Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som bekant ha också de flesta ekonomer
fattat sin vetenskapliga uppgift vara — inte
att i positiv anda lägga fram nya och
fruktbringande synpunkter om, hur det borde vara
— utan endast att förutsättningslöst analysera
ekonomiska företeelser. Sålunda gör man på
många håll gällande, att någonting sådant som
fattigdom och rikedom inte existerar sett ur
ekonomi-vetenskaplig synpunkt, helt enkelt
därför att behoven hos de enskilda individerna
inte kunna koncist fixeras eller mätas. För en
fattig arbetare, som får leva hela sitt liv i en
miljö av otillfredsställda behov, låta ju dylika
vetenskapliga deklarationer som rena
konrads-bergsteorier, och man känner sig närmast
frestad att ifrågasätta, om inte omöjligheten att
fastställa behoven även och i all synnerhet
omfattar också dessa vetenskapsmäns behov av
förnuft och allmän slutledningskonst.
Naturligtvis återfalla också dessa borgerliga
ekonomer på den gamla uppfattningen om
nödvändigheten av privat företagsamhet; denna
privata företagsamhet är ju för övrigt en
fundamental grund i det liberala systemet, och
gentemot socialisternas ekonomiska teorier om,
att egendom är stöld — uppfattningar som
numera i stor utsträckning övergivits — gör man
gällande, att privatäganderätten är
framåtskridandets a och o.
När marxismen kallar den private
företagarens vinst fÖr profit, så är densamma i
liberalismens uppfattning endast en rimlig
ersättning för risktagande. Risktagandet består
i att företagaren placerar sitt kapital i
produktivt arbete. Att denna ”riskplacering” är
fullkomligt nödvändig för kapitalisten, om han
vill fortsätta att parasitera, tycks man på detta
håll inte bry sig om.
När marxismen antar, att det endast är
arbetskraften, som är produktionsfaktorn, så
fastslår liberalismen, att
produktionsfaktorerna äro flera och omfatta bl. a. arbete,
jordvärde, kapital och företaga rverksa mhet. Alla
lika nödvändiga beståndsdelar i ett idealiskt
samhällssystem. Gentemot den uppfattning, som
åtminstone under socialismens uppsvingsperiod
var förhärskande och vilken konstaterade, att
samtliga dessa ”produktionsfaktorer”
egentligen återfalla enbart på arbetskraften och
arbetskraftens utnyttjande, vilja dessa borgerliga
ekonomer göra gällande, att kapitalets samling
på, enskilda företagare inte endast är en
nödvändig funktionell anordning, utan även en
som är absolut rättvis.
Man antar helt enkelt, att varje individ i ett
”fritt” samhälle, där fördelning och tillgång
regleras genom fri företagsamhet och fri
prisbildning, betalas eller ersättes precis i enlighet
med sin arbetsprestation och att alltså varje
människa erhåller full valuta för sin
arbetsinsats. Man kommer givetvis till detta resultat
endast genom att värdera företagarnas
”prestationer” i linje med deras förtjänst. Över
huvud taget torde den enskilda företagsamhetens
oantastlighet vara den springande punkten i det
liberala programmet, d. v. s. egoismens nödvän-,
dighet. Att enskild företagsamhet kan tillämpas
även i ett kollektiviserat samhälle och att
egoism kan förbytas i samhällsanda räknar man
inte med.
Under årens lopp har emellertid även denna
manchesterliberalism fått sin uppmjukning
och många äro de ekonomer, som numera
frångått, sin uppfattning i så måtto, att man
erkänner statsmaktens ingrepp som berättigat i vissa
fall.
Samtidigt har det emellertid försiggått en
betydligt märkbarare uppmjukning inom den
socialistiska ekonomilärans område — detta så
långt det gäller socialdemokratin eller
reformismen — och även om denna
uppmjukningspro-cess mindre är föranledd av, att socialismens
ekonomer ändrat uppfattning, än att
partipolitiskt samhällsarbete verkat förborgerligande,
så kvarstår i dag som ett faktum, att
socialdemokratin i stort sett övergivit, sin
socialiseringsidé.
Liberalismens ursprungliga filosofi byggde
på uppfattningen, att varje inskränkning av
den ekonomiska friheten betydde en olycka och
en allmän störning i, vad man kallade
laissez-fairesystemet. Man ansåg, att näringsfriheten
—• rätt praktiserad och utan inskränkningar —
måste gagna alla och att det endast under
fullständig konkurrens och fritt konsumtionsval
producerades värdefulla artiklar. Friheten var
då det tillstånd, där ekonomiska restriktioner
inte lade hinder i vägen för individernas
ekonomiska handlande.
I motsatsförhållande till denna doktrinära
uppfattning stod den socialistiska, vilken
gjorde gällande, att syftemålet också var individer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
