Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de var rik eller fattig. Rent teoretiskt hade
visserligen varje individ samma rätt — ävenså
rent juridiskt — att bli kapitalist, men
möjligheterna voro beroende av rikedom eller andra
privilegier.
Ifråga om den fria prisbildningen verkade
inte heller systemet till belåtenhet, i varje fall
inte för arbetarklassen. En fri prisbildning
förutsätter absolut konkurrens, men denna
absoluta konkurrens har aldrig existerat i
verkligheten och kan troligen aldrig existera. En
dylik absolut konkurrens förutsätter nämligen
ett universellt system samt dessutom frånvaron
av monopolistiska sammanslutningar. Då
emellertid nationalismen och stridigheterna de olika
staterna emellan, skärpt tullkrig och andra mot
den liberala idéns kärna svärande åtgärder
omöjliggjort prisbildningens universalitet såväl
som dess fullständighet, kan man inte alls tala
om någon ”fullständig konkurrens” — inte ens
i den liberalistiska förepoken.
I stället för liberalismens ideala
jämviktsläge, sådant det var tänkt och skisserat av dess
ideologer och ekonomer, fingo vi kapitalismen
med dess slavmentalitet, dess klasskillnad, dess
arbetslöshet, dess tullmurar, dess truster och
karteller, dess krig och ekonomiska kaos.
Som skydd mot denna kapitalistiska
vinst-husliållning och misshushållning växte så den
socialistiska arbetarrörelsen fram, vilken från
första början tog sikte på individernas frihet i
plural i stället för i singular form. Nu kanske
man vill göra gällande, att detta uttryck
endast har retoriskt värde, då ju individens
frihet med nödvändighet måste betinga även
individernas frihet, Detta då mänskligheten
består av individer.
Men det är dock inte riktigt så enkelt.
Liberalismens uppfattning var den, att ett tillstånd
skulle skapas, där den enskilde individen skulle
kunna liävda sig som ensam människa. Det
blev dock inte så. Individernas olika
möjligheter (överklasställning, rikedom etc.) gjorde,
att rätten blev formell, medan endast makten
var reell. Ur det liberala och ofullständiga
konkurrenssystemet skapades fram två distinkt
skilda klasser: överklass och underklass. Båda
hade samma rätt, men den ena hade makten att
sätta sig över rätten och den andra saknade
makten att tillkämpa sig sin rätt.
Socialismen avsåg med andra ord att samla
just denna förtrampade massa till en väldig
kollektiv maktfaktor, stark nog att tillkämpa
sig sin rätt. Men den avsåg — och detta är
synnerligen viktigt att lägga på minnet — att nå
sitt mål under kollektiva former. Friheten
skulle bli en frihet för alla. Man måste dock
hålla i minnet, att denna socialistiska
målsättning tog sikte på att skapa ett
samhällsförhållande, där den individuella friheten blev större,
inte mindre än under kapitalistiska
förhållanden.
Snart nog konstaterade socialismen, att det
liberala systemet med sin frihet åt individen,
egentligen utgjorde ett hot mot individernas
frihet. För de fattiga och förtryckta, som inte
hade de rikas möjligheter att slå sig fram,
visade det sig snart, att den enskildes frihet var av
diskutabelt värde, till dess materiella
möjligheter att tillämpa denna frihet förefunnos. Det
var med andra ord inte endast frånvaron av
hinder för den enskilda människan att vara
fri, som det berodde på; det måste också
finnas ett materiellt underlag för, ätt denna frihet
skulle kunna levandegöras. Det liberalistiska
systemet ger mångmiljonärens son frihet att
bli gatsopare eller mångmiljonär; gatsoparens
son har också denna frihet. Båda ha också
samma frihet att svälta ihjäl eller att leva i lyx och
överflöd. Att möjligheterna äro en smula olika,
behöver man däremot knappast diskutera.
Socialismen fick vind i seglen och hotade
allvarligt manchesterliberalismens hela ekonomiska
livssyn. Liberalismen rustade sig till försvar
och det är under detta försvar, som
liberalismens doktrinära ekonomiprogram vuxit fram.
Detta program är ingenting annat än ett
för-svarsförsök för liberalismen och en
ansträngning, dels att förklara eller bortförklara
ekonomiska rubbningar och abnormiteter och dels att
fastslå den socialistiska ekonomien som en
utopi.
Även om man inte lyckats så särskilt bra i
några av dessa uppgifter, så har man dock från
liberalistiskt håll presterat en glänsande
envishet när det gällt att fasthålla vid den absoluta
konkurrensens och den fria prisbildningens
oantastbara helighet. För de borgerliga ekonomerna
är detta någonting fullständigt sakrosankt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
