Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beta vidare och i rätt riktning och den bör
kunna göra detta med betydligt mera klarsyn och
konsekvens. Händelseutvecklingen har i
blixtbelysning visat upp för folken, vilka vägar som
inte leda till målet, till socialism och fred, och
det borde därför vara så mycket lättare att
den här gången välja do riktiga vägarna och
metoderna.
Genom hela den borgerliga världen — och
dit räkna vi också socialdemokratin — går
i dag en allt mer förtätad önskan att även
efter detta krig konservera det kapitalistiska
ut-sugningssystemet. Den privata äganderätten till
produktionsmedlen är för denna ett
oantast-bart privilegium. Profitsystemet måste hållas i
helgd till varje pris. Det är en
nödvändighetsup pgif t för alla klarseende socialister att söka
delgiva folken, vad detta i realiteten kommer
att innebära. Det kommer att betyda en
oerhörd utsugning av kommande generationers
arbete, bara därför att kapitalets räntabilitet och
profit även i fortsättningen skall kunna
upprätthållas.
Vi veta redan nu, att detta krig har till
syfte att fascistisera världen. Det var de nazistiska
och fascistiska staterna, som voro
krigsanstif-tare, och avsikten var att först nazifiera
Europa och sedan hela världen. Av allt att döma
kommer man inte att nå detta mål, därför att
de totalitära staterna komma att förlora
kriget. (Ett noggrant studium av
sifferuppsätt-ningen här ovan ger belägg för ett dylikt
kategoriskt konstaterande.) Detta innebär
emellertid ingalunda, att demokratins seger med
nödvändighet medför fortsatt eller ökad demokrati.
Reformismens statsbejakande och halvtotalitära
inställning ger redan nu en aning om, att
starka krafter äro i verksamhet även inom
demokratierna för att realisera ett totalitärt
tillstånd. Därtill kommer kapitalismens alltid
likartade ansträngning att konservera
utsugningens system.
Gentemot alla dessa paroller, fascistiska,
kapitalistiska och reformistiska, böra och måste
de socialistiska organisationerna ställa egna
fredsmål; de måste draga lärdom ur alla
föregående missgrepp och äntligen komma med ett
självständigt och socialistiskt program för
världens återuppbyggande. Det talas så
mycket om, att vi gå svåra tider till mötes, och
detta tal är naturligtvis mer än berättigat, men
det finns dock ingen anledning att anlägga allt
för pessimistiska synpunkter på framtiden.
Precis som freden måste komma en gång,
precis i lika hög grad borde man vara berättigad
att räkna med en viss förnuftsåterhämtning,
när kriget väl är slut. Är inte i själva verket
hela denna statsförgudning och
totalismtillbed-jan någonting, som har kommit med kriget! Är
det så, har man inte då all anledning
ifrågasätta och hoppas, att denna makttillbedjan
också försvinner med samma krig! Kommer inte
måhända reagensen mot kriget, hatet mot
mass-mördandet, också att föra med sig ovilja och
reagens mot just den totalitära idé, ur vilken
kriget framsprang! Är det förmätet att
förutsätta, att freden också för med sig större
krav på frihet?
Hur som helst, även om det stundar
varga-tider, så måste den socialistiskt medvetna delen
av arbetarklassen ha klara positionet för att
när kriget är slut kunna samla folken till kamp
för ett socialistiskt och fredligt produktions-
Försvarsministern: Antalet nazistiska officerare
inom den svenska armén är inte större, än man
kan räkna dem på fingrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
