Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försvann småningom i det politiska virrvarr
ocli det kaos, som följde kriget. Arbetslöshet,
svält, umbäranden och lidanden blev de stora
massornas lott runt om i Europa liksom i andra
delar av världen.
Efter förra världskriget uppstod det en
vitt-famnande social oro och i Central- och
Östeuropa sociala revolutioner. Den kapitalistiska
ordningen var i livsfara. Med
socialdemokratins hjälp räddades kapitalismen undan
nödläget i Centraleuropas viktigaste rike —
Tyskland. Den privatkapitalistiska ordningen
räddades med undantag för Ryssland. Samma fara,
som förra kriget framkallade, kan också detta
krig framkalla.
I mitten av december vädrades dessa
framtidsutsikter såväl i överhuset som underhuset i
England. ”Vad kommer Tom Snooks (den
vanlige soldaten eller arbetaren) ställning att bli,
när han kommer tillbaka till det civila livet1?”
frågade lord Nathan i överhuset. ”Allt det
luftiga pratet om rekonstruktion är som
undanflykternas paradis”, fortsatte han. ”Vad som
först av allt är nödvändigt är att ge Tom Snook
oberoende och hans familj säkerhet, och för
den skull måste vi efter kriget ha en
byggnads-politik för att ge honom ett hem, en
arbetspo-litik för att ge honom arbete, en
uppfostrings-politik för hans barn samt en politik, som
återförenar honom med hans familj. Snook har
kämpat för detta och väntar sig det och får
han det ej, kommer det att bli bråk”, slutade
talaren.
I underhuset framfördes samma synpunkter.
Regeringen hade inte mycket att säga till
detta. I överhuset svarade regeringens
talesman, att rekonstruktionsarbetet inom industrin
och handeln huvudsakligen var beroende på
tillförseln av råvaror, vilken i sin tur var
beroende av sjöfarten. Och i underhuset svarade
lord Attlee, att regeringen överväger arbete åt
alla, medan finansministern Kingsley Wood
förklarade, att exportproblemet var
dominerande och att efterkrigstiden måste betalas med
exp’ortoverskottet. Regeringens inställning
stämplades som negativ och lord Nathan
profeterade om, att de tre månaderna efter
vapenstilleståndet måste bli de mest kritiska England
genomlevat, mer kritiska än tiden efter Dun-
kerque. Hotet om kaos i efterkrigstiden är
en lika stor fara för det bestående som en
nazistisk seger, förklarade en borgerlig tidning.
Detta är bakgrunden till den s. k.
Beveridge-planen. Faran för den kapitalistiska
ordningens bestånd kan bli överhängande, och det är
den, man vill förebygga. Dock är det
tvivelaktigt, att rikemansklassen skall vara villig att
vidtaga ens de ”samhällsbevarande” åtgärder,
som denna plan föreslår.
I en redogörelse för sin plan hänvisar
Beve-ridge själv till Atlantdeklarationen om
”social trygghet”. Trygghetsplanen, som
Bcve-ridge själv kallar sin plan, ”innebär ett
tryggande av, att ingen i Storbritannien, som vill
arbeta och kan göra det, skall sakna tillräcklig
inkomst att vid alla tillfällen fylla sina egna
och sin familjs väsentliga behov”. Den har tre
sidor: 1) en plan för allmän socialförsäkring
mot kontantunderstöd; 2) en plan för
barnbidrag, både då föräldrarna ha inkomster och
sakna inkomster; 3) en allmän plan för
sjukvård åt alla.
Socialförsäkringsplanen gäller alla
medborgare, icke bara lönearbetare. Den garanterar
tillfredsställandet av behoven: en veckoinkomst
vid arbetslöshet och invaliditet, hjälp under
ålderdomen, begravningskostnader, sjukvård. En
veckoavgift, som betalas i form av ett
försäk-ringsmärke, skall erläggas för dessa förmåner.
Oavsett de förtjänster, som utgått, blir
understödet enhetligt och detsamma och varar lika
länge, som arbetslösheten eller sjukdomen
varar. Ett undantag göres dock: om
arbetsoförmåga är en följd av olycka inom arbetet eller
av yrkessjukdom, kommer
invaliditetsunderstö-det efter tretton veckor att ersättas av en
industriell pension, proportionell till de förlorade
arbetsförtjänsterna men icke mindre än
inva-liditetsunderstödet.
Alderdomsförsäkringen skall omfatta alla.
Pensionen blir beroende av, att
försäkringstagaren slutar arbeta. Den skall vara lika stor
som arbetslöshets- och invaliditetsförsäkringen.
Personer, som fortsätta att arbeta efter
pensionsåldern (60 för kvinnor och 65 för män),
få högre pensioner än de, som sluta arbeta.
Syftet är att ge människor möjlighet att dra
sig tillbaka, när de önska, och att uppmuntra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
