta sista
världskrig varit en lönande affär, precis som
det har varit förut eller som det var under
förra världskriget. Men det innebär givetvis
också, att de olika staterna få dragas med så
gigantiska skulder för framtiden, att man väl
knappast kan räkna med en likvidering, innan
nästa världskrig kommer.
Det finns ju också ett annat sätt, på vilket
man söker nå en lösning av denna fråga,
d. v. s. samma sätt som man använde sig av vid
förra världskrigets slut, nämligen att låta den
förlorande parten betala krigsskulderna. Men
inte heller den utvägen löser problemet —
förra gången skapade det enbart irritation, hat
och nya krigsorsaker —■ och denna gången
kommer det att bli än ohjälpligare, därför att
det nu rör sig om betydligt mera fantastiska
summor och värden. Frågan är väl också, om
det inte här rör sig om så gigantiska belopp,
att en lösning enligt vedertagen kapitalistisk
regi rent av är matematiskt utesluten. Frågan
är väl, om ens de olika bundsförvanterna själva
sinsemellan kunna få klarhet och reda i sina
finanser. England och Amerika till exempel ha
under sina gemensamma krigsansträngningar
så intimt kopplat samman sina ekonomiska
transaktioner, att en uppgörelse i enlighet med
vanliga begrepp troligen är omöjlig att
åstadkomma. Här måste alltså på något sätt skapas
en överenskommelse, som jämnar ut eller slätar
över krigsskulderna, åtminstone så långt det
gäller den segrande parten. Kriget har skapat
ett kuriöst och —- så långt det gäller de
allierade makterna — universellt
produktionssystem, och frågan är, om den kommande freden
är i stånd att slita dessa industriella band.
Naturligtvis innebär detta i och för sig en
fördel, om man betraktar problemet ur
internationalistisk synvinkel. Det är alltid ett steg
i rätt riktning i en värld, som för länge sedan
borde organiserats internationellt och
universellt. För oss är emellertid den viktigaste frå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
