Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syndikalismen
i framtidens idédebatt
Av Folke Fridell
ii.
I föregående artikel ha vi sett, hurusom
liberalismen delvis frångått sin förut absoluta
inställning till fördel för den fria
konkurrensen och numera är villig att acceptera en
begränsad statskontroll. Samtidigt har en
liknande utveckling eller avveckling försiggått
inom den del av den socialistiska rörelsen som
representeras av socialdemokratin, där man i
stort sett är enig med liberalismen om
kapitalismens fortbestånd, men under en strängare
kontroll än den liberalismen är villig gå med
på.
Vill man göra en jämförelse i storleksgraden
mellan dessa uppoffringar av principer, så
konstaterar man med lätthet, att det är
socialdemokratin, som offrat, medan liberalismen
endast gått med på en begränsad kompromiss.
Socialdemokratins offer är emellertid mycket
påtagligt markerat: den antikapitalistiska
uppfattningen liar fått lämna plats för ett
erkännande av kapitalismens nödvändighet. Därmed
har också hela det ideologiska underlaget
försvunnit och kvar står endast ett borgerligt
reformparti.
Sedd ur rent frihctlig eller federalistisk
synpunkt torde doek denna i oeh för sig mycket
snöpliga utveckling varken vara ägnad att
förvåna eller framkalla någon olustkänsla. Det
hela torde nämligen i och för sig endast
innebära ett motvilligt erkännande av, att den
svaghet i statssocialismprincipen, som från
frihet-ligt håll så många gånger fastslagits, nu blivit
uppenbar även för dem, som frenetiskt klängt
sig fast vid denna princip.
Syndikalismen har alltid reserverat sig mot
statssocialismen, därför att den i själva
verket ingenting annat är än statskapitalism och
som sådan ett förintande av människornas
frihet både individuellt och kollektivt. Det torde
väl i främsta rummet vara sanningen i denna
frihetliga uppfattning, som fört våra
reformister oeh socialdemokrater i armarna på den
ka-pitalist.konserverandc liberalismen av modern
typ-
Denna ideologiska helomvändning är långt
ifrån enhetlig. Säkert finns det ännu relativt
betydande socialdemokratiska minoriteter,
vilka kvarstå på den gamla grunden oeh vilka
ännu leva kvar i den uppfattningen, att
stats-ägandet endast skall utgöra en övergångsperiod,
varefter produktionsmedlen helt skola
överlämnas till producenterna och staten försvinna.
Frångåendet av teorien om kapitalismens
likvidering har emellertid framkallat ett behov
av nya slagord och försäkringar, avsedda att
dämpa massornas socialistiska missnöje. I den
avsikten bryter mer och mer den
uppfattningen fram, att socialismen egentligen redan är
realiserad i och med, att folken ha den
politiska makten i sin hand, detta via valdeltagande
och parlamentarism. Man håller före att det
i och för sig inte är samhällets ägande —
underförstått genom staten — som är det primära i
den sociala frågan, utan däremot samhällets
möjlighet till kontroll över ägarna. Utifrån en
dylik ståndpunkt skulle alltså själva
socialiseringen av hela produktionsmaskineriet vara en
relativt onödig åtgärd.
På så sätt har man från socialdemokratiskt
håll trott sig kunna rädda äran och
framgångsrikt möta den socialistiska kritiken. Många av
denna reformerade ”socialisms” ekonomer hålla
före, att en socialisering = statövertagande,
endast är nödvändig beträffande bankväsende och
rustningsindustrier, medan däremot
småindustri och annan civil industri borde få
bibehållas i privat ägo under statens kontroll. Man
lanserar vidare den uppfattningen, att statens
ägande av bankväsendet i stor utsträckning
skulle göra enskilda företagare eller
korporationer beroende av samhället = väljarna =
folket, genom subventioner och beskattning. De
privatföretagare, vilka tredskades i sitt
förhållande till arbetarna, anställde oorganiserad
arbetskraft eller i övrigt uppträdde självrådigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
