Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi citera verkligen ordagrant — ”den kritiska
anda, den lugna självständighet, den lust att se
till sak”, som präglar Tidens redaktör. Denne
liar i det därpå följande häftet av sin tidskrift
än en gång tackat med att förklara, att någon
avoghet mot det kapitalistiska samhällssystemet
inte från hans sida föreligger, samt att han alls
inte begriper ens de teoretiska grunder, vilka
kunna tänkas leda de förlegade
klasskamps-ivrarna i hans eget parti.
Redan avtecknar sig en
liberal-socialdemokratisk enhetsfront mot kommunismen. Man
spårar en egendomlig likhet i det av DN framförda
programmet apropå arbetarrörelsens s. k.
andra front — mot kommunismen — och redaktör
Vougts redan ryktbar vordna ledare- och
hyll-ningsartikel i Arbetet med anledning av
nazismens tioårsdag. Där förklarade V. å sina
meningsfränders vägnar, att man absolut kunde
dela de farhågor för ett tyskt nederlag, som
den tyska propagandan utmålar — nämligen
farhågor för ett svagt Tyskland gent emot ett
starkt bolsjevikrike. Sedan befann sig Yougt
ju tydligen en smula på efterkälken, när han
ödmjukt beklagade, att icke Hitler ändå
förmått att visa Tyskland ”vägen till inre
ordning” ...
Den ställning, som den revolutionära
socialismens trots allt levande falang
internationellt bör inta i denna villervalla av sinsemellan
motstridande men enhetligt antibolsjevikiska
fronter och lynnesutbrott, som vi i det
föregående sökt uppskissera, är allt annat än
lätt-definierad. Men så mycket får väl sägas: den
revolutionära socialismen, som avböjer Sovjets
antifrihetliga och antidemokratiska kurs men
likväl söker spåra upp den socialistiska
falangen och kraften inom den ryska
arbetarklassens integra delar, kan under inga
omständigheter identifiera sig med varken den
kapitalistiska — än liberala än konservativa — eller
den socialdemokratiska synpunkten i saken. De
borgerliga och reformister, som nu värna om
"arbetarrörelsens andra front”, göra det med
helt andra förutsättningar och av helt andra
motiv än dem, som den revolutionära
socialismens kritik mot Sovjet städse åberopat.
Högerledaren hr Skoglund har nyligen offentligen
berömt socialdemokraterna Rickard Lindström
och doktor Gårdlund, emedan de varnat för ett
närmande till kommunisterna. Den mot Sovjet
kritiska revolutionära socialismen betackar sig
emellertid för denna enhetsfront av idel
reaktion. Den uppgörelse, som tvivelsutan stundar
mellan den internationella arbetarrörelsen och
Stalin-regimen, har sin utgångspunkt i
arbetarrörelsens legitima krav på demokrati och
socialism och även på frihet för den
demokratiska socialismens sammansvurna, men icke för
dess fiender, icke för den anpassningsfront,
som redan stått i maskopi med nazismen.
Det är fläck, det är skam på Sovjets baner,
att Stalin-regimen fortfarande anammar
nazibarbariets vapen i sitt umgänge med
oppositionen — oppositionen från arbetarhåll väl
att märka. Avrättningen av de två
polskjudiska socialistledarna Ehrlich och Alter i
början på mars i år utgör ännu en gång ett
fruktansvärt skrämskott rakt i hjärtat på den
internationella arbetarrörelsens deklarerade
strävan att äntligen komma till tals med Sovjet.
De amerikanska representanterna för det
allmänna judiska fackförbundet i Polen ha i ett,
upprop publicerat i New York Times
-betecknat de avrättade som själen i den
underjordiska judiska rörelsen i Polen. Yi ha ingen
anledning att sätta deras betyg i tvivelsmål. Det
är väl möjligt, att de två polska
arbetarledarna, vilka tillhörde den av Sovjet förföljda
bundiströrelsen (polsk-judisk radikalsocialistisk
organisation med gamla traditioner i det
revolutionära arbetet), hyst och även uttalat
åsikter avvikande från Sovjetregimens kurs. De ha
nu fått sona sitt brott att i Stalins säregna
socialistiska demokrati uppföra sig som
demokrater och socialister. De ha slaktats ned och
fallit offer för GPU:s summariska
frälsarverk-samhet. Men mest vederstyggligt är faktiskt,
att Sovjet än en gång försöker lura världen
med det försåtliga påståendet, att de avrättade
propagerat för — samförstånd med Tyskland.
Denna melodi känna vi till från
Moskva-pro-cesserna i osalig åtanke. Den har inte blivit
varken vackrare eller trovärdigare sedan sist.
Vi äro inte så djärva att i ramen för denna
granskning vilja avgöra eller ens
undersöka, om Sovjetsamhället överhuvud kan
tänkas rymma en möjlighet, som innesluter
återgång till demokratisering och kontakt mod vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
