Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man måste då fråga: varifrån få staten och
arbetsköparen de nödiga medlen till
bestridandet av kostnaderna? De måste någonstädes
ta de medel, som gå åt. Staten och
arbetskö-parna ta dessa medel från arbetarna. Med
arbetare mena vi då alla, som verksamt ta del i
arbetsprocessen. Ty det är arbetet, som skapar
alla värden. Bonden, som odlar jorden, sår och
skördar, arbetaren i industrin, i gruvan, i
skogen, på havet, i verkstaden, inom
transportväsendet etc. — de skapa alla de värden, som
samfällt betecknas som nationalinkomsten. Alla
värden komma från arbetet. Om arbetsköparen
betalar bortåt en fjärdedel av kostnaderna, så
kommer inte detta att innebära, att
arbetsköparens profit kommer att förminskas med denna
summa. Erfarenheten ger vid handen, att varje
dylik avgift, staten pålägger arbetsköparen, av
arbetsköparen betraktas som en driftskostnad,
vilken han liksom andra driftskostnader
inkal-kylerar i priset för den vara, som frambringas
inom hans företag. Denna omkostnad slås ut
på varorna och kommer bara att göra varorna
dyrare, vilket blir detsamma som, att
konsumenterna av varan få betala varans gamla pris
plus den merkostnad, som försäkringsavgiften
medför. Gäller det en konsumtionsartikel, så
blir förhållandet det, att konsumenten får
betala arbetsköparens anpart i
försäkringskostnaderna. Arbetaren får då först som lönearbetare
betala sin anpart av försäkringskostnaderna
och sedan arbetsköparens anpart i egenskap av
konsument.
Och var tar staten sina pengar? Från
arbetarna som skattebetalare och från
industrin, handeln och samfärdseln. Staten skapar
själv inga värden. Den bara kasserar in en
del av de värden, som på olika områden skapas
i den produktiva verksamheten och i de
allmänna tjänsterna. Alla de medel, staten skall
släppa till för den återstående
försäkringskostnaden, komma också från det produktiva
arbetet, Staten inkasserar en hel del av medlen hos
arbetsköparen, vadan arbetaren adrig får dem
i sin hand. En annan del inkasserar den efteråt
i form av direkta och indirekta skatter. Staten
övar således ingen välgörenhet mot
försäkringstagarna. Den bara inkasserar
försäkringskostnaden hos försäkringstagarna delvis på samma
sätt som de privata försäkringsbolagen och
delvis på ett annat sätt genom skatterna. Slutligen
är det de arbetande människorna, som själva
få släppa till alla kostnaderna.
Det ’’revolutionerande” förslaget förändrar
på intet sätt samhällets nuvarande ekonomiska
grundval. Den kapitalistiska utsugningen av
arbetet fortsätter som förut och utgör för
övrigt själva grundvalen för drivandet av den
statliga försäkringsverksamheten. Detta är den
fundamentala sanning, som man inte får
glömma bort, när det talas om planens
revolutionerande karaktär.
Med något slags socialism har detta förslag
ingenting att skaffa. Snarast torde det få
betraktas som ett led i rationella åtgärder för
stabilisering av den kapitalistiska ordningen.
Kapitalisterna och deras apologeter och
ideologer inse, att den kapitalistiska ordningen inte
kan existera så som hittills, om man lämnar
allt åt slumpen och tillfälligheten. De kriser,
som periodvis avlösa varandra genom
marknadens övermättnad eller genom underkonsumtion,
hur man vill uttrycka saken, ha en tendens att
bli allt våldsammare. Under alla
omständigheter innesluta den nuvarande ordningens
återkommande kriser växande faror för
revolutionära resningar från de arbetslösa massornas
sida. Nedgångskonjunkturerna med
arbetslöshetsperioderna äro högst obekväma, dels därför
att de minska profiterna och dels därför att de
öka de revolutionära riskerna, Inte heller för
profitörerna är det ett idealtillstånd, att det
inträder perioder, under vilka fabrikerna och
företagen måste stänga sina portar och kasta
arbetarna på gator och landsvägar, perioder
under vilka konkurserna bli epidemiska, bankerna
inställa betalningarna och det ekonomiska livet
råkar i gungning.
En så omfattande försäkringsplan som
Be-veridgeplanen med försäkring för
arbetslöshet, för sjukdom, för invaliditet, för ålderdom,
för änkestånd, för olycksfall och yrkessjukdom,
moderskapshjälp, barnbidrag, bosättningshjälp
etc. kommer att kunna bidraga till krisernas
övervinnande och det ekonomiska livets
stabilisering. Den är lika mycket en assurans för den
kapitalistiska ordningens bestånd som en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
