Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvecklingen ocli de ständiga växelverkningar
dessa framkalla. Men detta är så mycket mera
ödesdigert, som historiens händelser, vilka blott
äro resultat av mänskliga motiv och
målsättningar, äro ojämförligt svårare att bringa
klarhet i än det fysiska skeendets lagar, vilkas
verksamhet noggrant låter sig beräknas.
Det är mycket lätt att fastslå, att så är
förhållandet genom någTa exempel. Så förklarar
exempelvis Buckle, som uträttat ett högst
förtjänstfullt arbete på historieforskningens
område: ”När vi forska efter de fysiska orsaker,
som allra mest utöva sitt inflytande på
människosläktet, finna vi, att det huvudsakligen är
fyra, som tydligast framträda: Klimat, näring-,
jordmån och den yttre anblick, som naturen
bjuder människorna.” — Och på ett annat
ställe heter det: ”Om vi taga i betraktande
människans oavbrutna beröring med
yttervärlden, så få vi visshet om, att ett inre samband
måste finnas mellan de mänskliga handlingarna
och naturens lagar.”*
Så långt är allt gott och väl. Ingen djup
forskare bestrider väl, att den naturliga
omvärlden har ett uppenbart inflytande på
formen för människans samhälleliga livsformer.
Tusentals erfarenheter tala till förmån härför
och det vore meningslöst att förneka ett så
självklart faktum. Så länge man inte
omått-ligt, överskattar detta inflytande utan alltid
håller sig till det rent bevisbara, kommer
Buckles och hans talrika efterföljares
uppfattning att vara fruktbärande och göra forskarna
ovärderliga tjänster. Men förhållandet blir
genast ett helt annat, när man blott lämnar
plats för detta omvärldens inflytande och
förbiser alla andra orsaker i det historiska
skeendet såsom oväsentliga. Sådan ensidighet
hamnar sig alltid.
Yttervärldens inflytande förklarar för oss
många av historiens händelser, men långt
ifrån alla. För det nutida Greklands innevånare
finns samma naturliga omvärld som för
grekerna på Sofokles, Aristofanes och Perikles tid.
* II. Th. Buckle, History of the Civilisation
in England.
Himlen välver sig ännu lika djupblå över
Athen, klimatet har knappast undergått några
större förändringar, naturens utseende är än
detsamma liksom utkomstmöjligheterna inte
heller förändrats nog mycket för att inbin ka
människornas samhällsliv i andra banor. Och
dock utvecklades på detta lilla stycke jord
under inflytande av samma omvärld för några
tusen år sedan en av de mest glänsande
kulturbildningar, som historien någonsin kunnat
uppvisa. Men likafullt ha södra Balkans och de
grekiska öarnas nuvarande bebyggare knappast
övertagit mera av denna kultur än de
praktfulla lämningarna av dess konst- och
byggnadsverk. Yttervärlden är tvivelsutan en faktor i
historiens utvecklingsprocess, men den är inte
(len faktor, inte den orsak, som ensamt för oss
kan förklara de samhälleliga livsprocessernas
brokiga vävnad.
Ännu mer förstenad och anspråksfull i sina
förklaringsförsök av historien är den s. k.
historiska materialismen med Marx och Engels
till upphovsmän, vilken gör alla samhällslivets
processer avkängiga av
produktionsförhållandena. Också här var det den extrema
ensidigheten i uppfattningen, som dömde ett i sig
självt oantastligt sakförhållande till
ofruktbar-hetens förbannelse, i det man omåttligt
överdrev dess betydelse och därigenom avlänkade
uppmärksamheten från andra lika viktiga
drivkrafter i det. historiska skeendet. Att de
ekonomiska förhållandena och särskilt formerna
för samhällsproduktionen spela en viktig roll
i mänsklighetens utvecklingshistoria, står klart
för var och en, som g-jort ett. än så svagt försök
att gå till grunden med orsakerna till de
historiska händelserna. Detta faktum hade varit
känt långt innan Marx på sitt speciella sätt
formulerade det. En hel rad av de mest
framträdande franska socialisterna som
Saint-Simon, Considérant, Louis Blanc, Proudhou och
många andra ha låtit det komma till uttryck i
sina skrifter och det är ett bekant faktum, att
Marx vanns för ■’socialismen huvudsakligen ge
nom studiet av dessa skrifter. För övrigt; ligger
kunskapen om de ekonomiska krafternas
betydelse i samhällslivet redan i själva socialismens
väsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
