Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett samhälle, som inte är byggt på allas lycka,
men denna lycka är byggd på sanden. Den kan
inte bestå. Det allra minsta är nog att knäcka
den. Och den är ynkligt liten i jämförelse med
den lycka, som är möjlig i ett samhälle mellan
likställda. Därför — var gång du handlar med
allas väl för ögat, handlar du gott.” Är det
kärlek till nästan eller kärlek till oss själva, vi
inpränta, när vi säga detta? Nej, intet av delarna.
Vi fastslå bara ett faktiskt förhållande.
Och när vi med omskrivning av några ord
av Guyau tillfoga: ”Var stark, var stor i
alla dina handlingar, bred ut ditt liv i alla
riktningar, var så rik som möjligt i din verksamhet
och sök följaktligen största möjliga umgänge
och visa största möjliga umgängsamhet, om du
önskar att leva ett helt, rikt och fruktbärande
liv! När du alltid tar rikast möjligt utvecklade
förstånd till råd, skall du kämpa, våga — att
våga innebär en omåttlig njutning —• sprida
dina krafter så många du har, utan att hålla
räkning på dem, för allt, som du känner är
skönt och stort— då har du njutit den största
möjliga summa av livslycka. Var ett med
mängden och du kommer då, vad som än händer dig,
alltid att känna, att allas deras hjärtan, som du
sätter värde på, slå i medkänsla med dig, och
att de människor, som du föraktar, resa sig i
motvilja mot dig!” Är det kärlek till nästan
eller till oss själva, när vi säga detta?
Att kämpa, att gå emot faran, att kasta sig i
vattnet icke bara för att rädda en människa,
utan till och med en stackars katt, att leva av
torra brödet för att göra sitt till för att få slut
på den orättfärdighet, som upprör en, att
känna sig i överensstämmelse med dem, som
förtjäna att älskas, och att älskas av dem .—• allt
detta skulle kanske vara ett offer för en
kraftlös lärd. Men för den man eller kvinna, som är
uppfylld av handlingskraft, livskraft och
ungdom, alstrar det glädje genom att komma att
känna, att man lever.
Är det kärlek till nästan? Är det kärlek till
en själv?
Överhuvudtaget ha de moralister, som byggt
sina lärosatser på en förment motsättning
mellan de altruistiska och egoistiska känslorna,
kommit in på fel väg. Om denna motsättning
verkligen funnes, om den enskildes väl verk-
ligen stode i motsats till samhällets, skulle
mänskligheten inte kunna bestå och inget
djursläkte skulle ha nått sin nuvarande utveckling.
Om inte myrorna funne en innerlig
tillfredsställelse i att alla arbeta för myrstackens
välfärd, skulle inte myrstacken ha varit till och
myran skulle icke ha varit, vad den nu är: den
högst utvecklade av insekterna, en insekt vars
hjärna, som knappast kan ses i ett
förstoringsglas, nästan är lika mäktig som
genomsnitts-hjärnan hos människan. Om fåglarna inte
funne en innerlig tillfredsställelse i sina
vandringar, i den möda de ge sig i att uppföda
avkomman, i sina gemensamhetssträvanden för att
försvara sina små samhällen mot rovfåglarna,
skulle de aldrig ha nått den utveckling, de nu ha
nått. Dågelsläktet skulle ha gått tillbaka i
utvecklingen i stället för framåt.
Och när Spencer förutser en tid, då den
enskildes väl smälter samman med släktets
väl, glömmer han en sak, nämligen den, att om
dessa tvenne icke i alla tider varit ett och
detsamma, skulle själva utvecklingen i djurlivet
aldrig kunnat komma till stånd.
Vad som i alla tider har visat sig, det är, att
det alltid, såväl i djurvärlden som hos
människosläktet, har varit en stor mängd väsen, som
icke förstått, att den enskildes väl varit
ens-betydande med släktets. De förstå inte, att när
det att leva ett starkt liv var varje väsens mål,
så fann var och en livets högsta fullhet i det
innerligaste samkväm med andra, i den
fullkomligaste sammansmältning med sin omgivning.
Men detta var bara brist på förstånd, brist på
förståelse. I alla tider har det funnits
trångsynta och dåraktiga människor. Men aldrig, inte
på någon tidpunkt i historien, ja icke ens i
geologien, har det kunnat påvisas, att den
enskildes väl har stått i motsats till samhällets.
Under alla tider ha de varit ensbetydande, och
de, som bäst förstått detta, ha levt det rikaste
livet.
Att skilja mellan kärleken till nästan och
kärleken till sig själv är således i våra ögon
fornuftsstridigt. Det är också därför, vi
ingenting nämnt om de försök till förlikning, som,
enligt vad utilitarianema påstå, människorna
alltid göra mellan sin egenkärlek och sin kärlek
till nästan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
