- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1942 /
182

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vad som verkligen finns, det är, att vi
under de nuvarande förhållandena, även om vi
söka att leva i överensstämmelse med vårt
lik-lietsbegrepp, känna oss kränkta vid varje steg.
Hur enkel vår måltid och vår säng än är, så äro
vi dock Rotschildar i jämförelse med miljoner
människor, som inte ha tak över huvudet och
som ofta sakna torra brödet. Hur litet vi än
kunna hänge oss åt konstens och andens glädje,
så äro vi dock Rotschildar vid sidan av de
miljoner människor, som var afton komma hem
förslöade av kroppsligt arbete, trötta och
tunga, ur stånd att kunna njuta konst och
vetenskap och som komma att dö, utan att någonsin
ha känt den stora glädje konst och vetenskap
kunna skänka.

Vi känna, att vi inte helt ha genomfört
likhetstanken. Men vi vilja inte kompromissa med
dessa förhållanden. Vi göra uppror mot dem.
Do trycka oss. De göra oss till revolutionärer.
Vi rätta oss inte efter det, som upprör oss. Vi
förkasta alla eftergifter, till och med varje
vapenstillestånd, och lova att kämpa till det
yttersta mot dessa förhållanden.

Detta är icke något avkall på fordringarna.
Och den människa, som kommit till en
övertygelse, vill inte veta av något, som låter henne
sova i ro och mak, medan hon väntar i hopp
om, att allt skall förändras av sig själv.

Härmed äro vi äntligen vid slutet av vår
utredning. Vi ha sagt, att det finns tider då
moralbegreppen helt och hållet förändras. Man
upptäcker, att det, som man betraktat som
moraliskt, är den djupaste omoral. En annan gång
finner man bara en moralregel, som skapats till
fördel för en enskild samhällsklass. Man kastar
den överbord under utropet: ”Ned med
moralen!” Man gör till plikt att handla omoraliskt.

Låt oss hälsa dessa tider välkomna. Det är
de kritikövande avsnitten. Det är det säkraste
tecken på, att det föregår ett stort tankearbete
i samhället, att det utvecklas en högre moral.

Vad denna moral kommer att innebära, det
ha vi sökt att förklara under det vi utgått från
våra iakttagelser av människorna och djuren.
Och vi ha sett den moral, som redan
framskymtar i mängdens såväl som i tänkarnas
föreställningar. Denna moral påtvingar ingenting. Den
avstår fullständigt från att vilja omdana den
enskilde efter ett abstrakt begrepp, lika väl som

den avstår från att vilja lemlästa någon, varken
genom religionen, lagen eller samhällsstyrelsen.
Den låter den enskilde ha sin fulla och odelade
frihet. Den vill bara vara ett blott och bart
erkännande av de faktiska förhållandena, den
vill bli en vetenskap.

Och denna vetenskap vill säga till
människorna: Om du inte känner kraften i dig, om dina
krafter nätt och jämt räcka till för ett tråkigt
och enformigt liv utan starka yttringar, utan
större glädje, men också utan stora lidanden,
nå väl, håll dig då till den rena
likställighets-principen. I de lika förhållandena skall du i
det stora hela finna den största möjliga
summa av lycka, som din medelmåttiga begåvning
kan skänka dig.

Men om du i dig känner ungdomens hela
kraft, om du vill leva, om du vill njuta det
fulla överströmmande livet —■ d. v. s. känna
den högsta njutningen, ett levande väsen kan
åtrå — så var stark, var stor, var kraftfull i
allt, vad du företar dig. Sprid liv omkring dig.
Observera, att när du ljuger, är falsk och
listig, så är detta att förnedra dig själv, att på
förhand erkänna din egen svaghet, att.handla
som trälen i harem, som känner sig underlägsen
sin herre. Gör det, om du så tycker, men då
måste du på förhand veta, att människorna
skola anse dig vara ynklig, småskuren, svag
och behandla dig därefter. De komma att
behandla dig som ett väsen, som förtjänar
medlidande — intet annat än medlidande. Förebrå
icke människorna, när du själv på detta sätt
ödslar bort din handlingskraft.

Var tvärtom stark! Och om du någon gång
ser en orättfärdighet, och du förstår den —
en orättfärdighet i livet, en osanning i
vetenskapen, eller ett lidande, som någon annan är
utsatt för — så gör uppror mot den
orättfärdigheten eller lögnen. Gå till kamp! Kamp ger
ett så mycket starkare liv, desto mera levande
den kämpas. Och då skall du ha levat, och några
timmar av detta liv skall vara dig mera värt
än år av en tillvaro i dum overksamhet.

Kämpa för, att detta rika och
överströmmande liv kan bli allas tillhörighet, oeh var
förvissad om, att du inte i någon annan verksamhet
finner något motsvarande. Det är allt, vad
vetenskapen och moralen kan säga dig.

Det är din egen sak att välja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:46:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1942/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free