Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkring mot revolter. Den kommer också att
fungera som en ekonomisk säkerhetsventil.
Massarbetslöshetens uttunnande av den
allmänna köpkraften blir icke längre så kännbart,
när man öppnar arbetslöshetsförsäkringens
säkerhetsventil. Pengar strömma ut till de
arbetande massorna från de ackumulerade fonderna
och komma ut i det ekonomiska livets allmänna
cirkulation och stimulera åter företagsamheten.
Hela projektet har ingenting med rättvisa eller
socialt samvete att skaffa, det har framfötts av
borgerligt eller kapitalistiskt förutseende, av
insikten om nödvändigheten att på ett eller
annat sätt bortoperera profitsystemets värsta
ska-degörande utslag. Och när allt detta kan
ordnas, utan att kapitalets vinst eller profit
egentligen antastas och så, att de arbetande massorna
själva få bära försäkringssystemets kostnader,
så slipper kapitalet att offra något men blir
däremot delaktigt av systemets goda verkningar
och fördelar.
Den kapitalistiska härskarklassen vinner
ytterligare på arrangemanget. Förutom dess
missnöjesstillande inflytande under
kriskonjunkturerna får staten också ett säkrare grepp
om massorna. I England tänker man upprätta
ett nytt departement med en ny minister, som
övertar all tidigare försäkringsverksamhet, alla
arbetslöshets- och sjukkassor, alla
försäkringsbolagens verksamhet etc. jämte all fattigvård.
Statens inflytande blir större och massornas
beroende växer i motsvarande grad. Det är en
fördel för de besittande, när det gäller åtgärder
för att eliminera farorna av det sociala
missnöjet.
A ter en annan sida av saken.
Totalkostnaderna beräknas till en tiondedel av den
engelska nationalinkomsten. Planen kräver en
period av 20 år för samlandet av
fonder, innan försäkringen helt kan tillämpas.
Som vid all försäkringsverksamhet måste det
samlas fonder, miljardfonder icke bara i kronor
utan i pund, fonder som skola trygga systemets
funktioner. Dessa fonder skola förräntas. De
måste söka sig räntabla placeringar i allehanda
företag. Staten, regeringen (försäkringen blir
ett särskilt ministerium), placerar fonderna i
statliga och kommunala obligationer, i
fastig-hetsintcckningar, kanske till och med i aktier
och industriella företag. Staten kommer att bli
landets störste långivare. Kanske kommer man
att med hjälp av dessa medel starta
statskapi-talistiska företag. Kanske kommer staten att
bli kreditgivare åt enskild byggverksamhet och
annan företagsamhet. Staten måste ha kontroll
och garantier för sina placeringar. Den
kommer att bli rentier i jätteformat och den
kommer att bli en lika gigantisk profitör. Statens
inflytande på det ekonomiska livet kommer att
växa oerhört. Den kommer att bli intresserad av
låga löner och arbetsfred. Ty alla dess
placeringar bli kapitalistiska placeringar. Staten
kommer i än större utsträckning än hittills att
bli aktivt intresserad för den kapitalistiska
profitordningen. Dess intressen bli kapitalistiska
och komma i konflikt med lönearbetarklassens.
Denna intressemotsättning kommer att
förstärka kapitalismen som samhällsinstitution. Den
kommer att leda till ett allt starkare
begränsande av arbetarnas frihet. Tvungen skiljedom
och statlig lönereglering kommer att växa fram.
Icke ökad frihet utan växande ofrihet är det
perspektiv, som rullas upp av denna
utveckling. Kanske kommer den att inleda en era av
statskapitalism, som successivt undantränger
privatkapitalismen, och på detta sätt att skapa
en utvecklingsprocess liknande den i Tyskland,
en utvecklingsprocess som leder till en
dominerande statskapitalism. ”Trygghet” kan systemet
skapa, men icke frihet. Statsslaveriet blir en
ofrånkomlig följd av en dylik process. Den
avskräcker ieke den engelska arbetarrörelsen,
eftersom denna, åtminstone så långt den
representeras av Labour Party, medvetet eftersträvar
ett slags ”socialism”, som icke kan kallas annat
än statskapitalism.
O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
