Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vit, att dessa krav tillbakavisats av riksdagen.
Sedermera har ju socialdemokratin vunnit
majoritet i riksdagen och ingenting kunde ha
hindrat den att åtminstone framföra nya förslag,
men sådana har man inte den avlägsnaste tanke
på att framlägga.
Genomförandet av verklig demokrati på det
ekonomiska området måste slutgiltigt
innebära en social revolution. Det måste
innebära kapitalismens ersättande med en
socialistisk ordning. Skall denna revolution
genomföras våldsamt och på en gång eller skall den
genomföras i etapper? Önskningarna bli här
mindre avgörande för karaktären av
omvandlingsprocessen än de historiskt givna
förhållandena. Samhällets struktur är underkastad
en ständig förskjutning och omvandling och
därmed förskjutes också det inbördes
förhållandet mellan de krafter, som äro bevarande,
och de som kunna verka omvälvande. De
”samhällsbevarande” krafterna lära av det
förflutna och det göra också de omstörtande, men det
förefaller, som om den våldsamma
omstörtnin-gens chanser skulle bli mindre och mindre. Den
ryska revolutionen kunde icke nedkämpas av
don kapitalistiska världen, dels därför att
arbetarnas internationella sympatier voro med
revolutionen, dels därför att Ryssland var ett
sådant väldigt land till sin omfattning och
besatt sådana ofantliga tillgångar, liksom det
hade en massa, som var van att lida och försaka.
Redan under den spanska revolutionen var
förhållandet ganska annorlunda. Den icke bara
lämnades i sticket av det internationella
proletariatets fackliga ”kamporganisationer”, den
förråddes öppet och fräckt av de
socialdemokratiska partierna, vars politiska
representanter gjorde gemensam sak med det nazistiska
Tyskland och det fascistiska Italien och de
kapitalistiska demokratiernas regeringar i
”non-interventionen”, vilken förhindrade den att
komma i besittning av försvarsmedel.
Under den ryska revolutionens
stabiliseringsår intogo arbetarna ute i världen en
hållning till förmån för revolutionen. De engelska
arbetarna ingrepo vid ett särskilt tillfälle med
aktioner för förhindrandet av den engelska
regeringens krigiska anslag och tvungo
regeringen till reträtt. Under den spanska
revolutionens kamp mot fascismen förblevo arbetarna i
Europa fackligt inaktiva men stödde politiskt
de regeringar, borgerliga och
socialdemokratiska, som förenat sig med de fascistiska
staterna för förhindrandet av vapentransporter till
den spanska demokratin. Arbetarklassen hade
redan här blivit så politiskt korrumperad genom
den parlamentariska verksamheten, att den icke
bara icke förhindrade sina regeringar att rikta
hårda slag mot den sociala revolutionen utan
till och med medverkade därtill.
En sådan mentalitet hos de arbetande
massorna ger inga större löften om genomförandet
av plötsliga samhällsomvälvningar. Och å
andra sidan bli dessa samhällsomvälvningars
fiender allt bättre rustade för motstånd. Nya
samhällsskikt ’— den industriella medelklassen —
träda fram och de äro ieke revolutionära i detta
ords gamla betydelse. Sannolikheten av att de
kapitalistiska staterna allt mer komma att
samverka mot plötsliga omstörtningar, så som
skedde mot den spanska revolutionen,
framträder allt starkare. Det är också sannolikt, att
det nu pågående kriget kommer att framskapa
något slags internationell gendarmeriinstitution,
vilken får till uppgift att undertrycka varje
social resning, i vilket land den än skulle
uppträda. Man kan nog på goda grunder antaga,
att utsikterna till våldsamma och plötsliga
sociala omstörtningar för framtiden bli mindre,
därför att man kan räkna med ett allt starkare
organiserat motstånd.
Därtill måste man ta i betraktande, att den
allmänna tendensen till statens ökade
maktfullkomlighet, statens växande inblandning i
det ekonomiska livet, statens ökade kontroll
och planering av den produktiva verksamheten,
som överallt är så framträdande, efter kriget
med all sannolikhet kommer att ytterligare
utvidgas för att övervinna de kriser med
pro-duktionsinställningar, bankrutter ocli
arbetslöshet, som följa kriget i spåren, därför att dessa
kriser ge växtkraft åt en social oro, som alltid
kan innesluta risker.
Statliga prisregleringar och subventioner
komma antagligen i viss utsträckning att
kvarstå, något som måste följa med statens strävan
efter kontroll och planering. Men fastställande
av maximipriser på varor kommer också att
medföra maximering av priset på varan
arbetskraft, även om den kan genomföras medelst
högst olika åtgärder. För genomförandet av så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
