Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra finansierade den tyska nazismen. Att
den då också visat sig villig att — naturligtvis
mot rundligt vederlag — finansiera den
franska fascistregimen i Vichy, är mycket
begripligt, Självfallet måste det emellertid icke vara
så lämpligt för fullföljandet av huset Morgans
planer, om vichyregimens män trängdes åt
sidan och andra riktningar blevo bestämmande,
innan affären bragtes i ordning. Amerikanska
»State Department synes därför ha gått de
amerikanska kapitalisternas ärenden i denna
sak och envist, England ovetande, låtit
vichy-elementena få behålla makten i Nordafrika.
Här bevakas således nymornade imperialistiska
intressen för Amerikas vidkommande, intressen
som inte blott icke harmoniera med de offentligt
proklamerade krigsuppgifterna, utan som på
det allra bestämdaste stå i konträr motsättning
till dem. Den franska fascismen synes söka
ankarfäste hos den amerikanska imperialismen.
Sett ur den synpunkten bli de nordafrikanska
händelserna begripliga.
Det är icke bara i Nordafrika Amerika
uppträtt på ett egendomligt sätt. I samband
med den engelska opinionsstormen har det
kommit fram, att det amerikanska
utrikesdepartementet påtvingat den tjeckiska regeringen i
London reaktionära medlemmar med
fascistiska sympatier. Tronpretendenten Otto av
Habsburg reser omkring i Amerika och
arbetar för Österrikes förvandlande till en
Habs-burgsk monarki. När han för en tid sedan
fyllde år, telegraferade amerikanske krigsministern
Stimson sina lyckönskningar. Den jugoslaviske
upprorsgeneralen Michailovitsj betraktas
numera som en förrädare — åtminstone
fram-ställes han så från Moskva •— mot de verkligt
stridande partisanerna i landet. När lian i
januari fyllde år, telegraferade amerikanske
överbefälhavaren i Nordafrika, general
Eisen-hower, sina lyckönskningar. Många sådana
smådrag bilda ett helt, som ställer den amerikanska
utrikespolitiken i en mycket egendomlig dager.
Moskvas och Eisenhowers hållning till
Michailovitsj blottar i varje fall
intressemotsättningar. Och bättre är det inte med Amerikas
hållning beträffande Otto av Habsburg.
De österrikiska emigranterna i Amerika med
den kände socialdemokraten Julius Deutsch och
demokraten Ferdinand Cernin i spetsen begär-
de de amerikanska myndigheternas tillstånd att
formera en egen frivilligkår, som skulle
utrustas och utbildas i Amerika för att sedan i
Europa ta del i kriget för Österrikes befriande.
Långt om länge erhölls tillståndet, men
samtidigt bestämdes, att kåren skulle inkorporeras
i styrkor ställda under beskydd av Otto av
Habsburg. De österrikiska emigranterna ville
naturligtvis inte offra sig för en österrikisk
restauration och anslöto sig därför icke till de
babsburgska formationerna utan inregistrerade
sig i rent amerikanska avdelningar. Syftet med
den amerikanska regeringens uppträdande i
detta fall är minst sagt suspekt. Varför vill den
amerikanska regeringen sätta en
tronpretendent i spetsen för de militära österrikiska
formationerna f Varför fraterniserar den med en
Michailovitsj? Varför sätter den en reaktionär
vichyfascist i ledningen för förvaltningen i
Franska Nordafrika? Varför påtvingar den
den tjeckiska regeringen fascistiska
sympatisörer?
Den amerikanska regeringen har visserligen
officiellt förklarat, att de befriade folken
skola lämnas tillfälle att själva besluta om sitt
öde, själva välja sin styrelse etc. Men, som den
engelska tidskriften Statesman and Nation
påpekar, så är ett sådant löfte fullständigt,
värdelöst, om de allierade regeringarna uppträda
som den amerikanska. Om exempelvis vid
Österrikes befriande de habsburgska
formationerna marschera in i Wien i spetsen för de
allierade arméerna, blir det den habsburgska armén,
som får ta hand om den provisoriska
förvaltningen. Till en början upprättas då
oundgängligen en militär administration och det blir
monarkister och klerikala fascistelement från
förra regimen, som få hand om förvaltningen,
om polisen, om styrelsen och den provisoriska
regeringen. Denna klick kommer att göra allt
för att undergräva och sabotera
självbestäm-ningsprocessen, att sätta sig fast vid makten.
Denna provisoriska administration kommer att
distribuera de av de allierade nationerna
utlovade livsmedlen och råmaterialen, vilket
kommer att innebära, att den får makt över
varenda österrikare, antingen han är arbetare
eller företagare. Den kommer att kontrollera
pressen och radion och kommer sannolikt få rätt att
ingripa mot sina politiska opponenter. De fack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
