Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förenat sig med de borgerliga klasserna och
kapitalistiska skikten i do olika länderna.
”Proletärer i alla länder, förenen eder!” hade i kriget
avlösts av ”proletärer i alla länder, slån ihjäl
varandra!”. Andra Internationalen var så död
den gärna kunde bli, oeh nu kom Tredje
Internationalen för att samla arbetarmassorna
världen över till en ny sammanslutning.
Den nya internationalen skulle få en annan
karaktär. Den skulle vara ”marxistisk”, den
skulle vara revolutionär, den skulle förbereda
och organisera världsrevolutionen, den skulle
vara centralistisk. Ifrån Moskva, som blev säte
för Komintern, skulle de olika sektionernas
verksamhet dirigeras och världsrevolutionen
or-organiseras, ty ”den kommunistiska
internationalen är världsproletariatets koncentrerade
vilja”, som det hette i de 21 s. k.
moskva-teser, som antogos på Tredje Internationalens
2: dra kongress i Petrograd—Moskva juli—
augusti 1920. Och under ledning av Komintern
skulle arbetarna i de olika länderna genomföra
den sociala revolutionen och förverkliga
”proletariatets diktatur”.
Ett av de partier, som voro med att
konstituera den nya internationalen, var
Socialdemokratiska Vänsterpartiet i Sverge, vilket
visserligen inte var helt bolsjeviserat, men gjorde
så gott det kunde. Angående centralismen och
diktaturen rådde det ännu på dess kongress i
mars 1920 delade meningar. Fabian Månsson var
inte riktigt helfrälst. utan opponerade sig på
följande sätt: ”Jag har sagt, att jag alltid
kommer att bekämpa en anda, som står i strid
med demokratisk oeh folklig frihet, en ny
despoti, som avskaffar den medborgerliga
rösträtten.” Z. Höglund replikerade då:
”Bolsjevismen står inte i strid med en sådan frihet.”
Fabian Månsson: ”Får jag rösträtt?” Z.
Höglund: ”Det. är ju möjligt, vi måste häkta
vännen Fabian som kontrarevolutionär, men vi
lovar behandla honom méd samma humanitet
som bolsjevikerna visade Maria Spiridonova
efter soeialrevolutionärernas uppror.”
Replikskiftet har sitt historiska intresse.
De beslut, som fattades på de internationella
kongresserna, skulle blint efterföljas.
Besluten fattades som vanliga majoritetsbeslut, men
sedan de voro fattade, fingo de inte kritiseras.
Även de, som varit motståndare till besluten,
måste inte bara underkasta sig dem, utan ock-
så aktivt arbeta för dem och försvara dem. Den
rigorösaste disciplin infördes och
uteslutningar praktiserades flitigt mot annorlunda
tänkande. Samma system tillämpades i
sektionerna eller partierna. Partibesluten måste betraktas
som ofelbara, så också internationalens beslut.
Den internationella kongressens apparat
hade, utifrån betraktat, ett demokratiskt
utseende, men i själva verket lågo besluten fast
i ryssarnas händer. De skapade en mängd
asiatiska och exotiska sektioner, vilka ofta
knappast existerade mer än på papperet, men som
alla hade sin rösträtt på kongressen. Genom att
behärska dessa sektioner behärskade ryssarna
också kongresserna och dikterade besluten.
Den exekutiv, som blev tillsatt, hade också
möjlighet att undandraga sig de internationella
kongressernas kontroll genom att icke
sammankalla sådana. Således kom det inte någon
kom-internkongress till stånd mellan 1924 och 1928,
en tid som karakteriserades av skarpa inbördes
stridigheter i Moskva, under vilka Stalin
befriade sig från medtävlaren Trotskij. Och
sedan dröjde det åter sju år, innan en ny
kom-internkongress samlades 1935.
Under tiden kontrollerades och dirigerades de
olika sektionerna med hjälp av Ex. R.,
exekutivrepresentanter vilka sändes från Moskva
med order beträffande sektionernas verksanp
het. I de flesta fall torde sektionerna ha
subventionerats av Moskva, som således också i
sina händer hade guldets korrumperande medel.
Moskva kunde därigenom bestämma vem som
skulle redigera sektionernas press och därmed
genomföra en ideologisk likriktning, som
nazismen senare knappast överträffat. Man måste
”skapa en stark militär disciplin inom sina
egna led” och ”arbetarnas seger är omöjlig
utan den strängaste disciplin, utan den
fullständigaste centralisation”, förkunnade teserna,
och denna inställning ledde till andlig
sterilitet och underdånighet.
Tanke- och yttrandefrihet kan icke finna
plats i det diktatursystem, som kallas
proletariatets diktatur. Dét har man heller inte
stuckit under stol mod. Mycket uppriktiga
yttranden ha fällts. Tomskij yttrade exempelvis vid
Leningrads distriktskongress november 1927:
”Under proletariatets diktatur kan det
visserligen finnas två, tre eller fyra partier, men
bara på ett enda villkor, det nämligen, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
